Kategori: Döden

Inte förrän du är redo att dö
kan du verkligen börja leva

Leva kan du även göra innan
Men jag menar något annat
med att verkligen börja leva

Något som inte går att förstå
förrän du är redo att dö

Som floden och havet
hör ihop med varandra
Där den ena till slut
löses upp i den andra

Ska även du en dag
lösas upp och försvinna
I nåt mycket större
än du nu kan förnimma

Från att ha varit
en flod med ett namn
till världshavens vatten
som finns i var hamn

Jag levde linjärt
under så många år
och försökte förstå
det jag numer förstår

Men jag såg inte alls
hur det skulle gå till
när det inte fanns tid
för allting som jag vill

Så jag hoppades på
att få liv efter liv
och att hålla mig frisk
för att bli effektiv

Men en dag kom jag på
att det finns ingen tid
när jag står mitt i nuet
och inte bredvid

Så jag började leva
mer centripetalt
och är nu mer än nöjd
med det liv som jag valt

Jag har levt på ett sätt
som gör att jag nu
är redo för döden
som varandets slut

Är det värt att leva?
Är det värt att dö?
Får man ens fundera
på att ta adjö?

När passeras gränsen
för ett värdigt liv?
Kanske blir demensen
det som tar oss dit?

Får vi enbart välja
det vi känner väl?
Eller får man ställa
frågor om sin själ?

Den som känner döden
är ej rädd att dö
Har man levt sitt öde
kan man ta adjö

Om du önskar vila
har du frågan kvar
Den som inte tvivlar
har ett enkelt svar

När jag checkar ut
så är räkningen betald
Vistelsen är genomförd
och avfärden är vald

När jag checkar ut
finns inget kvar att se
Inget mer att göra
Inget att ta med

Mer än mina minnen
av en härlig tid
För alla mina sinnen
vilar nu i frid

Skeppet lämnar kajen
Hamnfolket blir kvar
med en sista hälsning
utan att få svar

När även jag nån gång i framtiden ligger på min dödsbädd
så kan jag i alla fall säga att jag har levt ett framgångsrikt liv!

Njaaaaa det kanske jag inte kan säga precis,
men jag kan i alla fall säga att jag har gjort mitt bästa!

Njaaaaa det kanske jag inte kan säga precis,
men jag kan i alla fall säga att jag har gjort så gott jag kunnat!

Njaaaaa det kanske jag inte kan säga precis,
men jag kan i alla fall säga att jag har gjort ett tappert försök!

Njaaaaa det kanske jag inte kan säga precis,
men jag kan i alla fall säga att jag har inte har gett upp i första taget!

Njaaaaa det kanske jag inte kan säga precis,
men jag kan i alla fall säga att jag har följt mitt hjärta!

Njaaaaa det kanske jag inte kan säga precis,
men jag kan i alla fall säga att jag har varit sann mot mig själv!

Njaaaaa det kanske jag inte kan säga precis,
men jag kan i alla fall säga att jag inte har skämt ut mig fullständigt!

Fast å andra sidan är jag inte dö än så man vet ju aldrig…

Jag sitter i väntrummet och väntar
Jag har glömt vad det är jag väntar på
men det visar sig nog

Jag har suttit här ganska länge
Ändå har det inte blivit min tur
men den kommer nog

Det är visst bara jag som väntar här
Det betyder att ingen är före mig
och det är gott nog

Det blev kolsvart för en timme sen
Det verkar som att alla har gått hem
men jag är vid gott mod

Om jag bara visste vad jag väntar på
Det sista jag minns var en röst som sa
att det var nån som dog

När jag inte vill nåt mer
den dagen är jag färdig

Ändat har jag då min färd
och blivit vilan värdig

När jag inte vill nåt mer
den dagen blir min sista

Allt jag minns är ännu kvar
allt annat kan jag mista

När jag inte vill nåt mer
då fullbordas mitt öde

Det som var min egen väg
genom livets flöde

När jag inte vill nåt mer
så återstår blott livet

Allt omkring mig här och nu
som jag tar för givet

[soundcloud id=’557586798′ height=’false’]

Endera dan
kan vi andas ut
Ty allt som nu pågår
har även ett slut

Endera dan
ska vi uppnå frid
Det enda som fattas
är lite mer tid

Endera dan
är det våran tur
Vi vet att det händer
men ingen vet hur

Endera dan
kan vi få vårt svar
Fast ingen har fått det
som ännu är kvar

[soundcloud id=’557429823′ height=’false’]

När utslocknandets vila
har gett mig lugn och ro
finns anledning att fira
ty sådan är min tro

Att allt som var förgäves
ej alls förgäves var
Och borta är nu skälen
som länge höll mig kvar

Jag känner ingen leda
och lider ingen nöd
Ty livet är mitt tidsfördriv
i väntan på min död

När tystnadens eko ljuder
mellan tomhet och stillhet och ro
vill jag fira mitt öde och bjuder
till fest – om du delar min tro

[soundcloud id=’555257100′ height=’false’]