The end game is on
for those who will fight
For those who will not
the future is bright
The end game is on
for those who believe
While those in the know
will simply receive
The end game is on
for those who will fight
For those who will not
the future is bright
The end game is on
for those who believe
While those in the know
will simply receive
There is an ongoing game that everyone is involved in one way or another.
You can either Play the game, Fight the game, Lose the game or Leave the game. But you can never Win the game. This is the nature of the game.
You are supposed to Play the game, and most people do. But some have seen through it and are Fighting the game. Sadly, that is just another way of playing the game. Fighting is actually a very important part of the game.
Many are Losing the game. This is the most important feature of the game – it is what makes it a game instead of a pastime.
Some of us are Leaving the game. That is as close to winning the game as you can get, because the game cannot be won by anyone. It can only be Played, Fought or Lost. Leaving the game is therefore the only sensible thing to do when you have seen through it.
By leaving the game you are no longer involved in winning or losing or fighting. Not even in playing. You are free.
You were always free, but somehow you got involved in the game just as everybody else. And you started playing it. Until one day you decide to leave the game. Or not.
Det var en anledning så god som någon
som fick mig att ge svar på tal
Jag hade inte tänkt att säga nåt
men hade faktiskt inget val
För det fanns någonting som inifrån
helt plötsligt ville komma ut
För att se till att sånt jag inte vill
äntligen ska få ett slut
In the hands of God
I am all but safe
But it all depends
on my future fate
If I’m working hard
or just simply rest
Noone really knows
what would serve me best
Inre frid är alltid här
men vi letar ofta där
eftersom vi oftast är
där och inte alltid här
Nu får det va’ bra
sa en kompis häromdan
Och tro det eller ej
men så blev det tamejfan
Plötsligt blev allt bra
fastän ingen kunde tro’t
Och då blev det sämre
Det gick nästan lika fort
Jag har lärt mig
att inte ifrågasätta
universums ordning
Det har tagit ett liv
och har varit en kamp
som jag till slut vann
I samma ögonblick
som jag förlorade den
För allting har sin tid
och all tid är nu
Bäst som sker
Såvida du inte tvivlar på det
Då tvår jag mina händer
Oavsett vad det är
Jag har kommit till vägs ände
Där slutar varandet
Men görandet fortsätter
Fast utan den som gjorde
Jag har kommit till vägs ände
En dag var jag bara där
Och livet det fortsatte
Fast utan den som sporde
Jag närmar mig det ogripbara
och ju närmare jag kommer
desto ogripbarare blir det
tills jag har kommit så nära
att även jag är det ogripbara
In the saying
All is One
All is the illusion
Only One is real
All is just
a way to both
reveal and to conseal
Every second of the day
I am either there or not
There is nothing in between
It is all that I have got
And whenever I’m not there
I don’t notice it at first
Then I find myself again
and it makes the bubble burst
In perfect time
my fate appears
to soothe my soul
and mock my fears
I rest relieved
of any doubt
with no idea
what it’s about
I do not see why
and neither why not
when my peace of mind
is all that I’ve got
Timelessness is like being
absolutely weightless
in complete stillness
Jag vet inte varför jag gör saker längre
Jag vet bara att det ska göras – och när
Det kan kännas märkligt att inte förklara
när saker blir gjorda – helt utan besvär
Jag uttrycker en önskan
och sedan blir det så
Precis som jag har hoppats
och stilla väntat på
Men sällan som jag tänkt mig
Nej bättre upp ändå
Helt utan den begränsning
jag annars skulle få
I lost all interest
when I realized
there was too much hazzle
just to get onboard
I was misdirected
with a bunch of lies
but my loss of interest
was its own reward
I listen as I speak
to hear what I will say
So I can learn from it
and soon be on my way
Jag dricker numera mitt vatten
direkt från källan
Jag brukade göra det förr
men alltför sällan
Det behövs inte längre nån kran
och ingen ledning
Jag får det direkt ifrån källan
utan beredning
My preference has changed
Like many times before
I used to want a lot
But do not anymore
I may have had enough
Or may not be the same
Whatever reason I may find
There’s no-one here to blame
Jag gav mig ut
på andliga resor
och trodde att jag
skulle förändras
och komma tillbaka
Jag upptäckte att
jag antingen förändrades
eller kom tillbaka
Dit jag går behöver du inte följa med
Du kanske inte ens vill dit
För där kan bara finnas en – inte fler
Och om du ändå följer med dit
så blir du den enda som är där
Precis som jag
There are ways
to the same place
from everywhere
From knowing
to not knowing
to not needing to know
Att bli vän med det okända
är mitt bästa råd
Det är en vänskap
som du aldrig kommer ångra
En trogen följeslagare
på väg mot nya dåd
Även om du skulle somna
Does it make any difference
whether it is so or not
Does it change your life
or your actions in any way
If your answer to this is no
you are either very delusional
or you have found the very
core of existence in this life
To put it behind me
is all that I want
The sooner the better
so I can move on
To see what is yonder
until there is nought
Then I will discover
the peace that I sought
Jag är nöjd med att inte veta
och ha tillit till det som sker
Möta världen med öppen klarhet
och förstå det jag inte ser
Jag är nöjd med att se på livet
som ett meningsfullt tidsfördriv
Med en mening som transcenderas
när min syn blir intuitiv
Jag ville utforska världen
och sedan möta den
Nu har jag mött den
och jag utforskar inte mer
För det var utforskandet
som ledde till detta möte
Och nu har mötet blivit det stora
i allt som sker
For some reason
I’m not very interested
My only interest
is in what is left
when all my interest
is gone
Mitt liv är klart för längesen
trots att det faktiskt pågår än
Men detta liv är inte mitt
och det är inte heller ditt
När allt är klart och genomfört
så har du både sett och hört
det där som är nåt mer än liv
och gör dig helt intuitiv
När du har släppt den sista agendan
och det verkligen är sista vändan
Då har du tagit klivet
Då återstår bara livet
If I knew how to do it
I would
If I knew I could do it
I could
But I am in the way
of it to be done
It can only be done
without me
I have seen it already
the way I have seen
A glimpse of a future
beyond any dream
The path we are walking
in trust or despair
is already trodden
we’re already there
Now cycles are moving
and we’re just a part
The whole of existence
resides in your heart
Var är jag
mitt i alltihop
Är jag universums mittpunkt
eller bara en liten lort
Är jag en illusion
eller den enda verkligheten
Är det jag som är bagaren
eller är jag bara smeten
Är jag en drömmare
eller är jag själva drömmen
Är det jag som bär grimman
eller håller jag i tömmen
Och var är du
i allt det här
En del av mig
av allt som är
Kanske är jag
en del av dig
Vi är nog ett
fast var för sig
Jag solar mig i min egen glans
den som inte finns någon annanstans
Jag vägleds av dess milda ljus
som visar var jag håller hus
Är ditt människoöde
allt det som ligger bakom dig
eller det som ännu ligger framför dig
Kanske är ditt människoöde
bara det som pågår just nu
Eller alltsammans på en gång
There is only one separation
It’s between the creator
and the creation
The moment you dissolve
this separation
You have become the creator
and the creation
Det går sakta framåt
För inte fan går det fort
Materien är trögare än tanken
Det är det som är problemet
Om det nu är ett problem
att det går sakta framåt
Jag går det blanka papprets väg
En väg som inte är nån väg
Den rymmer frånvaron av allt
men utan nån centralgestalt
Har du gett din gåva till världen
Det som fick dig att komma hit
Det som är din mening med färden
och poängen med din visit
Har du gett din gåva till världen
eller vet du ej vad den är
Går du ännu omkring och bär den
eller har du den inte här
Det är alltid nåt som du älskar
Något meningsfullt i ditt liv
Har du barn är det säkert dessa
som har fått dig att komma hit
Det kan även vara nåt annat
som du älskar på samma sätt
Nåt du ger av i samma anda
som blir kvar sedan du har gett
Once again
I put my trust in you
as I know
that you have helped me
before
Long gone
is the time we spent
envisioning
all that we would be
and more
Where have you been
while I have not
required your service
What have you done
while I have left you
on your own
We used to be
an invincible team
Now we can both
fulfil that dream
När jag ser att allt är ett
Att det inte finns någon att klandra
Då förstår jag att allt som skett
är att jag har träffat varandra
Om du är lyhörd
så märker du tydligt
när ingenting händer
Det kan vara svårt
eftersom allt annat
händer samtidigt
När ingenting händer
märker du stillheten
som alltid finns där
Och ändå är det inte
själva stillheten
som händer
Det är ingenting
Kvarnen maler – hjulet snurrar
Allting går sin gilla gång
Hjulet snurrar – kvarnen maler
Allt sker bortom mitt förstånd
Som ett rö för vinden
böjer jag mig ödmjukt
fast förankrad med
okuvliga rötter i jorden
Mitt sökande
började med Tao
och slutade med Tao
Däremellan låg
allt som inte var Tao
men likväl var Tao
Varsam finner jag lyckan inom mig
och varsamt står den mig bi
Varsamheten visar mig lyckan
som varsam finns inuti
Jag försvinner lite i taget
Frågan är om det är självet eller jaget?
Snart finns i alla fall ingenting kvar
Eller så gör det det – men var?
My future and present is endless like yours
on my journey through space and time
until all that remains is the same as before
while nothing keeps going on
Hur kan livet samtidigt vara
underbart och meningslöst
Ja det skulle jag säga dig
om jag kunde
Men jag vill inte att det
ska låta alltför religiöst
Så det får du själv komma
underfund med
Relieve me of sin
but first show me what it is
so I will know
whether I will gain or miss
När tonerna tar slut
tar något annat vid
som ej behöver toner
för att hålla sig vid liv
Jag har kommit till vägs ände
och har fortfarande en bit kvar
Vart ska jag nu ta vägen
och vem ska nu ge mig svar
Jag fortsätter in i det okända
och vandrar där ingen har gått
Ty inget står längre i vägen
för tilliten som jag har fått
När nuet känns bra
har vi inget emot
att just vara här och nu
Fast skälet till att
det känns så pass bra
är just att vi är här och nu
Jag vet inte när
och jag vet inte hur länge
men jag vet att jag inte behöver veta
Jag vet inte om
och jag vet inte varför
men jag vet att jag inte behöver veta
Jag vet inte var
och inte vilken riktning
men jag vet att jag inte behöver veta
Är det nåt mer du behöver veta?
Vid gränsen för min förmåga
går gränsen till vem jag är
Den gräns som så tydligt visar
vad som brister och vad som bär
Men trots att jag ser den gränsen
så upplever jag den vag
Jag vet inte vilken sida
om gränsen som är mitt jag
I’m in the flow of being
and there is nothing else
It’s just a way of seeing
It’s where my spirit dwells
Den nakna sanningen
har inga attribut
Den är varken naken
eller inte naken
Den är som den är
och det är allt den är
Det är sanningen
om den nakna sanningen
Det finns ingenting så befriande
som när man går in i ett rum
och har glömt varför man gick dit
En andäktig rymd av tomhet
öppnar sig då under en kort stund
innan du försöker minnas
I den stunden finns bara du
Befriad från allt du brukar vara
Tänk om det finns en klarhet
som vet varför du är här
Som vet meningen med ditt liv
och dina innersta önskningar
Som vet vad du behöver göra
i varje stund
Tänk om denna klarhet
finns inom dig
och är tillgänglig för dig
i varje stund
som du är här och nu
I tillvarons utkanter syns jag ibland
Där finner jag det som är udda
När tillvaron har börjat bli alltför jämn
och tristesskänslan kastar sin skugga
Jag strövar omkring
bortom allt som är känt
och återupptäcker min källa
Där stannar jag sen
tills jag återigen
har fastnat i tillvarons fälla
Jag befinner mig utanför tiden
sen en vecka tillbaks ungefär
Min känsla av tid är förvriden
men det är just inget besvär
Jag gör ingenting kronologiskt
Min upplevelse är temporär
Förlusten av tid blir då logisk
Ja alldeles klockren den är
Tack för allt jag har
och allt som jag har kvar
Min önskan är att bara få
ska otacksamma gå
Om man tar bort
allt hos mig
som är inlärt
Vad finns då kvar?
Vad är mitt svar?
Finns jag ens kvar?
Finns jag ej kvar
så är jag blott
någonting inlärt
Och finns jag kvar
så är jag en
som inte vet
I believed I could fly
and then I woke up
I believed I could die
and then I woke up
I believed what I knew
and then I woke up
I believed it was true
and then I woke up
I believed in my dream
and then I woke up
I believed inbetween
and then I woke up
I believed I was free
and then I woke up
I believed I was me
and then I woke up
Den mest paradoxala paradoxen
är en paradox som inte är en paradox
Det är just det som gör den
så paradoxalt paradoxal
Att skapa illusorisk mening
är vår kreativa kärna
I mötet mellan väg och mål
är alla hjärtans hjärna
I have no obligations to anyone
Never had
Never will
There is no one else to oblige
Never was
Never will be
The moon and the sun and the stars
Will witness
Will testify
That I am at the center of creation
Always was
Always will be
For I am that which is and is not
In eternity
And infinity
You may call me whatever you want
In response
In despair
I have no obligations to you
Only grace
If you care
Ibland går jag ut ur stillheten
för att möta allting annat
Där finns det som leder mig
tillbaks till det som stannat
Var befann sig sanningen
innan den upptäcktes?
Det finns en tystnad
som är större
än den som inte hörs
Det finns en gärning
som är mindre
än den som inte görs
Det finns ett minne
som ligger bortom
allt du minns
Där finns en stillhet
som är så still
att den inte finns
Is there any reason to celebrate?
Of course there is!
I’m celebrating that I am able to celebrate!
Not long ago I wasn’t.
I also celebrate that I’m telling you about it.
It’s been on my mind for quite some time now.
And if you’d like to celebrate with me
that’s worth celebrating too!
But I don’t really need a reason to celebrate.
That’s usually the best celebration.
Causeless celebration!
Celebrating the causeless cause
När min blick är klar
och jag har ett svar
känns det ändå som en plåga
Jag har gått Access
och har fått en press
på att ständigt ha en fråga
Det är inte lätt
när man vill ha rätt
att då göra detta valet
Så att varken ha
fråga eller svar
vore kanske idealet
Länge levde jag i tillvaron
undrande över dess beskaffenhet
Så småningom förstod jag den
och undrandet upphörde
Jag hade förstått dess beskaffenhet helt och hållet
Men det fanns något som inte var en del av den
men inte heller inte var en del av den
som därför skulle ta mig ännu en tid att upptäcka
Det var undret
Undret i tillvaron
Som inte är en del av den
men inte heller inte är en del av den
Jag har upplevt undret i tillvaron
Och sedan dess finns ingen återvändo
Ingen kan ta det ifrån mig
Inget kan hindra mig från att uppleva det
När jag vill
Undrandet var min livsväg
Undret blev min destination
Så underligt underbart
I wake up
to another day of bliss
Wash my smiling face
and take a piss
When everything
is equally a thrill
I need not even care
what is my will
Jag har ett perspektiv som inte du har
Som gör att jag kan förstå dig – men inte vice versa
När jag beskriver mitt perspektiv så förstår du det inte
Du vill inte heller förstå eller pröva det perspektivet
För det är så långt ifrån ditt eget att det skrämmer dig
Det skrämmer dig till och med att någon annan kan ha det
Så därför möts vi inte – och kan inte heller mötas
För att jag har ett perspektiv som inte du har
Som gör att jag kan förstå dig – men inte vice versa
I tacksamhet ser jag hur världen vaknar
till ännu en ny dag på gott och ont
Jag ser på allt som kallas orättvisor
men avstår från att fälla någon dom
I tacksamhet ser jag hur mörkret skingras
när natten åter växlar och blir dag
I tacksamhet ser jag hur allt förändras
I tacksamhet tar jag mitt andetag
Each new day
brings a brand new way
for me to see
and for me to be
The past is gone
What’s going on
is all I need
to set me free
Det är i ensamheten jag finner ro
Inte hos nån annan
Där finns allt och ingenting
Allt och inget smälter samman
Där finns ro och där finns frid
Där finns frånvaron av tid
Det är i ensamheten jag ser
att det finns så mycket mer
Långt bortom händelsehorisonten
står du och jag och ser på
medan universum kröker sig
och tiden stannar
Vägledd tar jag nästa steg
på färden utan mål
Redo att förändras
i den riktning jag nu går
Från ingenting till allting
från allt till ingenting
Vem vet vart vägen leder
den väg som blott är min
I evigheten lever jag
i varje kort sekund
Jag går för att ta vara på
varenda liten stund
Vägledd tar jag nästa steg
på färden utan mål
Redo att förändras
i den riktning jag nu får
Det pågår en inre kamp
mellan dårskap och bättre vetande
En kamp som avgör ditt liv
Hur ditt livsöde ska se ut
Det pågår en inre kamp
som har pågått så länge du funnits
Den har alltid avgjorts nu
Det är kampen som är du
No matter where I’m going
perception will remain
It’s always very different
and yet it’s all the same
Du tror du tror det
för att det är så
Tänk om det är så
för att du tror det
Jag tror det är så
för att jag tror det
Tänk om jag tror det
för att det är så
Jag ser en strimma hopp
där förut inget fanns
Ett hopp jag bara sett just här
och ingen annanstans
För här är det som mörkast
och hoppet är mitt sken
när spelet är förlorat
och timmen alltför sen
Jag låter bli
Jag låter allting bli som det blir
Jag kan bara inte låta bli
Jag må vara patetisk
när jag gör det jag gör
och låter det flöda
utan minsta gehör
för vad folk skulle tycka
och vad folk skulle tro
det är inget som skrämmer
den som kommit till ro
When there is no path
You have arrived
When the path is dissolved
You have entered
Allt börjar och slutar med Tao
Vad däremellan är
avgör du själv
Det var en oväntad följd av betydelselöshet
som tog honom bort från den stig
trampad av ödet som lett honom dit
i form av ett tidsfördriv
Inget kan längre förvåna
Allt går sin gilla gång
Han går där med gräs mellan tårna
Från träden hörs fågelsång
Medan somliga av oss ska vila
ska andra nu sätta fart
Först när alla har slutat att lida
är hans skenbara arbete klart