Framtidens
tveeggade svärd
kommer att avgöra
Om sanningen
sprids snabbare
än den blir censurerad
Om sanningen
censureras snabbare
än den hinner spridas
Framtidens svärd
kommer att avgöra
Sanningens framtid
Framtidens
tveeggade svärd
kommer att avgöra
Om sanningen
sprids snabbare
än den blir censurerad
Om sanningen
censureras snabbare
än den hinner spridas
Framtidens svärd
kommer att avgöra
Sanningens framtid
Den sista versen är den bästa
För då är man ju klar med det mesta
Den första versen kommer lätt
Den får man gratis på nåt sätt
Sen återstår att skriva fler
För annars blir det inte mer
Och då kan det lika gärna vara
För dikter måste ju bli klara
Det tar sin tid att klura ut
Hur dikten bäst ska få ett slut
Det bästa är ju redan gjort
Nu vill man att det ska gå fort
Och är man både lat och smart
Så tar man om nåt som står klart
Den sista versen är den bästa
För då är man ju klar med det mesta
Min arbetsbörda
känns mycket bättre
när jag inser
att den faktiskt är
ett självvalt nöje
Men den förblir
lika tung
ändå
Du finns inte som vanligt men du finns
Och jag vet vad du kommer att säga
När jag berättar för dig nästa gång
Som vanligt
För vi känner varandra så väl
Och det kommer aldrig att försvinna
Även om du är försvunnen
Så du finns inte som vanligt
Men du finns ändå för mig
På samma sätt som du alltid har funnits
Tills vi hörs eller ses nästa gång
Som vanligt
Jag vet inte hur det gick till
men plötsligt hade jag bara gjort det
Det var visserligen planerat sedan länge
men jag hade inte minsta lust att göra det
Och nu är det gjort och det blev bra
Faktiskt mycket bättre än jag trodde
Så kan det tydligen gå om man låter bli
att göra något tills det en dag händer
Medan du slåss mot övermakten
i form av globala politiker
så odlar jag potatis
Medan du slåss mot övermakten
i form av globala myndigheter
så odlar jag potatis
Medan du slåss mot övermakten
i form av globala storföretag
så odlar jag potatis
Medan du slåss mot övermakten
i form av global massmedia
så odlar jag potatis
Medan du förlorar din kamp
så blir jag oövervinnerlig
Välkommen på middag
Det ser illa ut
såvida jag inte gör nåt
för då kan det istället
bli riktigt bra
Inte bara senare
utan redan på en gång
Det enda som krävs
är lilla jag
Det kan bli riktigt bra
såvida jag inte väntar
på att någon annan
ska göra nåt
Då lär jag få vänta
på vad som än händer
utan att ens veta
om tåget har gått
Det råder konsensus
inom vetenskapen
när all forskning
ger samma resultat
Det räcker med att
ett enda resultat avviker
för att alla de andra
måste ifrågasättas
Precis som ett avvikande resultat
inte bara måste ifrågasättas
utan även upprepas innan dess
Det rådde länge konsensus
om att Einstein hade fel
medan han hade rätt
När du tittar bort
ser du inte vad som händer
Därför är det så viktigt
att få dig att titta bort
när man vill att du inte
ska se vad som händer
En skicklig trollkarl vet exakt
vad som får dig att titta bort
Det var så nära man kan komma
Man kan visserligen komma ännu närmare
Men det var ändå så nära man kan komma
Det är ett talesätt – inte ett forskningsresultat
När du upptäcker
att du sitter på fel tåg
Att tåget inte alls går
dit du hela tiden trott
Är det då Tåget eller Du
som är på väg åt fel håll
Och hur kommer det sig
att det kunde bli så fel?
Väljer du att kliva av
redan vid nästa station
Eller drar du i nödbromsen
för att stoppa hela tåget
Vet du ens vart du vill åka
eller hur man tar sig dit
Och hur kommer det sig
att det kunde bli så fel?
Var tåget felskyltat
eller fanns ingen skylt
Har tåget bytt riktning
eller avgick det åt fel håll
Är det bäst att kliva av
eller säkrast att sitta kvar
Och hur kommer det sig
att det kunde bli så fel?
Det sluttande planet
är inte så bra
när man vill stå stadigt
och ej ramla av
Ju mera det lutar
ju hårdare fall
Men värst är den lutning
som följer en mall
En mall som med avsikt
ger omärkligt lut
som ingen ens märker
tills planet tar slut
Då faller vi alla
och ser alltför sent
elefanten i rummet
som då sopar rent
Jag har lärt mig
att inte ifrågasätta
universums ordning
Det har tagit ett liv
och har varit en kamp
som jag till slut vann
I samma ögonblick
som jag förlorade den
För allting har sin tid
och all tid är nu
Inget får mig att må bättre
än när jag tar hand om mig
Lyhörd och kärleksfull gör jag
det som jag vet är bäst för mig
Samtidigt ställer jag mig frågan
Varför gör jag inte alltid så?
Jag närmar mig det ogripbara
och ju närmare jag kommer
desto ogripbarare blir det
tills jag har kommit så nära
att även jag är det ogripbara
Jag skrattar ibland spontant över mitt liv
Det är en sån lustig blandning av lättja och kreativitet
Och allt tycks hela tiden ordna sig till det bästa
helt oavsett hur det ter sig från början
I förbigående fullbordas mitt öde
medan jag väntar utan tålamod
på den flyktigaste av flykter
Vad är det som är på tok med dig
Du verkar ju va’ en härlig tjej
Men nånting jag ser bekymrar mig
Vad är det som är på tok med dig
Vad är det som är på tok med dig
Det kan knappast va’ nån större grej
För allt som jag ser är helt okej
Vad är det som är på tok med dig
Jag ser vad som är på tok med dig
Det som gör att du kanske får ett nej
trots att du är en sådan härlig tjej
Du tror att nåt är på tok med dig
Det gör ont att bli frisk
Det sa en som blivit det
Att övervinna smärtan
och göra mer och mer
Långsamt men säkert
så blir smärtan mindre
Till slut gör det inte ont
Då har man blivit frisk
Jag brukade göra som jag alltid gjort
Men det gör jag inte längre
Det gäller varje steg jag tar
och varje tanke jag har
När jag slutar göra som jag alltid gjort
börjar allting gå av sig självt
Det gäller varje steg jag tar
och varje tanke jag har
Ju längre ifrån jag kommer
desto mindre påverkas jag
Och trots att jag ändå har ånger
blir det bättre för varje dag
Jag inser såklart att jag brustit
Ja jag har brustit på flera sätt
Men livet är ändå rätt lustigt
för till slut blir det ändå rätt
Jag visste väl redan från början
att jag helst borde låta bli
Men nu hjälper det inte att sörja
Det som hände är redan förbi
Och ju längre ifrån jag kommer
desto mindre påverkas jag
Jag ska sluta att älta min ånger
och ta vara på varje dag
För allt som jag har sagt
och allting som jag gjort
Har ändå lett mig fram till denna stund
Och trots allt det som hänt
har livet ändå vänt
och lett till att jag ingått ett förbund
Ingenting har skänkt mig sådan ro
Ingenting har lett mig till den tro
att jag lever för att fullborda mitt liv
som blir klarare i sina direktiv
när jag kommer allt längre ifrån
Det var först när jag såg
baksidan av kulissen
som jag förstod
att det var en kuliss
Ingen hade försökt
dölja det för mig
Jag hade bara inte
tittat efter närmare
När jag såg mig i spegeln idag
så slog det mig plötsligt
Min spegelbild beter sig som
att det är den som är verklig
och jag som är spegelbilden
Alla vet att de styr världen
Ingen vet vilka de är
Att verka utan att synas
är både den sanne idealistens
och lönnmördarens ideal
Hälften kallar dem idealister
Hälften kallar dem lönnmördare
Det är precis så de vill ha det
För då blir vi helt upptagna
med att bekämpa varandra
medan de verkar utan att synas
Jag är djävulens advokat
Jag försvarar allt det som sker
Och jag anklagar alla dem
som berättar om allt de ser
Du ska lyssna på dem som vet
Inte lita på det du ser
Du har ingen auktoritet
Min klient har betydligt mer
Jag är djävulens advokat
och jag finns lite överallt
Speciellt där det råder kris
när klimatet har blivit kallt
Du ska lära dig veta hut
Inte anklaga min klient
för de felaktiga beslut
som har orsakat det som hänt
Jag är djävulens advokat
och försörjer mig som du vet
på att framställa min klient
som ett under av ärlighet
Du är däremot en sån där
som jag framställer utan vett
så du inte blir till besvär
när du avslöjar allt du sett
Jag gav mig ut
på andliga resor
och trodde att jag
skulle förändras
och komma tillbaka
Jag upptäckte att
jag antingen förändrades
eller kom tillbaka
Dit jag går behöver du inte följa med
Du kanske inte ens vill dit
För där kan bara finnas en – inte fler
Och om du ändå följer med dit
så blir du den enda som är där
Precis som jag
Här där jag är råder fred
Här där jag är råder frihet
Här där jag är råder välfärd
Här där jag är råder harmoni
Är det är kanske därför som jag är här
Eller är det kanske därför att jag är här
Just nu vill jag ha
en knäckemacka med smör
utan att veta varför
Sån är jag
L.H.
Med den här dikten tar jag mig in i lyrikens finrum
och just denna unika typ av poesi benämns ofta som
“självutlämnande brutalrealistisk” i recensionerna
även om benämningen “jävla dynga” är ännu vanligare.
Det gäller att ta sitt diktande på allvar!
Jag simmar omkring
i mina egna svallvågor
Vart jag än vänder
så är dom där
Allt jag nånsin gjort
finns omkring mig
vare sig jag vill det
eller inte
Allt jag inte gjort
finns också där
så det hjälper inte
att inte göra nåt
Det vi inte får veta
är det som skulle få oss
att ändra uppfattning
Har du inte ändrat din
så beror det troligen på
att du inte fått veta
Ingen visste något
brukar alla säga
när kriget är över
Istället för att dra upp spolknappen
skulle vi plötsligt trycka ner den
Vi frågade aldrig varför det var så
för det kallades produktutveckling
Det blev både svårare och dyrare
och en mer komplicerad konstruktion
Ändå såg vi detta som en utveckling
utan att inse vad det verkligen var
Spolsystemet var redan färdigutvecklat
och måste trots det utvecklas vidare
Hela vårt samhällssystem är baserat på
att även det optimala ska vidareutvecklas
Men varje förändring av något optimerat
kan bara leda till något som är lite sämre
Och det är just där vi befinner oss nu
inom väldigt många olika områden
Utvecklingens topp har redan uppnåtts
och vi har fortsatt istället för att stanna där
Precis som en människa som fortsätter växa
efter att ha uppnått sin fullvuxna längd
Om några av människans celler gör på detta sätt
så har vi ett speciellt ord för det – cancer
Men när vi i samhället gör något på detta sätt
så använder vi fortfarande ordet utveckling
En cancer som får fortsätta utvecklas ohejdat
tar till slut livet av kroppen och därmed sig själv
En sådan utveckling slutar alltid på samma sätt
och går förutsägbart mot sin egen undergång
Tyvärr så händer samma sak i det samhälle vi har
när något färdigutvecklat fortsätter att utvecklas
Kanske kan du därför se en spolknappsutveckling
inom helt andra områden än just den lilla skitsaken?
En enda person
är vårt hopp
när makthavarna
försöker tysta oss
Det krävs bara
en enda person
som säger sanningen
för att avslöja den
En enda person
är vårt hopp
och det som gör
att vi alltid vinner
Kanske är det du
Kanske är det jag
Det kan vara precis
vem som helst
Det viktiga är
att det räcker
med att det är
en enda person
Vi såg det komma!
Vad gjorde vi?
På tok för lite,
precis som ni.
Vad kan jag säga,
som inte sagts?
Vi var naiva.
Det är så dags.
Oacceptabelt,
är vad det är!
Men värre är att
vi inget lär.
Alla gör allting fel
Ja så verkar det just nu
Men när jag säger alla
menas inte jag och du
Nej vi är nog de enda
som ser galenskapen klart
Medan andra far omkring
och rättfärdigar sitt hat
Det är försent att protestera
mot all dårskap som nu sker
Och det tycks accelerera
Krigen börjar bli allt fler
Och det verkar som de flesta
inte fattar vad de gör
För de tror att det blir bättre
om de strider tills de dör
I min lilla bit
av universum
är allting bra
Kanske är det därför
som jag kan se
att även resten
kan bli lika bra
Trots att det är
så mycket större
och så långt bort
från min lilla bit
av universum
Eller är det kanske
precis tvärtom
Inte förrän du är redo att dö
kan du verkligen börja leva
Leva kan du även göra innan
Men jag menar något annat
med att verkligen börja leva
Något som inte går att förstå
förrän du är redo att dö
Tvåtusenfem
var ju inte så längesen
Fast det har gått femton år
så känns det ändå som igår
Vart tog tiden vägen
Vad har jag gjort sen dess
Och har något annat hänt
än att jag har bytt adress
Mitt liv känns inte verkligt
när jag tittar tillbaka
Är det samma människa
som äter livets kaka
Eller är jag ständigt ny
fast med samma vanor
Kanske är jag ständigt nu
men går i gamla banor
Svaren får jag pö om pö
alltmedan jag lever
Alla ska vi nån gång dö
Jag går dit vägen leder
När allt är sagt och gjort
och ingenting är kvar
av allt som jag var van vid
Av allt som en gång var
Då finns du ändå där för mig
på samma sätt som förr
Fast utan att jag ringer
och väntar vid din dörr
Du finns där med din kärlek
som ville alla väl
Du fortsätter att vara
en Lisa för min själ
Stegvis tar jag mig fram i livet
Ibland med korta steg
Ibland med långa steg
Men alltid ett steg i taget
Vart jag än är på väg
Det är denna insikt
som gör mig stegvis
Med berått mod
ger jag mig iväg
utan att veta
vart färden går
Med berått mod
följer jag min själ
utan att leta
efter något mål
Dagar passerar
och år likaså
Med berått mod
fortsätter jag ändå
Alla gör allting som de gör av kärlek
Fast alla älskar inte samma saker
En del älskar sitt land eller sin religion
En del älskar makt, sex eller pengar
En del älskar familj, släkt eller vänner
En del älskar att skapa eller konsumera
En del älskar naturen eller storstaden
Ta reda på vad andra älskar
så blir det lättare för dig att förstå dem
Då förstår du även
varför världen ser ut som den gör idag
Alla älskar helt enkelt väldigt olika saker
Jag har varken bråttom
eller inte bråttom
Jag är varken på väg
eller inte på väg
Jag är både hungrig och mätt
samtidigt som jag varken
är hungrig eller mätt
Och paradoxalt nog
känns det inte ens paradoxalt
Det nya föds
Det gamla dör
Allting börjar om igen
Ja livets hjul
går ständigt runt
och drivkraften är kärleken
Men ingen vet
vart färden går
Bara att den rullar på
Och allt som föds
och allt som dör
får livets hjul att gå
Du levde för mig
Ja inte bara mig
Men för mig också
Vissa människor gör så
Och vill verkligen göra det
Leva för andra
De finner mening i det
Precis som andra
Finner mening i annat
Du levde för mig
Och det fortsätter att vara så
Trots att du inte är kvar
Och jag är tacksam
Över livet
Lika tacksam som du var
Om regeringen är höger
så tillhör jag oppositionen
och blir då kallad vänster
Om regeringen är vänster
så tillhör jag oppositionen
och blir då kallad höger
Om regeringen är mitten
så tillhör jag oppositionen
och blir då omväxlande
kallad höger och vänster
Sanningen är att jag varken
är höger vänster eller mitten
och tillhör därför oppositionen
oavsett vilka som har makten
Den dag jag står på maktens sida
står jag inte längre på folkets sida
såvida inte folket har fått makten
att bestämma allting tillsammans
Först när den dagen kommer
tillhör jag inte längre oppositionen
När du står där i duschen
Blundar och låter vattnet skölja
över konturerna av din hjässa
Som du gjort så otroligt många
gånger förr under ditt liv
Vem är det då som duschar?
Är det samma person som den
som duschade när du var tjugo?
Eller är det en annan person
som står där och duschar idag?
Vem av dem är det när du tänker efter?
Vem av dem är det när du känner efter?
När du står där i duschen
Det ska regna idag
och det är väl bra
eftersom det ska det
För om det inte skulle
så vore ju det lika bra
eftersom det inte skulle
Det finns inget dåligt väder
Det finns bara dåligt
infriade förhoppningar
Jag går i väntans tider
sedan ett år på ett ungefär
Och inser sent omsider
att jag inte vet vad det är
Som jag går och väntar på
Som jag tror att jag ska få
den dag min väntan är över
Blir allting som vanligt då
För hur ska det annars gå
med allt jag tror jag behöver
Eller väntar jag på nåt nytt
Kommer allt vara som förbytt
och är det bra eller dåligt
Jag börjar inse att ingen vet
Och min förmodan är att just det
får mig att vänta så tåligt
Jag hade allt
och önskade inget mer
Jag hade dig
och upptäckte vad som sker
När drömmen är uppfylld
och bägaren full
När ingenting återstår
mer än ditt hull
En vidare färd
på gott och på ont
Ett fullbordat liv
som nyss kändes tomt
Jag hade allt
och önskade inget mer
Jag hade dig
och upptäckte vad som sker
Jag väntar på sanningen
och jag kan vänta länge
för det sägs att sanningen
den kommer alltid fram
Så jag väntar på sanningen
om sånt jag har fått höra
från de olika nyhetskällor
som vi alla förväntas följa
Jag väntar troligen på något
som är helt oacceptabelt
som vi inte såg komma
för att vi har varit naiva
Ja jag väntar på sanningen
och sörjer under tiden
den tid som går förlorad
innan den kommer fram
Jag gjorde det inte idag heller
Det där som jag skulle göra
Annat kom emellan
och sen blev det för sent
Jag gjorde det inte idag heller
Fastän jag hade planerat det
Det var alltså inte
så viktigt som jag trodde
Jag gjorde det inte idag heller
Men jag ska göra det imorgon
Det är i alla fall
min definitiva plan
Som floden och havet
hör ihop med varandra
Där den ena till slut
löses upp i den andra
Ska även du en dag
lösas upp och försvinna
I nåt mycket större
än du nu kan förnimma
Från att ha varit
en flod med ett namn
till världshavens vatten
som finns i var hamn
Det enda som har betydelse
i ett större perspektiv
är ditt förhållande till dig själv
I det mindre perspektivet
är det vanligen just detta
som du åsidosätter allra först
Du är ständigt villig att offra
det enda som har betydelse
i brist på ett större perspektiv
När detta perspektiv blir ditt
så ökar istället din villighet
att åsidosätta allting annat
Var är jag
mitt i alltihop
Är jag universums mittpunkt
eller bara en liten lort
Är jag en illusion
eller den enda verkligheten
Är det jag som är bagaren
eller är jag bara smeten
Är jag en drömmare
eller är jag själva drömmen
Är det jag som bär grimman
eller håller jag i tömmen
Och var är du
i allt det här
En del av mig
av allt som är
Kanske är jag
en del av dig
Vi är nog ett
fast var för sig
Gråter du
över den ouppfyllda
kärleken
Eller gråter du
över de lyckliga
minnena
Den enda
som förstör ditt liv
är du
Alla andra
är där
för att hjälpa dig
Men du är alltför
upptagen
med att förstöra
ditt liv
för att märka det
Om det bara är jag
som minns en händelse
Hur säkert är det då
att det har hänt
Om du inte minns
vår kärlek
Var den då bara
en fantasi
Den lättnad jag kände
när allt var klart
går inte att beskriva
som något annat än
Frihet
Jag kan nu lämna allt
och bara gå vidare
utan att vara begränsad
av mina tidigare bojor
Jag har nästan fått nog
av allt idiotiskt som pågår
men bara nästan
För jag fortsätter lockas
av hoppet om att snart
blir det bättre
Men så länge idioterna
inte förstår att de själva
är idioter
Så lutar det åt
att jag snart har fått nog
och slutar hoppas
Jag levde linjärt
under så många år
och försökte förstå
det jag numer förstår
Men jag såg inte alls
hur det skulle gå till
när det inte fanns tid
för allting som jag vill
Så jag hoppades på
att få liv efter liv
och att hålla mig frisk
för att bli effektiv
Men en dag kom jag på
att det finns ingen tid
när jag står mitt i nuet
och inte bredvid
Så jag började leva
mer centripetalt
och är nu mer än nöjd
med det liv som jag valt
Jag har levt på ett sätt
som gör att jag nu
är redo för döden
som varandets slut
De blinda fascisterna
anklagar andra för fascism
utan att varken se eller inse
att de själva blir först
med att införa fascism
för att hindra de andra
från att göra detsamma
Du skrämmer bort mig
med dina argument
Du är så övertygad
om vad som hänt
Och ju mer säker
du är på att ha rätt
Ju mer skrämmande
blir du på detta sätt
För alla vet ju
att ingen riktigt vet
när alla utgår
från sin erfarenhet
Du vägrar lyssna
på andra perspektiv
och jag blir skrämd av
att du är så naiv
En dag förstår du
att enbart när vi möts
kan vi få ut nåt
av allt som stöts och blöts
Hur kan vi mötas?
är frågan vi bör ha
för att vi båda
ska uppnå något bra
Är ditt människoöde
allt det som ligger bakom dig
eller det som ännu ligger framför dig
Kanske är ditt människoöde
bara det som pågår just nu
Eller alltsammans på en gång
Jag ville leka
Jag ville växa
Jag ville veta
Och har fått uppleva det
Jag ville vandra
Jag ville skapa
Jag ville lyckas
Och har fått uppleva det
Jag ville älska
Jag ville känna
Jag ville vinna
Och har fått uppleva det
Jag ville våga
Jag ville vila
Jag ville finna
Och har fått uppleva det
Vad var det egentligen
som vi inte såg komma?
Vad var det egentligen
som vi har varit för naiva för att se?
Vad är det egentligen
som gång på gång är helt oacceptabelt?
Svaret är detsamma på alla tre frågorna:
Det var verkligheten som
vi inte såg komma
Det var verkligheten som vi har
varit för naiva för att se
Det är verkligheten som gång på gång
är helt oacceptabel
Jag hjälper dig gärna
att anklaga makten
för att hindra makten
från att korrumperas
Om det skulle gå så bra för dig
att det blir du som får makten
så kommer jag i samma ögonblick
hjälpa alla som då anklagar dig
Och skulle det istället
bli jag som får makten
så hoppas jag att du då
även vill anklaga mig
Är det värt att leva?
Är det värt att dö?
Får man ens fundera
på att ta adjö?
När passeras gränsen
för ett värdigt liv?
Kanske blir demensen
det som tar oss dit?
Får vi enbart välja
det vi känner väl?
Eller får man ställa
frågor om sin själ?
Den som känner döden
är ej rädd att dö
Har man levt sitt öde
kan man ta adjö
Om du önskar vila
har du frågan kvar
Den som inte tvivlar
har ett enkelt svar
När jag checkar ut
så är räkningen betald
Vistelsen är genomförd
och avfärden är vald
När jag checkar ut
finns inget kvar att se
Inget mer att göra
Inget att ta med
Mer än mina minnen
av en härlig tid
För alla mina sinnen
vilar nu i frid
Skeppet lämnar kajen
Hamnfolket blir kvar
med en sista hälsning
utan att få svar
Den annalkande diktaturen
kommer inte att införas av en diktator
Det skulle helt enkelt inte kunna ske utan
en statskupp som snabbt skulle slås ner
Nej den kommer istället att införas av de
som anser sig försvara demokratin
Sakta men säkert – gradvis – nästan omärkligt
Och liksom grodan i det allt varmare vattnet
kommer de flesta att vänja sig och inte reagera
Så dras den totalitära slipstenen
Jag ligger i sängen och hör musik
som väcker en känsla från tonåren
När världen låg framför mig
och det fanns så mycket att upptäcka
Jag trodde att det aldrig skulle ta slut
Tänk om jag vetat vad jag vet idag
Då saknade jag det som jag har nu
Nu saknar jag det som jag hade då
Det oskrivna bladet
Vi var vänner
på väg hem från dansen
Och vi ville
ta vara på chansen
Det var nånting
som fick mig att stanna
Efter det
blev jag aldrig densamma
Solen sken
när jag stod vid ditt fönster
och du varnade mig
för ditt mönster
Jag förstod nu
var vi skulle hamna
Efter det
blev jag aldrig densamma
Det blev två år
men kändes som fem
Jag gick in för
att skapa ett hem
För du trodde
du skulle bli mamma
Efter det
blev jag aldrig densamma
Jag var redo
att viga mitt liv
Men du blev
bara provokativ
När du lämna’ mig
stod jag och stamma
Efter det
blev jag aldrig densamma
Ingen annan
har tillfört mig mer
trots att jag
har haft så många fler
Du må kalla dig
min gamla flamma
Efter Dig
blev jag aldrig densamma
Visst kommer jag att gråta
när vi ska skiljas åt
på grund av alla minnen
som vi har delat på
Nu väntar nya minnen
med andra för oss två
och våran färd tillsammans
går skilda vägar då
Jag gråter ej av lycka
men heller ej av sorg
Jag gråter mest av tacksamhet
för det som fann sin form
Som del av livets mening
och visdomen jag bär
Som hjälpte mig att växa
och vara den jag är
Det går sakta framåt
För inte fan går det fort
Materien är trögare än tanken
Det är det som är problemet
Om det nu är ett problem
att det går sakta framåt
Jag har inte
så bråttom längre
Det blir kanske så
när man inte
är på väg till
utan snarare från
Det känns både ovant
och självklart
Har du gett din gåva till världen
Det som fick dig att komma hit
Det som är din mening med färden
och poängen med din visit
Har du gett din gåva till världen
eller vet du ej vad den är
Går du ännu omkring och bär den
eller har du den inte här
Det är alltid nåt som du älskar
Något meningsfullt i ditt liv
Har du barn är det säkert dessa
som har fått dig att komma hit
Det kan även vara nåt annat
som du älskar på samma sätt
Nåt du ger av i samma anda
som blir kvar sedan du har gett
Det är en vanlig tisdag idag
Nej det är det verkligen inte
Det är en mycket ovanlig tisdag idag
för den kommer aldrig mer tillbaka
När denna tisdag väl har passerat
så är den helt försvunnen för alltid
Därför är denna tisdag mycket speciell
Precis som livets alla andra dagar
Ja alla livets dagar är precis lika unika
som denna mycket speciella tisdag
Unika dagar är därför mycket vanliga
På så sätt är även denna tisdag vanlig
Det är med andra ord helt upp till dig själv
att se det unika eller det vanliga varje dag
varje timme, varje minut, varje ögonblick
När även jag nån gång i framtiden ligger på min dödsbädd
så kan jag i alla fall säga att jag har levt ett framgångsrikt liv!
Njaaaaa det kanske jag inte kan säga precis,
men jag kan i alla fall säga att jag har gjort mitt bästa!
Njaaaaa det kanske jag inte kan säga precis,
men jag kan i alla fall säga att jag har gjort så gott jag kunnat!
Njaaaaa det kanske jag inte kan säga precis,
men jag kan i alla fall säga att jag har gjort ett tappert försök!
Njaaaaa det kanske jag inte kan säga precis,
men jag kan i alla fall säga att jag har inte har gett upp i första taget!
Njaaaaa det kanske jag inte kan säga precis,
men jag kan i alla fall säga att jag har följt mitt hjärta!
Njaaaaa det kanske jag inte kan säga precis,
men jag kan i alla fall säga att jag har varit sann mot mig själv!
Njaaaaa det kanske jag inte kan säga precis,
men jag kan i alla fall säga att jag inte har skämt ut mig fullständigt!
Fast å andra sidan är jag inte dö än så man vet ju aldrig…
Jag vill vara nära dig
Jag tänker inte ens försöka förstå dig
Bara vara nära det mirakel som är du
Jag tycker det är fint
när våra åsikter går isär
För det betyder bara
att de brukar sitta ihop
Och att de ändå är fria
att se samma verklighet
Fast från olika håll
Jag befinner mig
i livets strömfåra
Inte alltid
Men oftast
Mitt i flödet
Utan ansträngning
Jag märker
när jag är där
Men sällan
när jag inte är där
Det är just det
som är det luriga
med livet
Vi har talat färdigt med varandra
Du är fri att göra som du vill
Det finns inga vägar kvar att vandra
som vi inte redan känner till
Vi har gått tillsammans genom livet
Du var den som såg mig allra först
Och nog är det sant som det är skrivet
att det är vår kärlek som är störst
Vi har talat färdigt med varandra
Du får ge dig av närhelst du vill
Låt oss skiljas åt i samma anda
som när vi fick tiden att stå still
Det finns ingenting för oss att ångra
Det finns inget mer som man kan få
Men vi känner kanske samma vånda
över att det snart är dags att gå
Därför vill jag avsluta vårt samtal
med att tala om att vi finns kvar
Vi finns kvar i hjärtat hos varandra
om vi nånsin skulle undra var
Det blir ingen skillnad för vår kärlek
Den är bortom både tid och rum
Och nog är det ändå ganska härligt
att vi har fått dela – denna stund
Om du är lyhörd
så märker du tydligt
när ingenting händer
Det kan vara svårt
eftersom allt annat
händer samtidigt
När ingenting händer
märker du stillheten
som alltid finns där
Och ändå är det inte
själva stillheten
som händer
Det är ingenting
Jag väntar på att väckarklockan ska ringa
Jag är redan vaken
Men jag går inte upp förrän klockan ringer
Jag brukar gå upp då
Jag vet inte varför jag redan har vaknat
Det har inte hänt förr
Så jag vet inte vad man gör när man vaknar
innan väckarklockan ringer
Kanske borde jag gå upp ändå
Men vad ska jag göra uppe
Det känns enklare att ligga kvar
och göra som jag är van vid
Väckarklockan ringer nog snart
och allt blir som vanligt igen
Jag ser fram emot det
för nu är jag ju vaken i onödan
Jag sitter i väntrummet och väntar
Jag har glömt vad det är jag väntar på
men det visar sig nog
Jag har suttit här ganska länge
Ändå har det inte blivit min tur
men den kommer nog
Det är visst bara jag som väntar här
Det betyder att ingen är före mig
och det är gott nog
Det blev kolsvart för en timme sen
Det verkar som att alla har gått hem
men jag är vid gott mod
Om jag bara visste vad jag väntar på
Det sista jag minns var en röst som sa
att det var nån som dog
Vägen dit
var lättare än vägen hem
För därhemma
var allt som vanligt igen
Vägen dit
var mera som ett äventyr
Resan hem
kändes bara lång och dyr
Jag är troligtvis på flykt
ifrån tristessen
Men det verkar
som att vanans makt är stor
För jag föredrar ändå
att känna pressen
från mitt vardagsliv
i huset där jag bor
När jag är upptagen
är jag inte tillgänglig
för här och nu
Jag är aldrig upptagen
av här och nu
Bara öppen
Om sanningen ska fram
kan inte massmedia ägas
av dem som vill dölja sanningen
Om sanningen ska fram
kan inte massmedia styras
av dem som förlorar på
att sanningen kommer fram
Om sanningen ska fram
måste de som vinner på det
få höras mer än alla andra
Om sanningen ska fram
kan man inte bara lyssna
på en enda informationskälla
Om sanningen ska fram
behöver man ifrågasätta
all information man får
Jag älskar det förflutna
för där finns allt
som jag precis just nu
lämnar bakom mig
Jag älskar framtiden
för den är precis just nu
ett fullständigt oskrivet blad
Jag står vid randen till det okända
och undrar vad som nu ska hända
Det som var
är redan känt
Allt jag gjort
har redan hänt
Det enda som nu återstår
är platsen där jag åter står
Jag står vid randen till det okända
och undrar vad som nu ska hända
I mitt hjärta älskar jag dig
även när jag avskyr dig
I mitt hjärta älskar jag dig
även när jag inte vill ha dig
I mitt hjärta älskar jag dig
även när vi inte är tillsammans
I mitt hjärta älskar jag dig
trots att jag inte vill det
Du är det okända
och samtidigt så välkänd
Den stora öppenheten
Det starka ljuset
Som jag dras till
som en självklarhet
Av både nyfikenhet
och igenkännande
Min syn på världen blev aldrig densamma
när jag förstod vem som styr den och hur
Det var precis som att väckas ur drömmen
och att äntligen lämna sin bur
Min syn på världen blev då förändrad
Jag kan nu se det som ingen ser
För jag har vaknat och lämnat buren
och har förstått varför allting sker
Min syn på världen är nu förändrad
Ja jag kan se det som ingen ser
För jag har vaknat och lämnat buren
och någon drömmare finns ej mer
Jag är inte som andra
jo kanske en eller två
Men inte alls
som de allra flesta
och det behöver
jag tänka på
För om jag gör
som de flesta andra
i tron att det nog
är bra för mig
brukar problemen
med detta komma
när det försent är
att ångra sig
Ja visst är jag arg
fast inte på dig
Det står dig ju fritt
att vara min tjej
Eller nån annans
om du det vill
Jag hade blott velat
ha lite till…
Därav min ilska
kan du förstå
Att jag har valt
att se på dig så
Som nåt jag har
i en kärleksaffär
Istället för någon
som är den hon är
Jag säger emot dig
fastän jag håller med dig
För tänk om vi båda har fel
Då behöver åtminstone en av oss
ifrågasätta det vi båda tror på
Och om vi har rätt
så spelar det ingen roll
När jag har levt ensam
under delar av mitt liv
har jag ofta känt en närvaro
som har varit så subtil
Länge har jag undrat
över detta fenomen
Grubblat och funderat
medan timmen blivit sen
Var det någon ande
som har valt att stanna kvar
Någon gammal släkting
som försöker ge ett svar
Kanske var det Jesus
eller änglar eller Gud
Eller något oknytt
utav samma magnitud
Nej snarare en mästare
En egen andlig guide
För närvaron har hjälpt mig
och aldrig gjort mig skraj
Ibland så har jag tänkt
att det kan va’ mitt högre jag
Något lite bättre
än den där jag brukar va’
Men idag förstod jag
första gången någonsin
att närvaron jag ofta känt
den närvaron är min
Det går bra för vårt land
men det går sämre
för folket i vårt land
När blev det så
att folket och vårt land
är två helt olika saker
Förr var det så
att när det gick bra för vårt land
så gick det bra för folket
Men vem är det nu
som det går bra för
när det går bra för vårt land?
När nuet känns bra
har vi inget emot
att just vara här och nu
Fast skälet till att
det känns så pass bra
är just att vi är här och nu
När genialitet
angrips av de mediokra
som istället hyllar varandra
Då vet man
att en kultur har kulminerat
och är på nedgång mot sitt fall
Jag vet inte när
och jag vet inte hur länge
men jag vet att jag inte behöver veta
Jag vet inte om
och jag vet inte varför
men jag vet att jag inte behöver veta
Jag vet inte var
och inte vilken riktning
men jag vet att jag inte behöver veta
Är det nåt mer du behöver veta?
Jag vill höra dina tankar
och inte propaganda
Det som kommer från dig själv
istället för från andra
Det som visar hur du tänker
och känner kring en fråga
Inte inlärda sentenser
som förringar din förmåga
Jag vill höra dina tankar
och hur du har resonerat
när du avvägt plus och minus
varje gång du har funderat
För då kan vi ha ett samtal
istället för att bråka
Att förmedla din förståelse
är vad jag vill förespråka
Det är ju på sätt och vis väldigt bra
att vi har huvet upp
och fötterna ner
För hur skulle det annars gå
Det är ju på sätt och vis väldigt bra
att vi har både hjärta
och hjärna
För hur skulle vi annars förstå
Allt som händer och allt som sker
har orsak och verkan
inser alltfler
Det är ju på sätt och vis väldigt bra
Vad gör man
när det som förr lockade
och gav mening och lycka
inte längre gör det
När vuxenvärldens tidsfördriv
liksom barndomens lekar
har upphört att roa
Jo man ägnar sig åt det där andra
Det som fanns i barndomens lekar
och i vuxenvärldens tidsfördriv
men som också skymdes av dem
Den tysta floden som alla lekar
och alla tidsfördriv färdades på
och som nu är fri från farkoster
Det är den som finns kvar
när allt det där andra
inte längre gör det
Den nakna sanningen
har inga attribut
Den är varken naken
eller inte naken
Den är som den är
och det är allt den är
Det är sanningen
om den nakna sanningen
I farans riktning
ligger allt det där
som du tror
att du är rädd för
Men ganska snart
lär du upptäcka
att det är riktningen
som är faran
Det är bara en tidsfråga
innan sanningen kommer fram
Innan verkligheten visar
vilken åsikt som var sann
Vi kan envisas och slåss
om vilken åsikt som är rätt
Men har vi någonting i skallen
gör vi på ett annat sätt
Vi kan lyssna på varandra
och försöka att förstå
Vilken åsikt som är rätt
lär vi upptäcka ändå
Det är bara en tidsfråga
innan sanningen kommer fram
Innan verkligheten visar
vilken åsikt som var sann
Det finns ingenting så befriande
som när man går in i ett rum
och har glömt varför man gick dit
En andäktig rymd av tomhet
öppnar sig då under en kort stund
innan du försöker minnas
I den stunden finns bara du
Befriad från allt du brukar vara
Tänk om det finns en klarhet
som vet varför du är här
Som vet meningen med ditt liv
och dina innersta önskningar
Som vet vad du behöver göra
i varje stund
Tänk om denna klarhet
finns inom dig
och är tillgänglig för dig
i varje stund
som du är här och nu
I tillvarons utkanter syns jag ibland
Där finner jag det som är udda
När tillvaron har börjat bli alltför jämn
och tristesskänslan kastar sin skugga
Jag strövar omkring
bortom allt som är känt
och återupptäcker min källa
Där stannar jag sen
tills jag återigen
har fastnat i tillvarons fälla
Tänk så skönt att ha tid!
Märkligt att det är så ovanligt!
Det är ju det enda vi har!
Allt annat kan tas ifrån oss!
Men inte tid!
Så passa på och njut av den!
Det finns ingen tid att förlora!
Det gör ont
när väckarklockan ringer
Om jag vaknar
när det redan är försent
Det gör ont
när väckarklockan ringer
Om mitt samvete
är allt annat än rent
Det gör ont
när väckarklockan ringer
Om jag upptäcker
att jag har tagit fel
Det gör ont
när väckarklockan ringer
Om min nacke
varit både hård och stel
Om man tar bort
allt hos mig
som är inlärt
Vad finns då kvar?
Vad är mitt svar?
Finns jag ens kvar?
Finns jag ej kvar
så är jag blott
någonting inlärt
Och finns jag kvar
så är jag en
som inte vet
När jag inte vill nåt mer
den dagen är jag färdig
Ändat har jag då min färd
och blivit vilan värdig
När jag inte vill nåt mer
den dagen blir min sista
Allt jag minns är ännu kvar
allt annat kan jag mista
När jag inte vill nåt mer
då fullbordas mitt öde
Det som var min egen väg
genom livets flöde
När jag inte vill nåt mer
så återstår blott livet
Allt omkring mig här och nu
som jag tar för givet
Vissa saker vill jag inte kunna
Trots min höga intelligens
Trots att jag faktiskt förstår
Vissa saker vill jag ha hjälp med
av folk som kan mer än jag
och som trivs med sin kunskap
Jag skulle kunna lära mig allt
men det vill jag helt enkelt inte
Jag vill lära mig det jag vill kunna
och det kommer att forma mig
till den jag vill vara
Det hela är egentligen mycket enkelt
Vissa dagar ids jag inte diska minsta tallrik
Överallt står tallrikar från frukosten, lunchen,
middan och alla mellanmål
Vissa andra dagar räcker det med att jag får syn
på en använd tallrik så blir den diskad
innan den ens hinner blinka
Dessa två typer av dagar är extremt olika
Men jag vet ändå inte vilken jag föredrar
Det är ju precis lika tillfredsställande
att låta bli att diska vissa dagar
som att diska undan direkt vissa andra dagar
Som vågtopparna och vågdalarna på livets hav
Jag har lärt mig läsa havet
när jag gått längs havets strand
Jag har lekt med havets vågor
och fått rädda mig ibland
När jag blivit alltför orädd
och glömt bort vad havet är
har det påmint mig om kraften
hos den våg som framåt bär
Jag har lärt mig läsa havet
och jag undrar om det vet
att jag trots min ringa kunskap
känner till dess hemlighet
Jag är nöjd med det lilla
och blir tacksam och glad
när min värld är helt stilla
om så bara ett tag
Utan plikter och ansvar
Utan krav eller mål
Inte ens några tankar
Ingenting att förstå
Jag är nöjd med det lilla
fast för mig är det stort
att få njuta av känslan
när jag ingenting gjort
Det är
pauserna i livet
som är livet
Allt det andra
är visserligen
det som vi kallar livet
Men det är i pauserna
som du kan uppleva livet
utan något innehåll
Det egentliga livet
Livet självt
När natten kommer
blir världen min
Jag får min frihet
och släpps in
I dimensioner
utan tid
Där allt tar slut
men nåt tar vid
Som vägleder
min fria själ
Mot nya mål
som vill mig väl
I tidlöshetens
mjuka famn
Jag går på vägar
utan namn
Som ingen nånsin
gått förut
Och aldrig nånsin
gåtts till slut
För dagen bryter
varje färd
Och tar mig bort
från nattens värld
Endera dan
kan vi andas ut
Ty allt som nu pågår
har även ett slut
Endera dan
ska vi uppnå frid
Det enda som fattas
är lite mer tid
Endera dan
är det våran tur
Vi vet att det händer
men ingen vet hur
Endera dan
kan vi få vårt svar
Fast ingen har fått det
som ännu är kvar
Jag gjorde mitt bästa
för att bli eremit
så jag lämnade Stockholm
och flyttade hit
Men här fanns det fler
som precis liksom jag
var kulturkreatörer
av olika slag
Ja här finns teater
och konst och musik
Och entreprenörer
som öppnat butik
Så här vill jag stanna
för här trivs jag bra
Hos er här i Åfors
finns allt jag vill ha
Jag älskar natten
För mig är den frihet
Den har bara en regel
Man ska sova då
Men genom att bryta
mot denna enda regel
så uppnår jag en frihet
som dagen ej rår på
En frihet bortom alla
borden och måsten
som hör dagen till
En frihet att göra
precis vad jag vill
Jag är klarvaken
mitt i natten
och ändå tacksam
Att vara klarvaken
är en ynnest
när det än händer
Så var klarvaken
och tacksam
när det finns tid
Förr eller senare
kommer sömnen
ändå att ta vid
Dom säger att det är måndag idag
Fast det är bara nåt dom hittat på
Precis som veckans övriga dagar
Idag är ju bara en av alla de dagar
som kommer och går hela tiden
Helt oavsett vad vi kallar den
Själv vill jag gärna ta emot den
som en fullständigt namnlös dag
som får vara sig själv helt och hållet
Utan att behöva inordnas i de mönster
som vi hittat på för att få ordning
på bitarna i våra livspussel
För dagarna som kommer och går
är inte pusselbitar som ska läggas
De är färdiga mästerverk
som väntar på att upplevas
Jag är inte orolig för vart världen är på väg
Jag är orolig för vart du är på väg
Är du en av de många som följer med
den gamla världen på väg mot sitt fall?
Eller är du en del av den nya värld
som håller på att växa fram?
Stillheten lägrar sig åter
Efter ett välbehövligt tvärdrag
av kompensatoriska aktiviteter
Jag har kommit hem
Efter en lång färd med ett enda mål
Att säkra min försörjning
Jag har påbörjat en uppgradering av livet!
En ny version som inte hänger sig hela tiden
och sedan måste startas om.
En betydligt stabilare version än den tidigare.
Snabbare dessutom – och effektivare.
Som jag har väntat på den här uppgraderingen!
Den är dock inte bakåtkompatibel med mina gamla vanor
så dom behöver också uppgraderas.
Fast många av dem är så gamla att de har slutat tillverkas…
Alternativet är att jag skaffar mig helt nya vanor istället.
Det kanske vore bra nu när jag ändå är på gång!
Fast hårdvaran skulle nog också behöva bytas ut då.
Vet inte ens om den klarar att köra Livet 2.0.
Tror väl knappast det – jag har ju haft den väldigt länge.
Kanske vore det enklare att köra vidare med Livet 1.0 ett tag till?
Så får det bli! Det verkar minst besvärligt.
När jag ser
på nyheterna
så är min reaktion
Vad döljer de?
På vilket sätt
har de valt ut
och tillrättalagt
dessa nyheter?
Vad väljer de
att undanhålla oss
och varför?
Vad väljer de
att underhålla oss med
och varför?
På något sätt måste det ha gått till
Fast utan att jag riktigt förstod
Att det skulle bli så här
Vad gjorde jag egentligen?
För att det skulle bli så här
När jag faktiskt inte ville det
Jag minns att jag hade goda skäl
Åtminstone till en början
Sen blev det mera som en vana
En ganska dålig vana
Jag var nog ganska kluven
När allt kommer omkring
Och visste nog hela tiden
Att det var en svår balansgång
Och den klarade jag alltså inte
Det var därför det blev så här
Det är bara att konstatera
Det kommer nog att hända igen
Det börjar som en bra idé
Som efterhand går överstyr
Såvida jag inte lär mig nåt
Av att det blev så här
Men det gör jag nog inte
Om jag hade vetat
att den här gången var den sista
Att det självklara
var något som jag skulle mista
Fanns det nån utväg
mer än att bara låta det hända
Om det nu var så
att det inte gick att vända
Borde jag ha gjort nåt
som jag inte gjorde
Eller gjorde jag nåt
som jag inte borde
Var jag tacksam eller tvär
över att få vara där
Är jag tacksam eller tvär
över att få vara här
I skrivande stund
tar livsanden över
I skrivande stund
har jag allt jag behöver
I skrivande stund
är min värld i min hand
I skrivande stund
kan den sättas i brand
I skrivande stund
är jag ett med giganten
som i skrivande stunden
skrev sånt som är sant än
I skrivande stund
är jag ett med dem alla
som i skrivande stunden
till kamp hördes kalla
I skrivande stund
är jag allt jag vill va’
I skrivande stund
har jag allt jag vill ha
Först tyckte jag
att samvaron med andra
bestal mig på tiden
med mig själv
Sen tyckte jag
att samvaron med mig själv
bestal mig på tiden
med andra
Slutligen tyckte jag
att tiden bestal mig
på samvaron med andra
och mig själv
Men det var tyckandet
som bestal mig
på både samvaron
och tiden
Jag minns
när jag läste de otäcka framtidsskildringarna
1984 och Farenheit 451
Att det som utmärkte dem
var att den tekniska utvecklingen
och det materiella välståndet
var så imponerande
samtidigt som samhällsklimatet
hade blivit outhärdligt
Jag minns
att myndigheterna i dessa böcker
ständigt påminde det passiviserade folket
om hur bra dom hade det
via de officiella mediakanalerna
Jag tyckte då att dessa framtidsskildringar
var alltför osannolika för att tas på allvar
Det tycker jag inte längre
Förr i världen hade alla bilar stänkskydd
Det var lag på det
På den tiden var det viktigt
att inte skita ner sina medtrafikanter
Sen tog dom bort den lagen
När och varför vet jag inte
Resultatet blev i alla fall
att vi började köra utan stänkskydd
och skita ner varandras bilar
Kanske var det för att bensinmackarna
skulle få sälja mer spolarvätska?
Kanske var det för att biltvättarna
skulle få fler kunder?
Kanske var det för att bilarna
snabbare skulle rosta?
Jag vet inte
Men idag tar vi inte samma hänsyn till varandra
som vi gjorde på stänkskyddens tid
Ingen vet var det kommer att sluta
Men det började med att stänkskydden togs bort
Du älskade mig för den jag var
Och jag älskade dig för den du var
Vi kunde ha blivit lyckliga
Men för att visa vår stora kärlek till varandra
började vi ge upp oss själva för den andra
Och snart fanns ingen längre kvar
De vi älskade för den de var
Ingen av dem var nu kvar
Tänk så fel det kan bli
Det finns en tystnad
som är större
än den som inte hörs
Det finns en gärning
som är mindre
än den som inte görs
Det finns ett minne
som ligger bortom
allt du minns
Där finns en stillhet
som är så still
att den inte finns
Jag brukade trivas i stan
men låg alltid före
så det var mycket jag saknade
som ännu inte fanns där
Trettio år har gått
och nu finns allt det jag saknade
plus mycket mer därtill
Men nu vill jag inte ha det längre
I synnerhet inte allt det där andra
Därför har jag lämnat stan
Kanske är jag fortfarande lite före
eller så har staden kört om mig
Varje år kommer mänskligheten lite längre
Lite längre bort från det naturliga liv
som vi en gång levde
Lite längre bort från de sammanhang
som utgör grunden för allt liv
Lite längre bort från den jord
som föder oss
Detta var från början en utveckling
som har lett oss långt
Men inte längre
Den verklighet
som nyheterna rapporterar
förblir främmande för många
och värre än så för somliga
Ty den verklighet
som var och en har omkring sig
liknar mycket sällan den verklighet
som nyheterna rapporterar
Och nyheterna
kan ju inte rapportera
var och ens verklighet
Det skulle ju bara inte gå
Istället får vi käbbla med varandra
i fikarummen och på facebook
om vilken verklighet som är den rätta
Precis som om det bara fanns en
Jag har fullgjort min plikt
Jag har skrivit en dikt
som berättar om livet jag levde
Medan världen runt om
gick från glädje och sång
till att uttrycka ondska och vrede
Jag såg växlingen ske
utan att följa med
i den vågdal som följer en vågtopp
Och förblir på den höjd
där jag lever förnöjd
utan terror och hatiska påhopp
Ja jag lever mitt liv
långt från ilska och kiv
och behåller min känsla av frihet
Medan världen runt om
ställer vi emot dom
i det pågående haveriet
Hur kan
hundra våningsplan
som inte har skadats
det allra minsta
samt konstruerats
för att bära upp
alla ovanförliggande
våningars tyngd
med stor marginal
plötsligt rasa samman
som ett korthus
i fritt fall
När min blick är klar
och jag har ett svar
känns det ändå som en plåga
Jag har gått Access
och har fått en press
på att ständigt ha en fråga
Det är inte lätt
när man vill ha rätt
att då göra detta valet
Så att varken ha
fråga eller svar
vore kanske idealet
Vet hut
skrek Movitz
till mig en dag
Vet hut
och spela din lyra
Märk
hur din skugga
har gripit tag
i dina förmågor
dyra
Gutår
gamle skojare
väste jag
Gutår
och låt mig få leva
Fast inom mig levde
min skugga kvar
Full
av vemod
och leda
Jag kom alldeles av mig
när du tittade in
Och min första impuls var
att säga försvinn
För jag gör nånting viktigt
och vill inte bli störd
Jag försöker bli klar
innan posten är körd
Just då blev jag varse
att det var DU
Och då bröts min ilska
med ens mitt itu
Jag rusade mot dig
med vidöppen famn
Uppfylld av kärlek
och from som ett lamm
Tänk vilken skillnad
en människa gör
beroende på
VEM som kommer och stör
Jag skulle kunna säga
vad jag egentligen tycker
men väntar tills jag vet
om du tycker som jag
Om du gör likadant
så blir det inte mycket
som vi kan diskutera
och det är kanske bra
Men om vi båda vågar
stå upp för vad vi står för
så kan vi ge varandra
nya perspektiv
Fast risken är ju alltid
att du är väldigt målför
och allt du har att säga
består av invektiv
Ty det blir ofta fallet
när åsikten är svag
och det inte finns
nåt faktaunderlag
För om du vore säker
på att dina svar är rätt
så skulle du ju lyssna
tills du ser ett sätt
Att möta mina tankar
och ge mig just de svar
som får mig att begripa
hur väldigt fel jag har
Men om du inte gör det
så vet jag var du står
Då har du bara åsikter
som andra hittat på
Jag ska vinna slaget
inifrån och ut
För på det hela taget
finns inget annat slut
På kampen mot det yttre
som jag vill vinna mot
Än att börja inse
var det har sin rot
Att det är det inre
som likt en bördig jord
ger upphov till det yttre
Ja sanna mina ord
Den kamp jag nu vill vinna
är kampen inuti
Där något ska försvinna
och något ska förbli
Jag måste bara inse
att för att få ett slut
Så ska jag vinna slaget
inifrån och ut
Länge levde jag i tillvaron
undrande över dess beskaffenhet
Så småningom förstod jag den
och undrandet upphörde
Jag hade förstått dess beskaffenhet helt och hållet
Men det fanns något som inte var en del av den
men inte heller inte var en del av den
som därför skulle ta mig ännu en tid att upptäcka
Det var undret
Undret i tillvaron
Som inte är en del av den
men inte heller inte är en del av den
Jag har upplevt undret i tillvaron
Och sedan dess finns ingen återvändo
Ingen kan ta det ifrån mig
Inget kan hindra mig från att uppleva det
När jag vill
Undrandet var min livsväg
Undret blev min destination
Så underligt underbart
Det romerska rikets uppgång och fall
är något som liknar vår samtid
Det pågår en utveckling ingen vill ha
som påverkar allas vår framtid
Vissa har drabbats av det som nu sker
Andra har inte ens märkt det
Många har låtsats att dom inget ser
Dessa har snarast förstärkt det
Hur kan ett rike så mäktigt och stort
börja sin väg mot förfall
utan att folket förstår vad som sker
utan en enda kravall
Är det på grund av vårt välstånd ändå
– att vårt land är ett av dom främre –
som vi nu låter detta förfall hålla på:
”Det är fortfarande bra – fast sämre”
När det bara är du själv
som förbrukar toapappret
i ditt hushåll
Då blir åtgången av toapapper
ett överraskande exakt mått
på livets gång
Nej de tror inte att de kan vinna över oss
Det är just därför de gör som de gör
De är desperata just för att de inte kan vinna
Så de gör det lilla de kan för att jävlas
För att åtminstone dra med sig några av oss
I deras utsiktslösa kamp mot övermakten
Och med döden som enda framtidsplan
Jag har ett perspektiv som inte du har
Som gör att jag kan förstå dig – men inte vice versa
När jag beskriver mitt perspektiv så förstår du det inte
Du vill inte heller förstå eller pröva det perspektivet
För det är så långt ifrån ditt eget att det skrämmer dig
Det skrämmer dig till och med att någon annan kan ha det
Så därför möts vi inte – och kan inte heller mötas
För att jag har ett perspektiv som inte du har
Som gör att jag kan förstå dig – men inte vice versa
Innan stjärnorna fanns
så var du och jag
någon annanstans
Innan stjärnorna fanns
var det inte så lätt
att bli kär
För när du och jag
går här i månskenet
hand i hand
får jag känslor som nog
beror på att dom
är där
När inte ens experter
på kärlek och samlevnad
lyckas hålla ihop en relation
Då anar man
att det kanske handlar om
något helt annat
Att vi har varandra en tid
Att det kanske ska vara så
Att vi ska vara nöjda
Tacksamma för det som var
Tacksamma för hur det blir
Tacksamma för det som är
Det gjorde ont när du inte förstod varför jag var missnöjd
När jag sa att jag ville ses oftare
Nu gör det ont på ett annat sätt
Det gjorde ont när du sa att du måste prioritera andra saker
Som ditt arbete och dina vänner
Nu gör det ont på ett annat sätt
Det gjorde ont att allting hela tiden skulle vara på dina villkor
Bara för att jag gjorde det möjligt
Nu gör det ont på ett annat sätt
Åren passerade och smärtan övergick till att bli en vana
Men en dag stod jag inte ut längre så jag lämnade dig
Och ända sedan dess har jag sluppit ifrån den där smärtan
Nu gör det ont på ett annat sätt
Jag måste bort
Bort från alltihop
Bort från alla likasinnade
Som jag haft sån glädje av
Bort – dit ingen kan nå mig
Där bara jag är
Där jag kan göra det jag ska göra
Bättre än här
Jag måste bort
Där jag blir ett oskrivet blad
Och allt annat blir min bakgrund
Mitt förflutna
Jag förväntar ingen förståelse
Och behöver ingen
Allt jag behöver kommer att visa sig
Det räcker så
När inget hänger över mig
Då kommer livet tillbaka
Då hör jag fågelsången
Då känner jag solen mot min kind
Då andas jag djupare
Då flödar lyriken
När inget hänger över mig
Det var i elfte timmen
Elfte timmen
Det fanns ännu lite tid kvar
Men inte mycket
Det var i elfte timmen
Elfte timmen
Snart var det försent
Alldeles försent
Tiden gick och ingen sa nåt
för det fanns inget att säga
som inte redan hade sagts
Ingen gjorde nåt
Alla ville nog
Men ingen gjorde nåt
Alla väntade
Det var i elfte timmen
Elfte timmen
Det fanns ännu lite tid kvar
Men inte mycket
Det var i elfte timmen
Elfte timmen
Snart var det försent
Alldeles försent
Tiden gick och ingen sa nåt
för det fanns inget att säga
som inte redan hade sagts
Ingen gjorde nåt
Alla ville nog
Men ingen gjorde nåt
Alla väntade
Det var i elfte timmen
Elfte timmen
Det fanns ännu lite tid kvar
Men inte mycket
Det var i elfte timmen
Elfte timmen
Snart var det försent
Alldeles försent
Tiden gick och ingen sa nåt
för det fanns inget att säga
som inte redan hade sagts
Ingen gjorde nåt
Alla ville nog
Men ingen gjorde nåt
Alla väntade
Vägledd tar jag nästa steg
på färden utan mål
Redo att förändras
i den riktning jag nu går
Från ingenting till allting
från allt till ingenting
Vem vet vart vägen leder
den väg som blott är min
I evigheten lever jag
i varje kort sekund
Jag går för att ta vara på
varenda liten stund
Vägledd tar jag nästa steg
på färden utan mål
Redo att förändras
i den riktning jag nu får
Jag trodde att vi hade kommit längre
Att galenskap ej längre var vår väg
Att sunt förnuft och frihet låg framför oss
Att ingen mer ska tvingas ner på knä
Men se nu på hur världen runt omkring oss
har börjat visa upp ett annat sätt
att ta itu med sånt vi har framför oss
Jag hör hur röster skriker i falsett
Jag trodde att vi hade kommit längre
Att mänskligheten insett och förstått
den galenskap som lett till flera världskrig
och andra hemska illdåd vi begått
Hur kommer det sig att vi inte tröttnat
på striden som en väg att nå vårt mål
på fiender som ständigt måste dödas
Men tiden kanske läker alla sår
Jag trodde att vi hade kommit längre
och sett att vägen framåt är Vår väg
En väg som vi kan vandra med varandra
där motståndare vill varandras väl
Det är en väg som verkar helt utopisk
för dig som kanske saknar empati
för fienden du målar upp som hatisk
Den fienden finns kanske inuti
När jag ser en tjock hårig färgsprakande larv
på väg tvärs över den smala grusstig jag promenerar på
så undrar jag om det är en vardagshändelse för larven
eller om vi båda kommer att minnas detta som något unikt?
Jag har sett vart världen är på väg.
Vi är på väg mot paradiset.
Det är inte bara möjligt, det är oundvikligt –
just därför att det är möjligt!
För till slut kommer vi så klart att välja
det som är bäst för alla.
Men först måste vi tydligen gå igenom
krig och elände för att tröttna på att kriga
och slåss om världens resurser och gränser.
Vi tycks helt enkelt vara lite för dumma
för att gå direkt till paradiset –
vi vill gärna slåss lite mer först.
Jag har sett vart världen är på väg.
Vi är på väg mot paradiset – the hard way.
Om vägen delas i två
vilken väg ska jag då gå
när jag inte har nåt ärende
eller resmål jag vill nå?
Ska jag ta den som är större
för att säkrast komma fram
eller ta den som är mindre
mot ett resmål utan namn?
Men om båda två är lika
och tycks gå åt samma håll
ska jag då på ödet lita
att det spelar ingen roll
vilken väg jag nu än väljer
för att fortsätta mitt liv –
kanske vägen själv förtäljer
vad mitt öde kommer bli?
Om jag bara lyckas tystna
för att lyssna till det svar
som finns djupt i varje vägsjäl
och som alla vägar har
Jag vet precis hur det började
men inte hur det slutar
Jag kan möjligtvis uppfatta
vartåt det lutar
Men det kan va’ fel
och det kan va’ rätt
Att avgöra vilket
är inte så lätt
Jag vet precis hur det började
men inte hur det slutar
Jag står fortfarande kvar här
kvar på samma ruta
För varje nytt steg
jag tar i mitt liv
blir vägen mer tydlig
mer definitiv
Det skrämmer och lockar
på en och samma gång
Precis som att lyssna
på sirenernas sång
Att komma närmare faran
bara för att njuta
Jag vet precis hur det började
men vet inte hur det slutar
Jag är alltid smartare
en vecka senare
Oftast i alla fall
Kanske inte alltid
Något hinner hända
som ger en vidare syn
än den jag hade just då
Tiden är den välgörare
som förser mig
med denna klarsyn
Fast ibland inte
Då imponeras jag istället
över hur smart jag var
men inte längre är
En vecka senare
Han var en fin man
Som brydde sig om andra
lika mycket som sig själv
Medan han fullgjorde sina plikter
när han var tvungen
En fin man
med ett annorlunda livsöde
Född till prins
blev han konstens beskyddare
Medan vi andra
bara stod och såg på
Jag var avspänd och livrädd
när jag stod vid din dörr
Där jag stått och ringt på
en miljon gånger förr
Jag var avspänd och livrädd
men nu skulle det ske
Det jag borde ha gjort
när dom andra var med
Jag var avspänd och livrädd för din reaktion
Det var minst sagt en ovanlig situation
Jag var avspänd och livrädd och väldigt bestämd
Trots rösten inom mig som ropade vänd
Jag var avspänd och livrädd
när jag stod vid din dörr
Där jag stått och ringt på
en miljon gånger förr
Jag var avspänd och livrädd
när jag långsamt förstod
att du inte var hemma
Något inom mig dog
När jag lämnade rampljuset
blev allting svart
Jag var bländad av framgång
som jag en gång haft
Jag såg ingenting
och jag fanns ingenstans
Jag saknade skenet
från min forna glans
Men allt eftersom
så börja’ jag skönja
konturer och former
som jag kunde följa
Och finna en väg
till mig själv utan sken
Nu lever jag upplyst
fastän långt ifrån scen
Det oskrivna arket rymmer redan allt
liksom ingenting rymmer allting
Varje ord utgör en begränsning
av den oändliga möjligheten
Varje nytt ord begränsar
den bara ytterligare
Tills det enda
som återstår
Är en
dikt
Jag har en behaglig känsla i kroppen
och jag antar att det är bra
Men kan aldrig så säkert veta
vad det beror på – vad det kan va’
Om det är lugnet just innan stormen
eller lyckan att nå en hamn
Om det är lättnaden när man letat
och blir mött av en öppen famn
Jag har en behaglig känsla i kroppen
Det kanske äntligen är min tur
Efter allt jag har gått igenom
medan ohälsan låg på lur
Har min framtid nu vunnit slaget
mot det förflutna som länge stred
men nu gett vika för övertaget
som varje ögonblick stridit med
Jag låter tiden få avgöra saken
och fortsätter envist min kamp
Jag har en behaglig känsla i kroppen
Det är det enda jag vet är sant
Jag är så långt bort man kan komma
Det är här det är som bäst
Det är mitt eget smultronställe
och det är hit jag åker mest
Jag är så långt bort man kan komma
Här är lugnt och här är skönt
Det är allra bäst på sommar’n
när allting har blivit grönt
Hit kommer jag med cykel
när solen värmer på
Och skulle det bli mulet
så är det fint ändå
Jag är så långt bort man kan komma
Jag är här och jag är nu
när jag skådar över viken
Ja här fattas bara du
Något stort håller på att hända
Något stort håller på att ske
Det är nästan så du kan känna
eller uppleva vad det e’
Runt omkring oss och inuti oss
pågår livet i varje vrå
Men så ofta det går förbi oss
vilken gåva det är att få
Något stort håller på att hända
Något stort håller på att ske
Du har chansen att återvända
till att uppleva hur det e’
Utan annat än dina sinnen
Utan något som stör din ro
Utan planer och utan minnen
Utan åsikter – utan tro
Något stort håller på att hända
Något stort håller på att ske
Det är livet som du kan känna
om du väljer att göra det
Om jag lever eller ej
är ingen skillnad för mig
För jag är inte längre
den som dör
Om jag gör nåt eller ej
är ingen skillnad för mig
För jag är inte längre
den som gör
Var jag är någonstans
saknar helt relevans
om jag är det enda
exemplaret
Och på frågan som jag ställt
blir mitt svar nu parallellt
”Att vara eller icke vara”
Det är svaret
Fråga mig inte varför
när jag faktiskt inte vet
För hur i hela världen
skulle jag kunna veta det
Fråga mig inte varför
när jag inte har nåt svar
Jag hade visserligen ett
men har det inte längre kvar
Så fråga mig inte varför
Det är knappast nån idé
Fråga hellre varför inte
för då kan jag hålla med
I mitt huvud strömmar musiken
som den gjort sedan jag var liten
Medan andra sitter med lurar på
kan jag höra en inre musik ändå
Ja dom flesta dom tvingas betala
för att höra musiken skvala
på det dagliga pendlandets åktur
i den senaste typen av hörlur
Men mig är det ingen som lurar
och jag sitter inte och surar
För mig är musiken fri
från mitt Spotify inuti
Sänd ut ett tack till allsköns pack
till dom som dig belackar
Till alla som vill missförstå
Dom som tvingar dig att gå
i livets uppförsbackar
För utan dom man ej når opp
till livets högsta höjder
Och när du når till backens topp
och vinner detta segerlopp
så väntar stora fröjder
Där får du snart den position
som du så väl förtjänar
Och hatarnas inkvisition
på respektive redaktion
får då gå ner på knäna
Jag mötte dig så rusig
på livets vilda fest
Du tyckte jag var busig
Jag tyckte du var bäst
Av alla som jag älskat
Av alla som jag mött
är du mitt bästa sällskap
och aldrig blir jag trött
För du är alltid glättig
och saknar disciplin
Du är mitt livs konfetti
och jag din serpentin
När vardagen blir tråkig
så festar vi igen
När jag blir lite bråkig
så går du till en vän
Sen kommer du tillbaka
med damerna från soc
som inte alls vill prata
om vem du varit hos
Men en sak har dom rätt i
och det blir vår ruin
Du är mitt livs konfetti
och jag din serpentin
En dikt
som saknar rytm
och rim
är för mig
knappast något
som man kan kalla
dikt
Såvida inte
innehållet
är väldigt poetiskt
Men inte annars
Det här
till exempel
är ingen dikt
Det är bara
en åsikt
Vissa dagar
smakar jag på ett visst ord
svenskt eller engelskt
Jag tar det i munnen
och känner hur det smakar
när jag säger det
De saftiga vokalerna
i kombination med de torra
konsonanterna
Jag brukar välja ut ord
som är särskilt aptitliga
Det ord som jag smakade på idag
var det engelska ordet
constituency
Det kan mycket väl vara så
att fågelungar är rädda för att flyga
tills dom prövar
Det kan mycket väl vara så
att fågelungar skulle bli mindre rädda
om dom övar
Men innan dom har prövat
så kan dom inte öva
Så ingen av mina funderingar
lär fågelungar behöva
Det kan mycket väl vara så
Jag är bra på att må dåligt
och har alltid varit det
Det är nåt som under åren
var’t min specialitet
För jag känner alltid efter
om det inte någonstans
finns nåt fel som kan bekräfta
att jag ej är i balans
Om jag inte är i toppform
kan jag inte sätta fart
och då slipper jag ha bråttom
Kanske är jag bara lat
Eller finns det kanske något
ännu okänt i min kropp
som kan orsaka dom plågor
som så många av oss fått
För jag är ju inte ensam
om att känna som jag gör
Nej allt flera stannar hemma
för att något i dom stör
Och vi vill ju alla veta
vad som ger ett sånt besvär
och försöker självklart leta
efter svar på vad det är
Men det finns ingen förklaring
enligt sjukvården idag
Och då är vi inte sjuka
Tänk så enkelt det kan va’
Bit ihop och gör som andra
Det blev rådet som jag fick
Just det där som gjort mig sjuk
under alla år som gick
De må tycka jag är fånig
som försöker ta det lugnt
Men att va’ bra på att må dåligt
framstår mer och mer som sunt
Sjunka allt djupare ner i
TV-soffans kvävande omfamning
Sakta sluta höra ljudet av
omvärldens vädjande nödrop
Försvinna i den meningslösa
underhållningens avgrund
TV-sporten är min räddning
Det som ger mig livet tillbaka
Det enda som får mig att stänga av TV:n
och återvända till verkligheten
Jag lever mitt liv
med drömmen om dig
I den är du helt fantastisk
Där älskar vi båda
varann lika mycket
Och lika entusiastiskt
Där finns inga sorger
och inga problem
Vi lever i paradiset
Jag undrar ibland
om min dröm kan bli sann
Kan man leva på just det viset?
Vi var ju trots allt ett par
som inte var särskilt nöjda
med kärleken som den var
och båda var lika böjda
att klaga på hur den andre
inte betedde sig lämpligt
Men lyckligtvis tog det slut
innan det blev för fientligt
Vi kanske förenas igen
men det är inte viktigt
Jag lever hellre med drömmen om dig
än jag lever med dig på riktigt
Det pågår nåt där borta
som inte är mitt liv
Det hade kunnat vara det
Det skulle kunna bli
Men livet som jag lever
det pågår inte där
Nej livet som jag lever
det pågår där jag är
Så mycket intressantare
det är att vara med
i livets själva mittpunkt
än någonstans breve’
Här händer det som räknas
och djupast angår mig
Så är det för oss alla
fast var och en för sig
Det pågår nåt där borta
som inte är mitt liv
Att ens fundera över det
blir blott ett tidsfördriv
Det känns som en sån dag idag
En sån då man sätter på sig morgonrock
istället för kläder
Det känns som en sån dag idag
En sån då det inte spelar någon roll
vad det är för väder
För jag jag vill inte gå ut
eller fatta beslut
som kan störa min sinnesstämning
Bara sätta mig ner
och ta in allt jag ser
bortom vardagslivets fördämning
Det känns som en sån dag idag
En sån som bara dyker upp
när man minst anar
Det känns som en sån dag idag
En sån som man kan ge sig själv
istället för kramar
För när jag sitter här
är jag nästan kär
i min känsla att bara vara
Fastän dan är sig lik
är den ändå unik
Det är inte så lätt att förklara
Det är en sån dag idag
Det sker en rörelse
när hjulet snurrar
Livets hjul – det snurrar på
Det snurrar runt
och det går framåt
Men där finns stillhet – ändå
För just i mitten av livets nav
roterar inget åt något håll
Och i den punkt där allt är stilla
där spelar inget – någon roll
Det sker en rörelse
när hjulet snurrar
Livets hjul – det snurrar på
Men varje punkt
består av tomhet
och där är stilla – ändå
När min dikt är klar
finns just inget kvar
av den glädje jag kände innan
När den kom till mig
som en ofödd själ
och berörde den tunna hinnan
Mellan vara och icke vara
Mellan skapa och ta emot
Mellan allt och det ofattbara
Mellan det gjorda och den som gjort
När min dikt är klar
finns just inget kvar
än att läsa den för nån annan
För att kanske få
samma glädje då
som jag fick när den ställdes samman
Jag har tagit ett beslut
som ska få mig att må bra
Jag har tagit det förut
praktiskt taget varje dag
För jag har en karaktär
som man ej kan lita på
Den har varit till besvär
sen jag lärde mig att gå
Vackra löften har jag gett
många gånger i mitt liv
Ändå har de inte lett
till nåt initiativ
Varje gång jag känt mig stark
och har sagt mig klara allt
har det varit som ett knark
utan någon sanningshalt
Men nu tar jag nya tag
och bestämmer mig på nytt
Trots att både du och jag
vet vad mina ord betytt
Jag har dock bytt strategi
Jag ska utföra en kupp
mot mitt självbedrägeri
Mitt beslut är att ge upp
Det var det omedelbara igenkännandet
som gjorde att jag fastnade för dig
Jag vet inte riktigt vad det var jag kände igen
men omedelbart var det i alla fall
Något som hade att göra med hur du uttryckte dig
när du talade med de andra som var där
De som var våra gemensamma vänner
Åtminstone några av dem
Det var det omedelbara igenkännandet
som gjorde att jag länge satt tyst
och bara iakttog allt du gjorde och sa
som om det nästan vore nåt heligt
Så här i efterhand kan man ju säga att det var det
med tanke på vad som sedan skulle hända
Men just då fanns inget som tydde på nåt heligt
Förutom – det omedelbara igenkännandet
Det var det omedelbara igenkännandet
som till slut fick dig att fråga vem jag var
som bara satt där tyst och orörlig
utan att delta i det pågående samtalet
Det undrade jag också just då
För jag kände verkligen inte igen mig själv
Men jag svarade bara nåt otydligt
om att jag var helt nöjd med att bara sitta där
Det var det omedelbara igenkännandet
som gjorde att jag kände mig nöjd
Säker på att vi skulle mötas fler gånger
oavsett vad jag sa eller gjorde just då
Så säker att jag inte ens ansträngde mig
för att du skulle finna mig intressant
genom att till exempel nämna
det omedelbara igenkännandet
Det var det omedelbara igenkännandet
som så småningom ledde till att det blev vi
Jag vet inte riktigt hur det gick till
men det var som om det bara skulle vara så
Nu är allt det där så länge sen
och vi har så många andra minnen tillsammans
Men mitt starkaste minne av dig är fortfarande
det omedelbara igenkännandet
Du lever i ett stabilt kaos
där allt kan hända
men bara vissa saker sker
Du lever i ett stabilt kaos
där det är upp till dig
att se något sammanhang
Du lever i ett stabilt kaos
där allt är en del
av både det ena och det andra
Du lever i ett stabilt kaos
där paradoxen
är både frågan och svaret
Vi kan ha kommit över stäppen
ridande på vildhästar
Eller från det öppna havet
i fullriggare med musköter
Vi kan ha krossat allt motstånd
och gjort dom överlevande till slavar
Eller tvingat dom att ge upp
och överlämna sina rikedomar
Vi gjorde nästan precis
som våra förtryckare hade gjort
mot oss i vårt hemland
långt innan vi kom hit
Dom tvingade oss att tala deras språk
Nu talar vi alla förtryckarnas språk
Dom kom över stäppen
ridande på vildhästar
Dom krossade allt motstånd
och gjorde vårt folk till slavar
Dom kom från det öppna havet
i fullriggare med musköter
Dom tvingade oss att ge upp
och överlämna våra rikedomar
Dom gjorde nästan precis
som vi hade gjort
mot det folk som levde här
långt innan vi kom hit
Det folk som vi tvingade att tala vårt språk
Nu talar vi alla förtryckarnas språk
Vi talar alla förtryckarnas språk
Det råder
en kontrollerad tystnad
Vissa saker
talar man inte om
Det är bäst så
Det är enklast så
Det råder
en kontrollerad tystnad
Mitt i allt brus
märks det ändå inte
Det är bäst så
Det är enklast så
Dom som vill veta
får inga svar
Dom som vet
ger inga svar
Det råder
en kontrollerad tystnad
Det är makten
som kontrollerar den
Det är bäst så
Det är enklast så
Det råder
en kontrollerad tystnad
Den skyddar sanningen
från att komma fram
Det är bäst så
Det är enklast så
Dom som vill veta
får inga svar
Dom som vet
ger inga svar
Det råder
en kontrollerad
tystnad
Fråga mig inte varför jag gör som jag brukar
Det är väl enklast att göra så
Då slipper jag känna efter
och upptäcka hur jag mår
Fråga mig inte varför jag finns här på jorden
Det är inget jag bryr mig om
Dom som gör det är konstiga typer
och jag vill inte va’ som dom
Fråga mig inte varför jag väljer att blunda
Det angår väl inte dig
Och det gäller vad du än undrar
Mitt svar kommer alltid va’ nej
Så fråga mig inte varför jag gör som jag brukar
Jag vill inte veta det
För då skulle jag säkert förändras
och det är det värsta jag vet
Jag har lärt mig att inte ha bråttom
utan njuta av stegen jag tar
För dom steg som leder mot målet
blir till minnen som sen lever kvar
Och när det en dag är dags att summera
vad du faktiskt har gjort med ditt liv
lär du märka att stegen var flera
än dom mål som passerat förbi
Jag har lärt mig att inte ha bråttom
utan njuta av varje sekund
Ty den tid som jag förr hade gott om
har förvandlats till just denna stund
När utslocknandets vila
har gett mig lugn och ro
finns anledning att fira
ty sådan är min tro
Att allt som var förgäves
ej alls förgäves var
Och borta är nu skälen
som länge höll mig kvar
Jag känner ingen leda
och lider ingen nöd
Ty livet är mitt tidsfördriv
i väntan på min död
När tystnadens eko ljuder
mellan tomhet och stillhet och ro
vill jag fira mitt öde och bjuder
till fest – om du delar min tro
Det väger lätt när du säger att du värnar
om dom svaga och om hela vår planet
när du själv utan att se det är problemet
Men du är långt ifrån den enda som är det
Det väger lätt när du har åsikter om saker
som du inte tänkt igenom särskilt väl
utan använder istället den agenda
som du använt varje gång som du haft fel
Det väger tyngre om du visar genom handling
att du själv är den förändring du vill se
Att du lever dina drömmar och visioner
och det liv som leder fram till just det
Men det är tungt för du har ack så många plikter
att du inte hinner med att vara sann
mot idealen och principerna du hyllar
Men du gör i alla fall så gott du kan
Och vi har ju alla våra fel och brister
Just i ditt fall är problemet hyckleri
Detta delar du med fler än en minister
som i högmod säljer ut demokrati
Det väger lätt den dag du ser med egna ögon
att världen redan är fullkomlig som den är
Att vi får leka här en livstid med varandra
och låtsas bry oss om dom andra som är här
Det var en oväntad följd av betydelselöshet
som tog honom bort från den stig
trampad av ödet som lett honom dit
i form av ett tidsfördriv
Inget kan längre förvåna
Allt går sin gilla gång
Han går där med gräs mellan tårna
Från träden hörs fågelsång
Medan somliga av oss ska vila
ska andra nu sätta fart
Först när alla har slutat att lida
är hans skenbara arbete klart
Idag gör jag ingenting särskilt
precis som jag gjorde igår
För när man gör ingenting särskilt
så är det nånting man förstår
Som man vanligen brukar missa
under vardagens göromål
Under upptagenhetens fernissa
finns förståelsen som jag når
Om hur härligt det är att leva
ett så underbart liv som mitt
Ja jag känner mig priviligerad
som kan leva mitt liv så fritt
Och då blir jag väldigt tacksam
över livet jag har just nu
Och samtidigt väldigt aktsam
om varendaste liten minut
För jag vet att det är en ynnest
att få leva det liv jag gör
Utan sorger och utan bekymmer
som en livets observatör
Ja jag ser hur dom andra ilar
mellan vardagens alla besvär
Medan jag tar det lugnt och vilar
och är nöjd med hur livet är
Idag gör jag ingenting särskilt
precis som jag gjorde igår
För när man gör ingenting särskilt
då är det nånting man förstår
Jag har just ingen brådska
när jag i skogen går
längs stigen här på berget
bland lingonris och snår
Jag har just ingen brådska
för dagen den är min
Precis som hela livet
när allt kommer omkring
Så varför inte stanna
och se sig om en stund
Kanske kontemplera
och komma underfund
Med jordelivets mening
och vardagslivets mål
Jag kanske inte ser dom
jag kanske ej förmår
För huv’et mitt är riktat
mot bergets högsta höjd
Och toppen som jag siktat
ska få mig att bli nöjd
Fast jag har inte bråttom
mot toppen som jag ser
För när man står däroppe
då ser man bara fler
Så jag har ingen brådska
när jag i skogen går
längs stigen här på berget
bland lingonris och snår
Jag har just ingen brådska
för dagen den är min
Precis som hela livet
när allt kommer omkring
Det är nån som komponerar i mitt huvud
och serverar mig musik på silverfat
Denna någon har förmodligen fått för sig
att jag inte klarar av en sådan sak
Och det vet jag inte heller om ni frågar
för det har jag faktiskt inte ens försökt
Jag har alltid varit upptagen av låtar
som jag fått när nån mitt huvud har besökt
Det kan hända när som helst – helt utan varning
Jag kan vakna mitt i natten av musik
Och dan efter har jag verkligen ingen aning
var den kom från – hur den lät – hur den kom dit
Därför har jag alltid papper och en penna
eller allra helst mobilens diktafon
Så att jag kan spela in min ljuva stämma
med musiken som jag hör här inifrån
Det är bråttom för den stannar inte länge
och den kommer kanske aldrig mer igen
Liksom gammelgäddan på ett fiskafänge
är den fångsten som man allra helst tar hem
Men det kanske bara är en sketen braxen
som jag efter allt besvär har fått ombord
Och jag upptäcker till slut som lök på laxen
att musiken som jag fått är redan gjord
Poesi är livets kundtjänst
där finns dygnet-runt-support
när du vill av orden njuta
eller bara har det svårt
Där finns världens kuratorer
där finns alla som förstår
Vad du än har för bekymmer
vilka sorger du än får
Vill du lära mer om livet
och dom villkor som där rå’r
finns en avdelning för detta
dit båd’ män och kvinnor går
Om du enbart önskar nöje
finns en mängd att välja på
Du kan ta en dikt på måfå
och bli tillfredsställd ändå
Men dom flesta som besöker
denna kundtjänst för vårt liv
söker nån som redan vart i det
dom själva hamnat i
För då känns det lite lättare
och då tänds en strimma hopp
”Om nån annan kommit ur det här
så ska jag nog ta mig opp”
Och sen kanske du själv skriver
nåt som liknar poesi
så att någon mer som lider
får en dikt att hålla i
Jag ville fånga friheten
och göra den till min
Jag visste ej vad frihet var
förrän jag mötte din
Du var liksom en fjäril
som stannade en stund
Sen var du plötsligt borta
och jag fick ej en blund
Jag ville fånga friheten
och göra den till min
Jag trodde att det räckte med
att jag ville bli din
Jag lockade med kärlek
med längtans blomma ljuv
Jag visste inte då
att jag var blott en simpel tjuv
För det jag ville ha av dig
var friheten jag stal
Med kärlek och med kyssar
och tvåsamhetsavtal
Men när man fångar friheten
förlorar man den helt
Jag har den inte längre kvar
det är mitt eget fel
Nu ångrar jag min girighet
för jag har just förstått
att kärleken du kände
den har jag nog förrått
Och jag vill inte tvinga dig
att alls besvara min
Så om vi aldrig ses igen
så gör det ingenting
Men om du hör min längtan
i dessa mina ord
och ännu känner kärlek
så ha då tålamod
För jag går dig till mötes
med insikten jag fått
Jag ville fånga friheten
och ångrar nu mitt brott
Poesin rinner i mina ådror
Lyriken flödar ur min mun
Jag lever och andas min skaldekonst
Men inför nuet är jag stum
Lyckan har funnit mig vilande
vid källan till alltings väl
Därifrån springer min diktarkraft
trots min akilleshäl
Poesin rinner i mina ådror
Lyriken flödar ur min mun
Jag lever och andas min skaldekonst
Men inför nuet är jag stum
Allt varande mig behagar
Långt borta är lidandets lek
Jag kvider trots detta ett kväde
Hör diktarens hemlighet:
Poesin rinner i mina ådror
Lyriken flödar ur min mun
Jag lever och andas min skaldekonst
Men inför nuet är jag stum
Jag lever i en drömvärld av musik
där ena dagen är den andra lik
Jag diktar fram en sång
och sjunger gång på gång
tills sången fått sin rätta melodi
Sen övar jag på låten som jag gjort
Ibland så går den alldeles för fort
Då får jag tagga ner
så pauserna blir fler
Det visar sig gå bättre än jag trott
Jag filar sen på texten till min låt
Att hitta rätta orden kan va’ svårt
Jag ändrar hit och dit
Det är ett jävla slit
En låtskrivares liv kan vara hårt
Det blir nån sorts verbal akrobatik
som utmynnar i underbar lyrik
Jag diktar hela dan
Jag sliter hårt som fan
För er – min kära trubadurpublik
Det var dagen då allting vände
och jag gick in i ett annat liv
Allt som varit kom till en ände
när jag vågade ta mitt kliv
Det var dagen då allting vände
Jag hade hoppats men aldrig trott
Och det var som det bara hände
Sedan gick allting väldigt fort
Nu har allt fått en annan riktning
och min resa ett annat mål
Ingenting verkar lika viktigt
som att älska allt jag förmår
Att känna kärleken utan längtan
det är den gåva som kärlek är
Och jag fick ge den och tog emot den
fast det var just ingen annan där
Ja det var dagen då allting vände
Den var precis som en vanlig dag
Men den var fylld utav allt jag kände
och det var kärlek – just denna dag
Det blev så förunderligt stilla
den dagen du lämnade mig
”Jag vill inte göra dig illa!”
sa du och försvann med ett ”Hej”
Vi hade det bra för det mesta
men bråkar när tillfälle ges
För min skull sa du att det bästa
var nog att vi slutar att ses
Hur fan kan du tro att jag lider
av att Du finns i mitt liv
när varje ögonblick utan Dig
känns som att svälja en kniv
Det blev så förunderligt stilla
och tyst på gator och torg
Du vill inte göra mig illa
men lämnar mig halvdöd av sorg