När inte ens experter
på kärlek och samlevnad
lyckas hålla ihop en relation
Då anar man
att det kanske handlar om
något helt annat
Att vi har varandra en tid
Att det kanske ska vara så
Att vi ska vara nöjda
Tacksamma för det som var
Tacksamma för hur det blir
Tacksamma för det som är
Det gjorde ont när du inte förstod varför jag var missnöjd
När jag sa att jag ville ses oftare
Nu gör det ont på ett annat sätt
Det gjorde ont när du sa att du måste prioritera andra saker
Som ditt arbete och dina vänner
Nu gör det ont på ett annat sätt
Det gjorde ont att allting hela tiden skulle vara på dina villkor
Bara för att jag gjorde det möjligt
Nu gör det ont på ett annat sätt
Åren passerade och smärtan övergick till att bli en vana
Men en dag stod jag inte ut längre så jag lämnade dig
Och ända sedan dess har jag sluppit ifrån den där smärtan
Nu gör det ont på ett annat sätt
Jag måste bort
Bort från alltihop
Bort från alla likasinnade
Som jag haft sån glädje av
Bort – dit ingen kan nå mig
Där bara jag är
Där jag kan göra det jag ska göra
Bättre än här
Jag måste bort
Där jag blir ett oskrivet blad
Och allt annat blir min bakgrund
Mitt förflutna
Jag förväntar ingen förståelse
Och behöver ingen
Allt jag behöver kommer att visa sig
Det räcker så
När inget hänger över mig
Då kommer livet tillbaka
Då hör jag fågelsången
Då känner jag solen mot min kind
Då andas jag djupare
Då flödar lyriken
När inget hänger över mig
Det var i elfte timmen
Elfte timmen
Det fanns ännu lite tid kvar
Men inte mycket
Det var i elfte timmen
Elfte timmen
Snart var det försent
Alldeles försent
Tiden gick och ingen sa nåt
för det fanns inget att säga
som inte redan hade sagts
Ingen gjorde nåt
Alla ville nog
Men ingen gjorde nåt
Alla väntade
Det var i elfte timmen
Elfte timmen
Det fanns ännu lite tid kvar
Men inte mycket
Det var i elfte timmen
Elfte timmen
Snart var det försent
Alldeles försent
Tiden gick och ingen sa nåt
för det fanns inget att säga
som inte redan hade sagts
Ingen gjorde nåt
Alla ville nog
Men ingen gjorde nåt
Alla väntade
Det var i elfte timmen
Elfte timmen
Det fanns ännu lite tid kvar
Men inte mycket
Det var i elfte timmen
Elfte timmen
Snart var det försent
Alldeles försent
Tiden gick och ingen sa nåt
för det fanns inget att säga
som inte redan hade sagts
Ingen gjorde nåt
Alla ville nog
Men ingen gjorde nåt
Alla väntade
Vägledd tar jag nästa steg
på färden utan mål
Redo att förändras
i den riktning jag nu går
Från ingenting till allting
från allt till ingenting
Vem vet vart vägen leder
den väg som blott är min
I evigheten lever jag
i varje kort sekund
Jag går för att ta vara på
varenda liten stund
Vägledd tar jag nästa steg
på färden utan mål
Redo att förändras
i den riktning jag nu får
Jag trodde att vi hade kommit längre
Att galenskap ej längre var vår väg
Att sunt förnuft och frihet låg framför oss
Att ingen mer ska tvingas ner på knä
Men se nu på hur världen runt omkring oss
har börjat visa upp ett annat sätt
att ta itu med sånt vi har framför oss
Jag hör hur röster skriker i falsett
Jag trodde att vi hade kommit längre
Att mänskligheten insett och förstått
den galenskap som lett till flera världskrig
och andra hemska illdåd vi begått
Hur kommer det sig att vi inte tröttnat
på striden som en väg att nå vårt mål
på fiender som ständigt måste dödas
Men tiden kanske läker alla sår
Jag trodde att vi hade kommit längre
och sett att vägen framåt är Vår väg
En väg som vi kan vandra med varandra
där motståndare vill varandras väl
Det är en väg som verkar helt utopisk
för dig som kanske saknar empati
för fienden du målar upp som hatisk
Den fienden finns kanske inuti
När jag ser en tjock hårig färgsprakande larv
på väg tvärs över den smala grusstig jag promenerar på
så undrar jag om det är en vardagshändelse för larven
eller om vi båda kommer att minnas detta som något unikt?
Jag har sett vart världen är på väg.
Vi är på väg mot paradiset.
Det är inte bara möjligt, det är oundvikligt –
just därför att det är möjligt!
För till slut kommer vi så klart att välja
det som är bäst för alla.
Men först måste vi tydligen gå igenom
krig och elände för att tröttna på att kriga
och slåss om världens resurser och gränser.
Vi tycks helt enkelt vara lite för dumma
för att gå direkt till paradiset –
vi vill gärna slåss lite mer först.
Jag har sett vart världen är på väg.
Vi är på väg mot paradiset – the hard way.
Om vägen delas i två
vilken väg ska jag då gå
när jag inte har nåt ärende
eller resmål jag vill nå?
Ska jag ta den som är större
för att säkrast komma fram
eller ta den som är mindre
mot ett resmål utan namn?
Men om båda två är lika
och tycks gå åt samma håll
ska jag då på ödet lita
att det spelar ingen roll
vilken väg jag nu än väljer
för att fortsätta mitt liv –
kanske vägen själv förtäljer
vad mitt öde kommer bli?
Om jag bara lyckas tystna
för att lyssna till det svar
som finns djupt i varje vägsjäl
och som alla vägar har
Jag vet precis hur det började
men inte hur det slutar
Jag kan möjligtvis uppfatta
vartåt det lutar
Men det kan va’ fel
och det kan va’ rätt
Att avgöra vilket
är inte så lätt
Jag vet precis hur det började
men inte hur det slutar
Jag står fortfarande kvar här
kvar på samma ruta
För varje nytt steg
jag tar i mitt liv
blir vägen mer tydlig
mer definitiv
Det skrämmer och lockar
på en och samma gång
Precis som att lyssna
på sirenernas sång
Att komma närmare faran
bara för att njuta
Jag vet precis hur det började
men vet inte hur det slutar
Jag är alltid smartare
en vecka senare
Oftast i alla fall
Kanske inte alltid
Något hinner hända
som ger en vidare syn
än den jag hade just då
Tiden är den välgörare
som förser mig
med denna klarsyn
Fast ibland inte
Då imponeras jag istället
över hur smart jag var
men inte längre är
En vecka senare
Han var en fin man
Som brydde sig om andra
lika mycket som sig själv
Medan han fullgjorde sina plikter
när han var tvungen
En fin man
med ett annorlunda livsöde
Född till prins
blev han konstens beskyddare
Medan vi andra
bara stod och såg på
Jag var avspänd och livrädd
när jag stod vid din dörr
Där jag stått och ringt på
en miljon gånger förr
Jag var avspänd och livrädd
men nu skulle det ske
Det jag borde ha gjort
när dom andra var med
Jag var avspänd och livrädd för din reaktion
Det var minst sagt en ovanlig situation
Jag var avspänd och livrädd och väldigt bestämd
Trots rösten inom mig som ropade vänd
Jag var avspänd och livrädd
när jag stod vid din dörr
Där jag stått och ringt på
en miljon gånger förr
Jag var avspänd och livrädd
när jag långsamt förstod
att du inte var hemma
Något inom mig dog
När jag lämnade rampljuset
blev allting svart
Jag var bländad av framgång
som jag en gång haft
Jag såg ingenting
och jag fanns ingenstans
Jag saknade skenet
från min forna glans
Men allt eftersom
så börja’ jag skönja
konturer och former
som jag kunde följa
Och finna en väg
till mig själv utan sken
Nu lever jag upplyst
fastän långt ifrån scen
Det oskrivna arket rymmer redan allt
liksom ingenting rymmer allting
Varje ord utgör en begränsning
av den oändliga möjligheten
Varje nytt ord begränsar
den bara ytterligare
Tills det enda
som återstår
Är en
dikt
Jag har en behaglig känsla i kroppen
och jag antar att det är bra
Men kan aldrig så säkert veta
vad det beror på – vad det kan va’
Om det är lugnet just innan stormen
eller lyckan att nå en hamn
Om det är lättnaden när man letat
och blir mött av en öppen famn
Jag har en behaglig känsla i kroppen
Det kanske äntligen är min tur
Efter allt jag har gått igenom
medan ohälsan låg på lur
Har min framtid nu vunnit slaget
mot det förflutna som länge stred
men nu gett vika för övertaget
som varje ögonblick stridit med
Jag låter tiden få avgöra saken
och fortsätter envist min kamp
Jag har en behaglig känsla i kroppen
Det är det enda jag vet är sant
Jag är så långt bort man kan komma
Det är här det är som bäst
Det är mitt eget smultronställe
och det är hit jag åker mest
Jag är så långt bort man kan komma
Här är lugnt och här är skönt
Det är allra bäst på sommar’n
när allting har blivit grönt
Hit kommer jag med cykel
när solen värmer på
Och skulle det bli mulet
så är det fint ändå
Jag är så långt bort man kan komma
Jag är här och jag är nu
när jag skådar över viken
Ja här fattas bara du
Något stort håller på att hända
Något stort håller på att ske
Det är nästan så du kan känna
eller uppleva vad det e’
Runt omkring oss och inuti oss
pågår livet i varje vrå
Men så ofta det går förbi oss
vilken gåva det är att få
Något stort håller på att hända
Något stort håller på att ske
Du har chansen att återvända
till att uppleva hur det e’
Utan annat än dina sinnen
Utan något som stör din ro
Utan planer och utan minnen
Utan åsikter – utan tro
Något stort håller på att hända
Något stort håller på att ske
Det är livet som du kan känna
om du väljer att göra det
Om jag lever eller ej
är ingen skillnad för mig
För jag är inte längre
den som dör
Om jag gör nåt eller ej
är ingen skillnad för mig
För jag är inte längre
den som gör
Var jag är någonstans
saknar helt relevans
om jag är det enda
exemplaret
Och på frågan som jag ställt
blir mitt svar nu parallellt
”Att vara eller icke vara”
Det är svaret
Fråga mig inte varför
när jag faktiskt inte vet
För hur i hela världen
skulle jag kunna veta det
Fråga mig inte varför
när jag inte har nåt svar
Jag hade visserligen ett
men har det inte längre kvar
Så fråga mig inte varför
Det är knappast nån idé
Fråga hellre varför inte
för då kan jag hålla med
I mitt huvud strömmar musiken
som den gjort sedan jag var liten
Medan andra sitter med lurar på
kan jag höra en inre musik ändå
Ja dom flesta dom tvingas betala
för att höra musiken skvala
på det dagliga pendlandets åktur
i den senaste typen av hörlur
Men mig är det ingen som lurar
och jag sitter inte och surar
För mig är musiken fri
från mitt Spotify inuti
Sänd ut ett tack till allsköns pack
till dom som dig belackar
Till alla som vill missförstå
Dom som tvingar dig att gå
i livets uppförsbackar
För utan dom man ej når opp
till livets högsta höjder
Och när du når till backens topp
och vinner detta segerlopp
så väntar stora fröjder
Där får du snart den position
som du så väl förtjänar
Och hatarnas inkvisition
på respektive redaktion
får då gå ner på knäna
Jag mötte dig så rusig
på livets vilda fest
Du tyckte jag var busig
Jag tyckte du var bäst
Av alla som jag älskat
Av alla som jag mött
är du mitt bästa sällskap
och aldrig blir jag trött
För du är alltid glättig
och saknar disciplin
Du är mitt livs konfetti
och jag din serpentin
När vardagen blir tråkig
så festar vi igen
När jag blir lite bråkig
så går du till en vän
Sen kommer du tillbaka
med damerna från soc
som inte alls vill prata
om vem du varit hos
Men en sak har dom rätt i
och det blir vår ruin
Du är mitt livs konfetti
och jag din serpentin
En dikt
som saknar rytm
och rim
är för mig
knappast något
som man kan kalla
dikt
Såvida inte
innehållet
är väldigt poetiskt
Men inte annars
Det här
till exempel
är ingen dikt
Det är bara
en åsikt
Vissa dagar
smakar jag på ett visst ord
svenskt eller engelskt
Jag tar det i munnen
och känner hur det smakar
när jag säger det
De saftiga vokalerna
i kombination med de torra
konsonanterna
Jag brukar välja ut ord
som är särskilt aptitliga
Det ord som jag smakade på idag
var det engelska ordet
constituency
Det kan mycket väl vara så
att fågelungar är rädda för att flyga
tills dom prövar
Det kan mycket väl vara så
att fågelungar skulle bli mindre rädda
om dom övar
Men innan dom har prövat
så kan dom inte öva
Så ingen av mina funderingar
lär fågelungar behöva
Det kan mycket väl vara så
Jag är bra på att må dåligt
och har alltid varit det
Det är nåt som under åren
var’t min specialitet
För jag känner alltid efter
om det inte någonstans
finns nåt fel som kan bekräfta
att jag ej är i balans
Om jag inte är i toppform
kan jag inte sätta fart
och då slipper jag ha bråttom
Kanske är jag bara lat
Eller finns det kanske något
ännu okänt i min kropp
som kan orsaka dom plågor
som så många av oss fått
För jag är ju inte ensam
om att känna som jag gör
Nej allt flera stannar hemma
för att något i dom stör
Och vi vill ju alla veta
vad som ger ett sånt besvär
och försöker självklart leta
efter svar på vad det är
Men det finns ingen förklaring
enligt sjukvården idag
Och då är vi inte sjuka
Tänk så enkelt det kan va’
Bit ihop och gör som andra
Det blev rådet som jag fick
Just det där som gjort mig sjuk
under alla år som gick
De må tycka jag är fånig
som försöker ta det lugnt
Men att va’ bra på att må dåligt
framstår mer och mer som sunt
Sjunka allt djupare ner i
TV-soffans kvävande omfamning
Sakta sluta höra ljudet av
omvärldens vädjande nödrop
Försvinna i den meningslösa
underhållningens avgrund
TV-sporten är min räddning
Det som ger mig livet tillbaka
Det enda som får mig att stänga av TV:n
och återvända till verkligheten
Jag lever mitt liv
med drömmen om dig
I den är du helt fantastisk
Där älskar vi båda
varann lika mycket
Och lika entusiastiskt
Där finns inga sorger
och inga problem
Vi lever i paradiset
Jag undrar ibland
om min dröm kan bli sann
Kan man leva på just det viset?
Vi var ju trots allt ett par
som inte var särskilt nöjda
med kärleken som den var
och båda var lika böjda
att klaga på hur den andre
inte betedde sig lämpligt
Men lyckligtvis tog det slut
innan det blev för fientligt
Vi kanske förenas igen
men det är inte viktigt
Jag lever hellre med drömmen om dig
än jag lever med dig på riktigt
Det pågår nåt där borta
som inte är mitt liv
Det hade kunnat vara det
Det skulle kunna bli
Men livet som jag lever
det pågår inte där
Nej livet som jag lever
det pågår där jag är
Så mycket intressantare
det är att vara med
i livets själva mittpunkt
än någonstans breve’
Här händer det som räknas
och djupast angår mig
Så är det för oss alla
fast var och en för sig
Det pågår nåt där borta
som inte är mitt liv
Att ens fundera över det
blir blott ett tidsfördriv
Det känns som en sån dag idag
En sån då man sätter på sig morgonrock
istället för kläder
Det känns som en sån dag idag
En sån då det inte spelar någon roll
vad det är för väder
För jag jag vill inte gå ut
eller fatta beslut
som kan störa min sinnesstämning
Bara sätta mig ner
och ta in allt jag ser
bortom vardagslivets fördämning
Det känns som en sån dag idag
En sån som bara dyker upp
när man minst anar
Det känns som en sån dag idag
En sån som man kan ge sig själv
istället för kramar
För när jag sitter här
är jag nästan kär
i min känsla att bara vara
Fastän dan är sig lik
är den ändå unik
Det är inte så lätt att förklara
Det är en sån dag idag
Det sker en rörelse
när hjulet snurrar
Livets hjul – det snurrar på
Det snurrar runt
och det går framåt
Men där finns stillhet – ändå
För just i mitten av livets nav
roterar inget åt något håll
Och i den punkt där allt är stilla
där spelar inget – någon roll
Det sker en rörelse
när hjulet snurrar
Livets hjul – det snurrar på
Men varje punkt
består av tomhet
och där är stilla – ändå
När min dikt är klar
finns just inget kvar
av den glädje jag kände innan
När den kom till mig
som en ofödd själ
och berörde den tunna hinnan
Mellan vara och icke vara
Mellan skapa och ta emot
Mellan allt och det ofattbara
Mellan det gjorda och den som gjort
När min dikt är klar
finns just inget kvar
än att läsa den för nån annan
För att kanske få
samma glädje då
som jag fick när den ställdes samman
Jag har tagit ett beslut
som ska få mig att må bra
Jag har tagit det förut
praktiskt taget varje dag
För jag har en karaktär
som man ej kan lita på
Den har varit till besvär
sen jag lärde mig att gå
Vackra löften har jag gett
många gånger i mitt liv
Ändå har de inte lett
till nåt initiativ
Varje gång jag känt mig stark
och har sagt mig klara allt
har det varit som ett knark
utan någon sanningshalt
Men nu tar jag nya tag
och bestämmer mig på nytt
Trots att både du och jag
vet vad mina ord betytt
Jag har dock bytt strategi
Jag ska utföra en kupp
mot mitt självbedrägeri
Mitt beslut är att ge upp
Det var det omedelbara igenkännandet
som gjorde att jag fastnade för dig
Jag vet inte riktigt vad det var jag kände igen
men omedelbart var det i alla fall
Något som hade att göra med hur du uttryckte dig
när du talade med de andra som var där
De som var våra gemensamma vänner
Åtminstone några av dem
Det var det omedelbara igenkännandet
som gjorde att jag länge satt tyst
och bara iakttog allt du gjorde och sa
som om det nästan vore nåt heligt
Så här i efterhand kan man ju säga att det var det
med tanke på vad som sedan skulle hända
Men just då fanns inget som tydde på nåt heligt
Förutom – det omedelbara igenkännandet
Det var det omedelbara igenkännandet
som till slut fick dig att fråga vem jag var
som bara satt där tyst och orörlig
utan att delta i det pågående samtalet
Det undrade jag också just då
För jag kände verkligen inte igen mig själv
Men jag svarade bara nåt otydligt
om att jag var helt nöjd med att bara sitta där
Det var det omedelbara igenkännandet
som gjorde att jag kände mig nöjd
Säker på att vi skulle mötas fler gånger
oavsett vad jag sa eller gjorde just då
Så säker att jag inte ens ansträngde mig
för att du skulle finna mig intressant
genom att till exempel nämna
det omedelbara igenkännandet
Det var det omedelbara igenkännandet
som så småningom ledde till att det blev vi
Jag vet inte riktigt hur det gick till
men det var som om det bara skulle vara så
Nu är allt det där så länge sen
och vi har så många andra minnen tillsammans
Men mitt starkaste minne av dig är fortfarande
det omedelbara igenkännandet
Du lever i ett stabilt kaos
där allt kan hända
men bara vissa saker sker
Du lever i ett stabilt kaos
där det är upp till dig
att se något sammanhang
Du lever i ett stabilt kaos
där allt är en del
av både det ena och det andra
Du lever i ett stabilt kaos
där paradoxen
är både frågan och svaret
Vi kan ha kommit över stäppen
ridande på vildhästar
Eller från det öppna havet
i fullriggare med musköter
Vi kan ha krossat allt motstånd
och gjort dom överlevande till slavar
Eller tvingat dom att ge upp
och överlämna sina rikedomar
Vi gjorde nästan precis
som våra förtryckare hade gjort
mot oss i vårt hemland
långt innan vi kom hit
Dom tvingade oss att tala deras språk
Nu talar vi alla förtryckarnas språk
Dom kom över stäppen
ridande på vildhästar
Dom krossade allt motstånd
och gjorde vårt folk till slavar
Dom kom från det öppna havet
i fullriggare med musköter
Dom tvingade oss att ge upp
och överlämna våra rikedomar
Dom gjorde nästan precis
som vi hade gjort
mot det folk som levde här
långt innan vi kom hit
Det folk som vi tvingade att tala vårt språk
Nu talar vi alla förtryckarnas språk
Vi talar alla förtryckarnas språk
Det råder
en kontrollerad tystnad
Vissa saker
talar man inte om
Det är bäst så
Det är enklast så
Det råder
en kontrollerad tystnad
Mitt i allt brus
märks det ändå inte
Det är bäst så
Det är enklast så
Dom som vill veta
får inga svar
Dom som vet
ger inga svar
Det råder
en kontrollerad tystnad
Det är makten
som kontrollerar den
Det är bäst så
Det är enklast så
Det råder
en kontrollerad tystnad
Den skyddar sanningen
från att komma fram
Det är bäst så
Det är enklast så
Dom som vill veta
får inga svar
Dom som vet
ger inga svar
Det råder
en kontrollerad
tystnad
Fråga mig inte varför jag gör som jag brukar
Det är väl enklast att göra så
Då slipper jag känna efter
och upptäcka hur jag mår
Fråga mig inte varför jag finns här på jorden
Det är inget jag bryr mig om
Dom som gör det är konstiga typer
och jag vill inte va’ som dom
Fråga mig inte varför jag väljer att blunda
Det angår väl inte dig
Och det gäller vad du än undrar
Mitt svar kommer alltid va’ nej
Så fråga mig inte varför jag gör som jag brukar
Jag vill inte veta det
För då skulle jag säkert förändras
och det är det värsta jag vet
Jag har lärt mig att inte ha bråttom
utan njuta av stegen jag tar
För dom steg som leder mot målet
blir till minnen som sen lever kvar
Och när det en dag är dags att summera
vad du faktiskt har gjort med ditt liv
lär du märka att stegen var flera
än dom mål som passerat förbi
Jag har lärt mig att inte ha bråttom
utan njuta av varje sekund
Ty den tid som jag förr hade gott om
har förvandlats till just denna stund
När utslocknandets vila
har gett mig lugn och ro
finns anledning att fira
ty sådan är min tro
Att allt som var förgäves
ej alls förgäves var
Och borta är nu skälen
som länge höll mig kvar
Jag känner ingen leda
och lider ingen nöd
Ty livet är mitt tidsfördriv
i väntan på min död
När tystnadens eko ljuder
mellan tomhet och stillhet och ro
vill jag fira mitt öde och bjuder
till fest – om du delar min tro
Det väger lätt när du säger att du värnar
om dom svaga och om hela vår planet
när du själv utan att se det är problemet
Men du är långt ifrån den enda som är det
Det väger lätt när du har åsikter om saker
som du inte tänkt igenom särskilt väl
utan använder istället den agenda
som du använt varje gång som du haft fel
Det väger tyngre om du visar genom handling
att du själv är den förändring du vill se
Att du lever dina drömmar och visioner
och det liv som leder fram till just det
Men det är tungt för du har ack så många plikter
att du inte hinner med att vara sann
mot idealen och principerna du hyllar
Men du gör i alla fall så gott du kan
Och vi har ju alla våra fel och brister
Just i ditt fall är problemet hyckleri
Detta delar du med fler än en minister
som i högmod säljer ut demokrati
Det väger lätt den dag du ser med egna ögon
att världen redan är fullkomlig som den är
Att vi får leka här en livstid med varandra
och låtsas bry oss om dom andra som är här
Det var en oväntad följd av betydelselöshet
som tog honom bort från den stig
trampad av ödet som lett honom dit
i form av ett tidsfördriv
Inget kan längre förvåna
Allt går sin gilla gång
Han går där med gräs mellan tårna
Från träden hörs fågelsång
Medan somliga av oss ska vila
ska andra nu sätta fart
Först när alla har slutat att lida
är hans skenbara arbete klart
Idag gör jag ingenting särskilt
precis som jag gjorde igår
För när man gör ingenting särskilt
så är det nånting man förstår
Som man vanligen brukar missa
under vardagens göromål
Under upptagenhetens fernissa
finns förståelsen som jag når
Om hur härligt det är att leva
ett så underbart liv som mitt
Ja jag känner mig priviligerad
som kan leva mitt liv så fritt
Och då blir jag väldigt tacksam
över livet jag har just nu
Och samtidigt väldigt aktsam
om varendaste liten minut
För jag vet att det är en ynnest
att få leva det liv jag gör
Utan sorger och utan bekymmer
som en livets observatör
Ja jag ser hur dom andra ilar
mellan vardagens alla besvär
Medan jag tar det lugnt och vilar
och är nöjd med hur livet är
Idag gör jag ingenting särskilt
precis som jag gjorde igår
För när man gör ingenting särskilt
då är det nånting man förstår
Jag har just ingen brådska
när jag i skogen går
längs stigen här på berget
bland lingonris och snår
Jag har just ingen brådska
för dagen den är min
Precis som hela livet
när allt kommer omkring
Så varför inte stanna
och se sig om en stund
Kanske kontemplera
och komma underfund
Med jordelivets mening
och vardagslivets mål
Jag kanske inte ser dom
jag kanske ej förmår
För huv’et mitt är riktat
mot bergets högsta höjd
Och toppen som jag siktat
ska få mig att bli nöjd
Fast jag har inte bråttom
mot toppen som jag ser
För när man står däroppe
då ser man bara fler
Så jag har ingen brådska
när jag i skogen går
längs stigen här på berget
bland lingonris och snår
Jag har just ingen brådska
för dagen den är min
Precis som hela livet
när allt kommer omkring
Det är nån som komponerar i mitt huvud
och serverar mig musik på silverfat
Denna någon har förmodligen fått för sig
att jag inte klarar av en sådan sak
Och det vet jag inte heller om ni frågar
för det har jag faktiskt inte ens försökt
Jag har alltid varit upptagen av låtar
som jag fått när nån mitt huvud har besökt
Det kan hända när som helst – helt utan varning
Jag kan vakna mitt i natten av musik
Och dan efter har jag verkligen ingen aning
var den kom från – hur den lät – hur den kom dit
Därför har jag alltid papper och en penna
eller allra helst mobilens diktafon
Så att jag kan spela in min ljuva stämma
med musiken som jag hör här inifrån
Det är bråttom för den stannar inte länge
och den kommer kanske aldrig mer igen
Liksom gammelgäddan på ett fiskafänge
är den fångsten som man allra helst tar hem
Men det kanske bara är en sketen braxen
som jag efter allt besvär har fått ombord
Och jag upptäcker till slut som lök på laxen
att musiken som jag fått är redan gjord
Poesi är livets kundtjänst
där finns dygnet-runt-support
när du vill av orden njuta
eller bara har det svårt
Där finns världens kuratorer
där finns alla som förstår
Vad du än har för bekymmer
vilka sorger du än får
Vill du lära mer om livet
och dom villkor som där rå’r
finns en avdelning för detta
dit båd’ män och kvinnor går
Om du enbart önskar nöje
finns en mängd att välja på
Du kan ta en dikt på måfå
och bli tillfredsställd ändå
Men dom flesta som besöker
denna kundtjänst för vårt liv
söker nån som redan vart i det
dom själva hamnat i
För då känns det lite lättare
och då tänds en strimma hopp
”Om nån annan kommit ur det här
så ska jag nog ta mig opp”
Och sen kanske du själv skriver
nåt som liknar poesi
så att någon mer som lider
får en dikt att hålla i
Jag ville fånga friheten
och göra den till min
Jag visste ej vad frihet var
förrän jag mötte din
Du var liksom en fjäril
som stannade en stund
Sen var du plötsligt borta
och jag fick ej en blund
Jag ville fånga friheten
och göra den till min
Jag trodde att det räckte med
att jag ville bli din
Jag lockade med kärlek
med längtans blomma ljuv
Jag visste inte då
att jag var blott en simpel tjuv
För det jag ville ha av dig
var friheten jag stal
Med kärlek och med kyssar
och tvåsamhetsavtal
Men när man fångar friheten
förlorar man den helt
Jag har den inte längre kvar
det är mitt eget fel
Nu ångrar jag min girighet
för jag har just förstått
att kärleken du kände
den har jag nog förrått
Och jag vill inte tvinga dig
att alls besvara min
Så om vi aldrig ses igen
så gör det ingenting
Men om du hör min längtan
i dessa mina ord
och ännu känner kärlek
så ha då tålamod
För jag går dig till mötes
med insikten jag fått
Jag ville fånga friheten
och ångrar nu mitt brott
Poesin rinner i mina ådror
Lyriken flödar ur min mun
Jag lever och andas min skaldekonst
Men inför nuet är jag stum
Lyckan har funnit mig vilande
vid källan till alltings väl
Därifrån springer min diktarkraft
trots min akilleshäl
Poesin rinner i mina ådror
Lyriken flödar ur min mun
Jag lever och andas min skaldekonst
Men inför nuet är jag stum
Allt varande mig behagar
Långt borta är lidandets lek
Jag kvider trots detta ett kväde
Hör diktarens hemlighet:
Poesin rinner i mina ådror
Lyriken flödar ur min mun
Jag lever och andas min skaldekonst
Men inför nuet är jag stum