Vad gör man
när det som förr lockade
och gav mening och lycka
inte längre gör det
När vuxenvärldens tidsfördriv
liksom barndomens lekar
har upphört att roa
Jo man ägnar sig åt det där andra
Det som fanns i barndomens lekar
och i vuxenvärldens tidsfördriv
men som också skymdes av dem
Den tysta floden som alla lekar
och alla tidsfördriv färdades på
och som nu är fri från farkoster
Det är den som finns kvar
när allt det där andra
inte längre gör det
Den nakna sanningen
har inga attribut
Den är varken naken
eller inte naken
Den är som den är
och det är allt den är
Det är sanningen
om den nakna sanningen
I farans riktning
ligger allt det där
som du tror
att du är rädd för
Men ganska snart
lär du upptäcka
att det är riktningen
som är faran
Det är bara en tidsfråga
innan sanningen kommer fram
Innan verkligheten visar
vilken åsikt som var sann
Vi kan envisas och slåss
om vilken åsikt som är rätt
Men har vi någonting i skallen
gör vi på ett annat sätt
Vi kan lyssna på varandra
och försöka att förstå
Vilken åsikt som är rätt
lär vi upptäcka ändå
Det är bara en tidsfråga
innan sanningen kommer fram
Innan verkligheten visar
vilken åsikt som var sann
Det finns ingenting så befriande
som när man går in i ett rum
och har glömt varför man gick dit
En andäktig rymd av tomhet
öppnar sig då under en kort stund
innan du försöker minnas
I den stunden finns bara du
Befriad från allt du brukar vara
Tänk om det finns en klarhet
som vet varför du är här
Som vet meningen med ditt liv
och dina innersta önskningar
Som vet vad du behöver göra
i varje stund
Tänk om denna klarhet
finns inom dig
och är tillgänglig för dig
i varje stund
som du är här och nu
I tillvarons utkanter syns jag ibland
Där finner jag det som är udda
När tillvaron har börjat bli alltför jämn
och tristesskänslan kastar sin skugga
Jag strövar omkring
bortom allt som är känt
och återupptäcker min källa
Där stannar jag sen
tills jag återigen
har fastnat i tillvarons fälla
Tänk så skönt att ha tid!
Märkligt att det är så ovanligt!
Det är ju det enda vi har!
Allt annat kan tas ifrån oss!
Men inte tid!
Så passa på och njut av den!
Det finns ingen tid att förlora!
Det gör ont
när väckarklockan ringer
Om jag vaknar
när det redan är försent
Det gör ont
när väckarklockan ringer
Om mitt samvete
är allt annat än rent
Det gör ont
när väckarklockan ringer
Om jag upptäcker
att jag har tagit fel
Det gör ont
när väckarklockan ringer
Om min nacke
varit både hård och stel
Om man tar bort
allt hos mig
som är inlärt
Vad finns då kvar?
Vad är mitt svar?
Finns jag ens kvar?
Finns jag ej kvar
så är jag blott
någonting inlärt
Och finns jag kvar
så är jag en
som inte vet
När jag inte vill nåt mer
den dagen är jag färdig
Ändat har jag då min färd
och blivit vilan värdig
När jag inte vill nåt mer
den dagen blir min sista
Allt jag minns är ännu kvar
allt annat kan jag mista
När jag inte vill nåt mer
då fullbordas mitt öde
Det som var min egen väg
genom livets flöde
När jag inte vill nåt mer
så återstår blott livet
Allt omkring mig här och nu
som jag tar för givet
Vissa saker vill jag inte kunna
Trots min höga intelligens
Trots att jag faktiskt förstår
Vissa saker vill jag ha hjälp med
av folk som kan mer än jag
och som trivs med sin kunskap
Jag skulle kunna lära mig allt
men det vill jag helt enkelt inte
Jag vill lära mig det jag vill kunna
och det kommer att forma mig
till den jag vill vara
Det hela är egentligen mycket enkelt
Vissa dagar ids jag inte diska minsta tallrik
Överallt står tallrikar från frukosten, lunchen,
middan och alla mellanmål
Vissa andra dagar räcker det med att jag får syn
på en använd tallrik så blir den diskad
innan den ens hinner blinka
Dessa två typer av dagar är extremt olika
Men jag vet ändå inte vilken jag föredrar
Det är ju precis lika tillfredsställande
att låta bli att diska vissa dagar
som att diska undan direkt vissa andra dagar
Som vågtopparna och vågdalarna på livets hav
Jag har lärt mig läsa havet
när jag gått längs havets strand
Jag har lekt med havets vågor
och fått rädda mig ibland
När jag blivit alltför orädd
och glömt bort vad havet är
har det påmint mig om kraften
hos den våg som framåt bär
Jag har lärt mig läsa havet
och jag undrar om det vet
att jag trots min ringa kunskap
känner till dess hemlighet
Jag är nöjd med det lilla
och blir tacksam och glad
när min värld är helt stilla
om så bara ett tag
Utan plikter och ansvar
Utan krav eller mål
Inte ens några tankar
Ingenting att förstå
Jag är nöjd med det lilla
fast för mig är det stort
att få njuta av känslan
när jag ingenting gjort
Det är
pauserna i livet
som är livet
Allt det andra
är visserligen
det som vi kallar livet
Men det är i pauserna
som du kan uppleva livet
utan något innehåll
Det egentliga livet
Livet självt
När natten kommer
blir världen min
Jag får min frihet
och släpps in
I dimensioner
utan tid
Där allt tar slut
men nåt tar vid
Som vägleder
min fria själ
Mot nya mål
som vill mig väl
I tidlöshetens
mjuka famn
Jag går på vägar
utan namn
Som ingen nånsin
gått förut
Och aldrig nånsin
gåtts till slut
För dagen bryter
varje färd
Och tar mig bort
från nattens värld
Endera dan
kan vi andas ut
Ty allt som nu pågår
har även ett slut
Endera dan
ska vi uppnå frid
Det enda som fattas
är lite mer tid
Endera dan
är det våran tur
Vi vet att det händer
men ingen vet hur
Endera dan
kan vi få vårt svar
Fast ingen har fått det
som ännu är kvar
Jag gjorde mitt bästa
för att bli eremit
så jag lämnade Stockholm
och flyttade hit
Men här fanns det fler
som precis liksom jag
var kulturkreatörer
av olika slag
Ja här finns teater
och konst och musik
Och entreprenörer
som öppnat butik
Så här vill jag stanna
för här trivs jag bra
Hos er här i Åfors
finns allt jag vill ha
Jag älskar natten
För mig är den frihet
Den har bara en regel
Man ska sova då
Men genom att bryta
mot denna enda regel
så uppnår jag en frihet
som dagen ej rår på
En frihet bortom alla
borden och måsten
som hör dagen till
En frihet att göra
precis vad jag vill
Jag är klarvaken
mitt i natten
och ändå tacksam
Att vara klarvaken
är en ynnest
när det än händer
Så var klarvaken
och tacksam
när det finns tid
Förr eller senare
kommer sömnen
ändå att ta vid
Dom säger att det är måndag idag
Fast det är bara nåt dom hittat på
Precis som veckans övriga dagar
Idag är ju bara en av alla de dagar
som kommer och går hela tiden
Helt oavsett vad vi kallar den
Själv vill jag gärna ta emot den
som en fullständigt namnlös dag
som får vara sig själv helt och hållet
Utan att behöva inordnas i de mönster
som vi hittat på för att få ordning
på bitarna i våra livspussel
För dagarna som kommer och går
är inte pusselbitar som ska läggas
De är färdiga mästerverk
som väntar på att upplevas
Jag är inte orolig för vart världen är på väg
Jag är orolig för vart du är på väg
Är du en av de många som följer med
den gamla världen på väg mot sitt fall?
Eller är du en del av den nya värld
som håller på att växa fram?
Stillheten lägrar sig åter
Efter ett välbehövligt tvärdrag
av kompensatoriska aktiviteter
Jag har kommit hem
Efter en lång färd med ett enda mål
Att säkra min försörjning
Jag har påbörjat en uppgradering av livet!
En ny version som inte hänger sig hela tiden
och sedan måste startas om.
En betydligt stabilare version än den tidigare.
Snabbare dessutom – och effektivare.
Som jag har väntat på den här uppgraderingen!
Den är dock inte bakåtkompatibel med mina gamla vanor
så dom behöver också uppgraderas.
Fast många av dem är så gamla att de har slutat tillverkas…
Alternativet är att jag skaffar mig helt nya vanor istället.
Det kanske vore bra nu när jag ändå är på gång!
Fast hårdvaran skulle nog också behöva bytas ut då.
Vet inte ens om den klarar att köra Livet 2.0.
Tror väl knappast det – jag har ju haft den väldigt länge.
Kanske vore det enklare att köra vidare med Livet 1.0 ett tag till?
Så får det bli! Det verkar minst besvärligt.
När jag ser
på nyheterna
så är min reaktion
Vad döljer de?
På vilket sätt
har de valt ut
och tillrättalagt
dessa nyheter?
Vad väljer de
att undanhålla oss
och varför?
Vad väljer de
att underhålla oss med
och varför?
På något sätt måste det ha gått till
Fast utan att jag riktigt förstod
Att det skulle bli så här
Vad gjorde jag egentligen?
För att det skulle bli så här
När jag faktiskt inte ville det
Jag minns att jag hade goda skäl
Åtminstone till en början
Sen blev det mera som en vana
En ganska dålig vana
Jag var nog ganska kluven
När allt kommer omkring
Och visste nog hela tiden
Att det var en svår balansgång
Och den klarade jag alltså inte
Det var därför det blev så här
Det är bara att konstatera
Det kommer nog att hända igen
Det börjar som en bra idé
Som efterhand går överstyr
Såvida jag inte lär mig nåt
Av att det blev så här
Men det gör jag nog inte
Om jag hade vetat
att den här gången var den sista
Att det självklara
var något som jag skulle mista
Fanns det nån utväg
mer än att bara låta det hända
Om det nu var så
att det inte gick att vända
Borde jag ha gjort nåt
som jag inte gjorde
Eller gjorde jag nåt
som jag inte borde
Var jag tacksam eller tvär
över att få vara där
Är jag tacksam eller tvär
över att få vara här
I skrivande stund
tar livsanden över
I skrivande stund
har jag allt jag behöver
I skrivande stund
är min värld i min hand
I skrivande stund
kan den sättas i brand
I skrivande stund
är jag ett med giganten
som i skrivande stunden
skrev sånt som är sant än
I skrivande stund
är jag ett med dem alla
som i skrivande stunden
till kamp hördes kalla
I skrivande stund
är jag allt jag vill va’
I skrivande stund
har jag allt jag vill ha
Först tyckte jag
att samvaron med andra
bestal mig på tiden
med mig själv
Sen tyckte jag
att samvaron med mig själv
bestal mig på tiden
med andra
Slutligen tyckte jag
att tiden bestal mig
på samvaron med andra
och mig själv
Men det var tyckandet
som bestal mig
på både samvaron
och tiden
Jag minns
när jag läste de otäcka framtidsskildringarna
1984 och Farenheit 451
Att det som utmärkte dem
var att den tekniska utvecklingen
och det materiella välståndet
var så imponerande
samtidigt som samhällsklimatet
hade blivit outhärdligt
Jag minns
att myndigheterna i dessa böcker
ständigt påminde det passiviserade folket
om hur bra dom hade det
via de officiella mediakanalerna
Jag tyckte då att dessa framtidsskildringar
var alltför osannolika för att tas på allvar
Det tycker jag inte längre
Förr i världen hade alla bilar stänkskydd
Det var lag på det
På den tiden var det viktigt
att inte skita ner sina medtrafikanter
Sen tog dom bort den lagen
När och varför vet jag inte
Resultatet blev i alla fall
att vi började köra utan stänkskydd
och skita ner varandras bilar
Kanske var det för att bensinmackarna
skulle få sälja mer spolarvätska?
Kanske var det för att biltvättarna
skulle få fler kunder?
Kanske var det för att bilarna
snabbare skulle rosta?
Jag vet inte
Men idag tar vi inte samma hänsyn till varandra
som vi gjorde på stänkskyddens tid
Ingen vet var det kommer att sluta
Men det började med att stänkskydden togs bort
Du älskade mig för den jag var
Och jag älskade dig för den du var
Vi kunde ha blivit lyckliga
Men för att visa vår stora kärlek till varandra
började vi ge upp oss själva för den andra
Och snart fanns ingen längre kvar
De vi älskade för den de var
Ingen av dem var nu kvar
Tänk så fel det kan bli
Det finns en tystnad
som är större
än den som inte hörs
Det finns en gärning
som är mindre
än den som inte görs
Det finns ett minne
som ligger bortom
allt du minns
Där finns en stillhet
som är så still
att den inte finns
Jag brukade trivas i stan
men låg alltid före
så det var mycket jag saknade
som ännu inte fanns där
Trettio år har gått
och nu finns allt det jag saknade
plus mycket mer därtill
Men nu vill jag inte ha det längre
I synnerhet inte allt det där andra
Därför har jag lämnat stan
Kanske är jag fortfarande lite före
eller så har staden kört om mig
Varje år kommer mänskligheten lite längre
Lite längre bort från det naturliga liv
som vi en gång levde
Lite längre bort från de sammanhang
som utgör grunden för allt liv
Lite längre bort från den jord
som föder oss
Detta var från början en utveckling
som har lett oss långt
Men inte längre
Den verklighet
som nyheterna rapporterar
förblir främmande för många
och värre än så för somliga
Ty den verklighet
som var och en har omkring sig
liknar mycket sällan den verklighet
som nyheterna rapporterar
Och nyheterna
kan ju inte rapportera
var och ens verklighet
Det skulle ju bara inte gå
Istället får vi käbbla med varandra
i fikarummen och på facebook
om vilken verklighet som är den rätta
Precis som om det bara fanns en
Jag har fullgjort min plikt
Jag har skrivit en dikt
som berättar om livet jag levde
Medan världen runt om
gick från glädje och sång
till att uttrycka ondska och vrede
Jag såg växlingen ske
utan att följa med
i den vågdal som följer en vågtopp
Och förblir på den höjd
där jag lever förnöjd
utan terror och hatiska påhopp
Ja jag lever mitt liv
långt från ilska och kiv
och behåller min känsla av frihet
Medan världen runt om
ställer vi emot dom
i det pågående haveriet
Hur kan
hundra våningsplan
som inte har skadats
det allra minsta
samt konstruerats
för att bära upp
alla ovanförliggande
våningars tyngd
med stor marginal
plötsligt rasa samman
som ett korthus
i fritt fall
När min blick är klar
och jag har ett svar
känns det ändå som en plåga
Jag har gått Access
och har fått en press
på att ständigt ha en fråga
Det är inte lätt
när man vill ha rätt
att då göra detta valet
Så att varken ha
fråga eller svar
vore kanske idealet
Vet hut
skrek Movitz
till mig en dag
Vet hut
och spela din lyra
Märk
hur din skugga
har gripit tag
i dina förmågor
dyra
Gutår
gamle skojare
väste jag
Gutår
och låt mig få leva
Fast inom mig levde
min skugga kvar
Full
av vemod
och leda
Jag kom alldeles av mig
när du tittade in
Och min första impuls var
att säga försvinn
För jag gör nånting viktigt
och vill inte bli störd
Jag försöker bli klar
innan posten är körd
Just då blev jag varse
att det var DU
Och då bröts min ilska
med ens mitt itu
Jag rusade mot dig
med vidöppen famn
Uppfylld av kärlek
och from som ett lamm
Tänk vilken skillnad
en människa gör
beroende på
VEM som kommer och stör
Jag skulle kunna säga
vad jag egentligen tycker
men väntar tills jag vet
om du tycker som jag
Om du gör likadant
så blir det inte mycket
som vi kan diskutera
och det är kanske bra
Men om vi båda vågar
stå upp för vad vi står för
så kan vi ge varandra
nya perspektiv
Fast risken är ju alltid
att du är väldigt målför
och allt du har att säga
består av invektiv
Ty det blir ofta fallet
när åsikten är svag
och det inte finns
nåt faktaunderlag
För om du vore säker
på att dina svar är rätt
så skulle du ju lyssna
tills du ser ett sätt
Att möta mina tankar
och ge mig just de svar
som får mig att begripa
hur väldigt fel jag har
Men om du inte gör det
så vet jag var du står
Då har du bara åsikter
som andra hittat på
Jag ska vinna slaget
inifrån och ut
För på det hela taget
finns inget annat slut
På kampen mot det yttre
som jag vill vinna mot
Än att börja inse
var det har sin rot
Att det är det inre
som likt en bördig jord
ger upphov till det yttre
Ja sanna mina ord
Den kamp jag nu vill vinna
är kampen inuti
Där något ska försvinna
och något ska förbli
Jag måste bara inse
att för att få ett slut
Så ska jag vinna slaget
inifrån och ut
Länge levde jag i tillvaron
undrande över dess beskaffenhet
Så småningom förstod jag den
och undrandet upphörde
Jag hade förstått dess beskaffenhet helt och hållet
Men det fanns något som inte var en del av den
men inte heller inte var en del av den
som därför skulle ta mig ännu en tid att upptäcka
Det var undret
Undret i tillvaron
Som inte är en del av den
men inte heller inte är en del av den
Jag har upplevt undret i tillvaron
Och sedan dess finns ingen återvändo
Ingen kan ta det ifrån mig
Inget kan hindra mig från att uppleva det
När jag vill
Undrandet var min livsväg
Undret blev min destination
Så underligt underbart
Det romerska rikets uppgång och fall
är något som liknar vår samtid
Det pågår en utveckling ingen vill ha
som påverkar allas vår framtid
Vissa har drabbats av det som nu sker
Andra har inte ens märkt det
Många har låtsats att dom inget ser
Dessa har snarast förstärkt det
Hur kan ett rike så mäktigt och stort
börja sin väg mot förfall
utan att folket förstår vad som sker
utan en enda kravall
Är det på grund av vårt välstånd ändå
– att vårt land är ett av dom främre –
som vi nu låter detta förfall hålla på:
”Det är fortfarande bra – fast sämre”
När det bara är du själv
som förbrukar toapappret
i ditt hushåll
Då blir åtgången av toapapper
ett överraskande exakt mått
på livets gång
Nej de tror inte att de kan vinna över oss
Det är just därför de gör som de gör
De är desperata just för att de inte kan vinna
Så de gör det lilla de kan för att jävlas
För att åtminstone dra med sig några av oss
I deras utsiktslösa kamp mot övermakten
Och med döden som enda framtidsplan
Jag har ett perspektiv som inte du har
Som gör att jag kan förstå dig – men inte vice versa
När jag beskriver mitt perspektiv så förstår du det inte
Du vill inte heller förstå eller pröva det perspektivet
För det är så långt ifrån ditt eget att det skrämmer dig
Det skrämmer dig till och med att någon annan kan ha det
Så därför möts vi inte – och kan inte heller mötas
För att jag har ett perspektiv som inte du har
Som gör att jag kan förstå dig – men inte vice versa
Innan stjärnorna fanns
så var du och jag
någon annanstans
Innan stjärnorna fanns
var det inte så lätt
att bli kär
För när du och jag
går här i månskenet
hand i hand
får jag känslor som nog
beror på att dom
är där