När jag lämnade rampljuset
blev allting svart
Jag var bländad av framgång
som jag en gång haft
Jag såg ingenting
och jag fanns ingenstans
Jag saknade skenet
från min forna glans
Men allt eftersom
så börja’ jag skönja
konturer och former
som jag kunde följa
Och finna en väg
till mig själv utan sken
Nu lever jag upplyst
fastän långt ifrån scen