I en andlig värld
är du och jag aldrig åtskilda
Du är med mig
oavsett vad jag gör
Att ha fått möta dig
mitt under detta liv
förblir mig en sann glädje
att leva på tills jag dör
I en andlig värld
är du och jag aldrig åtskilda
Du är med mig
oavsett vad jag gör
Att ha fått möta dig
mitt under detta liv
förblir mig en sann glädje
att leva på tills jag dör
Den korta tid
som det tar
att lägga ifrån sig
den just urladdade
eltandborsten
och skölja munnen
Är ändå tillräckligt lång
för att jag ska hinna glömma
att ställa den
i laddaren
Jag befinner mig
i livets strömfåra
Inte alltid
Men oftast
Mitt i flödet
Utan ansträngning
Jag märker
när jag är där
Men sällan
när jag inte är där
Det är just det
som är det luriga
med livet
Vi har talat färdigt med varandra
Du är fri att göra som du vill
Det finns inga vägar kvar att vandra
som vi inte redan känner till
Vi har gått tillsammans genom livet
Du var den som såg mig allra först
Och nog är det sant som det är skrivet
att det är vår kärlek som är störst
Vi har talat färdigt med varandra
Du får ge dig av närhelst du vill
Låt oss skiljas åt i samma anda
som när vi fick tiden att stå still
Det finns ingenting för oss att ångra
Det finns inget mer som man kan få
Men vi känner kanske samma vånda
över att det snart är dags att gå
Därför vill jag avsluta vårt samtal
med att tala om att vi finns kvar
Vi finns kvar i hjärtat hos varandra
om vi nånsin skulle undra var
Det blir ingen skillnad för vår kärlek
Den är bortom både tid och rum
Och nog är det ändå ganska härligt
att vi har fått dela – denna stund
När jag ser att allt är ett
Att det inte finns någon att klandra
Då förstår jag att allt som skett
är att jag har träffat varandra
Jag blir alldeles mållös
när jag inser
att jag inte längre
har några mål
När jag uttrycker mig slarvigt
är jag tacksam för kritik
Ty min strävan är att tydliggöra
med min retorik
Jag vill klargöra min tanke
så att den kan möta din
Vare sig den är gemensam
eller om vi har varsin
Om du är lyhörd
så märker du tydligt
när ingenting händer
Det kan vara svårt
eftersom allt annat
händer samtidigt
När ingenting händer
märker du stillheten
som alltid finns där
Och ändå är det inte
själva stillheten
som händer
Det är ingenting
Kvarnen maler – hjulet snurrar
Allting går sin gilla gång
Hjulet snurrar – kvarnen maler
Allt sker bortom mitt förstånd
Jag väntar på att väckarklockan ska ringa
Jag är redan vaken
Men jag går inte upp förrän klockan ringer
Jag brukar gå upp då
Jag vet inte varför jag redan har vaknat
Det har inte hänt förr
Så jag vet inte vad man gör när man vaknar
innan väckarklockan ringer
Kanske borde jag gå upp ändå
Men vad ska jag göra uppe
Det känns enklare att ligga kvar
och göra som jag är van vid
Väckarklockan ringer nog snart
och allt blir som vanligt igen
Jag ser fram emot det
för nu är jag ju vaken i onödan
Jag sitter i väntrummet och väntar
Jag har glömt vad det är jag väntar på
men det visar sig nog
Jag har suttit här ganska länge
Ändå har det inte blivit min tur
men den kommer nog
Det är visst bara jag som väntar här
Det betyder att ingen är före mig
och det är gott nog
Det blev kolsvart för en timme sen
Det verkar som att alla har gått hem
men jag är vid gott mod
Om jag bara visste vad jag väntar på
Det sista jag minns var en röst som sa
att det var nån som dog
När nervändar möts
och det stöts och det blöts
medan hudceller nöts
Då banden som knöts
blev ett löfte som bröts
för att ögonen slöts när det njöts
Som ett rö för vinden
böjer jag mig ödmjukt
fast förankrad med
okuvliga rötter i jorden
Vägen dit
var lättare än vägen hem
För därhemma
var allt som vanligt igen
Vägen dit
var mera som ett äventyr
Resan hem
kändes bara lång och dyr
Jag är troligtvis på flykt
ifrån tristessen
Men det verkar
som att vanans makt är stor
För jag föredrar ändå
att känna pressen
från mitt vardagsliv
i huset där jag bor
När jag är upptagen
är jag inte tillgänglig
för här och nu
Jag är aldrig upptagen
av här och nu
Bara öppen
Without a within
no life can begin
Within a without
there is not a doubt
Om sanningen ska fram
kan inte massmedia ägas
av dem som vill dölja sanningen
Om sanningen ska fram
kan inte massmedia styras
av dem som förlorar på
att sanningen kommer fram
Om sanningen ska fram
måste de som vinner på det
få höras mer än alla andra
Om sanningen ska fram
kan man inte bara lyssna
på en enda informationskälla
Om sanningen ska fram
behöver man ifrågasätta
all information man får
Jag älskar det förflutna
för där finns allt
som jag precis just nu
lämnar bakom mig
Jag älskar framtiden
för den är precis just nu
ett fullständigt oskrivet blad
Jag står vid randen till det okända
och undrar vad som nu ska hända
Det som var
är redan känt
Allt jag gjort
har redan hänt
Det enda som nu återstår
är platsen där jag åter står
Jag står vid randen till det okända
och undrar vad som nu ska hända
Jag var en hårsmån ifrån lyckan häromdagen
när jag som vanligt gick omkring och bara log
Men det var oklart om jag just då ville ha den
för det var som om jag redan hade nog
Hon är andlöst vacker
fast det verkar som hon inte vet
Andlöst vacker
som om det var en hemlighet
Hon är andlöst vacker
men gör det inte till en grej
Andlöst vacker
och samtidigt en vanlig tjej
I mitt hjärta älskar jag dig
även när jag avskyr dig
I mitt hjärta älskar jag dig
även när jag inte vill ha dig
I mitt hjärta älskar jag dig
även när vi inte är tillsammans
I mitt hjärta älskar jag dig
trots att jag inte vill det
Jag väntar på att dagen gryr
i tidig morgontimma
och undrar vem som färden styr
när sikten döljs av dimma
Du är det okända
och samtidigt så välkänd
Den stora öppenheten
Det starka ljuset
Som jag dras till
som en självklarhet
Av både nyfikenhet
och igenkännande
Sängen tar emot min vila
Drömmen möter min sömn
Elden svävar mellan liv och glöd
utan att någon märker det
När jag inte lyckas
vara här och nu
lyckas jag istället
vara tvär och sur
Detta gäller inte
när jag är förkyld
Då brukar jag lyckas
vara är och du
Min syn på världen blev aldrig densamma
när jag förstod vem som styr den och hur
Det var precis som att väckas ur drömmen
och att äntligen lämna sin bur
Min syn på världen blev då förändrad
Jag kan nu se det som ingen ser
För jag har vaknat och lämnat buren
och har förstått varför allting sker
Min syn på världen är nu förändrad
Ja jag kan se det som ingen ser
För jag har vaknat och lämnat buren
och någon drömmare finns ej mer
Jag väljer min strid
Jag bidar min tid
Jag väntar till stunden är inne
När själen är klar
då får jag det svar
som leder till frid i mitt sinne
Within you the battle continues
all day and well into the night
Defending the good from the evil
attacking from left and from right
If you are still here in the morning
the battle has kept you alive
to contemplate all of existence
Death is the bringer of life
Sköna dagar
med riktigt bra väder
räknas kalsonger
som ytterkläder
Det är nånting som gör mig bra
Kanske en kombination
av allt det jag gör varje dag
mot min envisa inflammation
Jag säger ibland saker
som jag inte visste att jag visste
Jag lär mig då något nytt
som jag tydligen redan vet
Mitt sökande
började med Tao
och slutade med Tao
Däremellan låg
allt som inte var Tao
men likväl var Tao
Jag är inte som andra
jo kanske en eller två
Men inte alls
som de allra flesta
och det behöver
jag tänka på
För om jag gör
som de flesta andra
i tron att det nog
är bra för mig
brukar problemen
med detta komma
när det försent är
att ångra sig
Ja visst är jag arg
fast inte på dig
Det står dig ju fritt
att vara min tjej
Eller nån annans
om du det vill
Jag hade blott velat
ha lite till…
Därav min ilska
kan du förstå
Att jag har valt
att se på dig så
Som nåt jag har
i en kärleksaffär
Istället för någon
som är den hon är
Jag sjunger långsamhetens lov
och jag har väldigt goda skäl
För om jag hastar får jag ont
men långsamheten gör mig väl
Det finns dagar
då jag känner mig bättre
och det finns dagar
då jag känner mig sämre
Det här var just
en sådan dag
När allt går som det ska
känns livet riktigt bra
Fast då kan minsta knas
förstöra mitt kalas
I couldn’t care less
if you told me
this poem is bad
It is not made for you
and it’s not the worst
comment I’ve had
I write it to see
if it turns out
seclusive or wild
I write it for me
like a mother
gives birth to a child
Den mödosamma vägen tillbaka
är den väg som återstår
när jag råkat gå åt helt fel håll
på den väg som jag nu går
Varsam finner jag lyckan inom mig
och varsamt står den mig bi
Varsamheten visar mig lyckan
som varsam finns inuti
Den långa vägen tillbaka
är den väg som jag vill gå
när jag insett att en högre höjd
inte längre går att nå
Den långa vägen tillbaka
är den väg som jag vill gå
när de saker som har gått min väg
nog har varit alltför få
Jag försvinner lite i taget
Frågan är om det är självet eller jaget?
Snart finns i alla fall ingenting kvar
Eller så gör det det – men var?
Jag har så mycket tvekan
när det gäller dig
Så mycket tvekan
att jag säger nej
För jag vill ge dig ett ja
om vi varandra ska ha
Och finns inte det får det va’
När maktens megafoner
förstör demokratin
och yttrandefrihetens
apostel spärras in
Då undrar man var medborgarna
har sin sympati
och vem som står på tur
i detta högförräderi
Vi misstänker varandra
längs den nya järnridån
Jag frågar dig min vän
Är du en maktens megafon?
Jag ser havet i dina ögon
Jag känner vårvinden i din själ
Medan vemodet i ditt väsen
blir till konstverk för allas väl
Jag säger emot dig
fastän jag håller med dig
För tänk om vi båda har fel
Då behöver åtminstone en av oss
ifrågasätta det vi båda tror på
Och om vi har rätt
så spelar det ingen roll
Jag går på den inslagna vägen
med drömmar som ej slagit in
Att därför slå in på en annan väg
har just inte slagit mig in
My future and present is endless like yours
on my journey through space and time
until all that remains is the same as before
while nothing keeps going on
Tänk om allting vore enkelt.
Vad enkelt allting skulle vara då!