Lennarts dikter – Sida 5 – Dagsvers & Dikt

Trubadurens vardag

Jag lever i en drömvärld av musik
där ena dagen är den andra lik
Jag diktar fram en sång
och sjunger gång på gång
tills sången fått sin rätta melodi

Sen övar jag på låten som jag gjort
Ibland så går den alldeles för fort
Då får jag tagga ner
så pauserna blir fler
Det visar sig gå bättre än jag trott

Jag filar sen på texten till min låt
Att hitta rätta orden kan va’ svårt
Jag ändrar hit och dit
Det är ett jävla slit
En låtskrivares liv kan vara hårt

Det blir nån sorts verbal akrobatik
som utmynnar i underbar lyrik
Jag diktar hela dan
Jag sliter hårt som fan
För er – min kära trubadurpublik

Dagen då allting vände

Det var dagen då allting vände
och jag gick in i ett annat liv
Allt som varit kom till en ände
när jag vågade ta mitt kliv

Det var dagen då allting vände
Jag hade hoppats men aldrig trott
Och det var som det bara hände
Sedan gick allting väldigt fort

Nu har allt fått en annan riktning
och min resa ett annat mål
Ingenting verkar lika viktigt
som att älska allt jag förmår

Att känna kärleken utan längtan
det är den gåva som kärlek är
Och jag fick ge den och tog emot den
fast det var just ingen annan där

Ja det var dagen då allting vände
Den var precis som en vanlig dag
Men den var fylld utav allt jag kände
och det var kärlek – just denna dag

Det blev så förunderligt stilla

Det blev så förunderligt stilla
den dagen du lämnade mig
”Jag vill inte göra dig illa!”
sa du och försvann med ett ”Hej”

Vi hade det bra för det mesta
men bråkar när tillfälle ges
För min skull sa du att det bästa
var nog att vi slutar att ses

Hur fan kan du tro att jag lider
av att Du finns i mitt liv
när varje ögonblick utan Dig
känns som att svälja en kniv

Det blev så förunderligt stilla
och tyst på gator och torg
Du vill inte göra mig illa
men lämnar mig halvdöd av sorg