Kategori: Hommage

När allt är sagt och gjort
och ingenting är kvar
av allt som jag var van vid
Av allt som en gång var

Då finns du ändå där för mig
på samma sätt som förr
Fast utan att jag ringer
och väntar vid din dörr

Du finns där med din kärlek
som ville alla väl
Du fortsätter att vara
en Lisa för min själ

Du levde för mig
Ja inte bara mig
Men för mig också

Vissa människor gör så
Och vill verkligen göra det
Leva för andra

De finner mening i det
Precis som andra
Finner mening i annat

Du levde för mig
Och det fortsätter att vara så
Trots att du inte är kvar

Och jag är tacksam
Över livet
Lika tacksam som du var

Vi har talat färdigt med varandra
Du är fri att göra som du vill
Det finns inga vägar kvar att vandra
som vi inte redan känner till

Vi har gått tillsammans genom livet
Du var den som såg mig allra först
Och nog är det sant som det är skrivet
att det är vår kärlek som är störst

Vi har talat färdigt med varandra
Du får ge dig av närhelst du vill
Låt oss skiljas åt i samma anda
som när vi fick tiden att stå still

Det finns ingenting för oss att ångra
Det finns inget mer som man kan få
Men vi känner kanske samma vånda
över att det snart är dags att gå

Därför vill jag avsluta vårt samtal
med att tala om att vi finns kvar
Vi finns kvar i hjärtat hos varandra
om vi nånsin skulle undra var

Det blir ingen skillnad för vår kärlek
Den är bortom både tid och rum
Och nog är det ändå ganska härligt
att vi har fått dela – denna stund

Du är det okända
och samtidigt så välkänd

Den stora öppenheten
Det starka ljuset

Som jag dras till
som en självklarhet

Av både nyfikenhet
och igenkännande

Jag gjorde mitt bästa
för att bli eremit
så jag lämnade Stockholm
och flyttade hit

Men här fanns det fler
som precis liksom jag
var kulturkreatörer
av olika slag

Ja här finns teater
och konst och musik
Och entreprenörer
som öppnat butik

Så här vill jag stanna
för här trivs jag bra
Hos er här i Åfors
finns allt jag vill ha

[soundcloud id=’557430165′ height=’false’]

Vet hut
skrek Movitz
till mig en dag
Vet hut
och spela din lyra

Märk
hur din skugga
har gripit tag
i dina förmågor
dyra

Gutår
gamle skojare
väste jag
Gutår
och låt mig få leva

Fast inom mig levde
min skugga kvar
Full
av vemod
och leda

[soundcloud id=’557028522′ height=’false’]

Han var en fin man

Som brydde sig om andra
lika mycket som sig själv

Medan han fullgjorde sina plikter
när han var tvungen

En fin man
med ett annorlunda livsöde

Född till prins
blev han konstens beskyddare

Medan vi andra
bara stod och såg på

[soundcloud id=’555799413′ height=’false’]

När jag lämnade rampljuset
blev allting svart
Jag var bländad av framgång
som jag en gång haft

Jag såg ingenting
och jag fanns ingenstans
Jag saknade skenet
från min forna glans

Men allt eftersom
så börja’ jag skönja
konturer och former
som jag kunde följa

Och finna en väg
till mig själv utan sken
Nu lever jag upplyst
fastän långt ifrån scen

[soundcloud id=’555799803′ height=’false’]

Sänd ut ett tack till allsköns pack
till dom som dig belackar
Till alla som vill missförstå
Dom som tvingar dig att gå
i livets uppförsbackar

För utan dom man ej når opp
till livets högsta höjder
Och när du når till backens topp
och vinner detta segerlopp
så väntar stora fröjder

Där får du snart den position
som du så väl förtjänar
Och hatarnas inkvisition
på respektive redaktion
får då gå ner på knäna

[soundcloud id=’555798570′ height=’false’]