Poesin rinner i mina ådror
Lyriken flödar ur min mun
Jag lever och andas min skaldekonst
Men inför nuet är jag stum
Lyckan har funnit mig vilande
vid källan till alltings väl
Därifrån springer min diktarkraft
trots min akilleshäl
Poesin rinner i mina ådror
Lyriken flödar ur min mun
Jag lever och andas min skaldekonst
Men inför nuet är jag stum
Allt varande mig behagar
Långt borta är lidandets lek
Jag kvider trots detta ett kväde
Hör diktarens hemlighet:
Poesin rinner i mina ådror
Lyriken flödar ur min mun
Jag lever och andas min skaldekonst
Men inför nuet är jag stum