Från ett runt piano
strömmar varje ton
i tangentens riktning
Från ett runt piano
strömmar varje ton
i tangentens riktning
Klockan är bara halv åtta
fast egentligen är den mer
Eller så var det tvärtom
Jag är aldrig riktigt säker
på om tiden tar eller ger
Allting går åt rätt håll
även det som går åt motsatt håll
För om allting gick åt samma håll
hade vi aldrig mötts
Att på vers kunna fira
nåt som jag håller kärt
genom diktformen ode
är för mig mycket värt
[Här är denna dagsvers slut
men fortsätter som en dikt
till min mors 90-årskalas:]
Just idag är det dig
som mitt ode berör
Och jag sjunger ditt lov
som vi nog alla gör
Du är svår att beskriva
som nåt annat än god
Denna högsta av gåvor
som av kärlek är gjord
Och du sprider din godhet
genom att finnas till
Att du är den du är
är det enda vi vill
Det är i ensamheten jag finner ro
Inte hos nån annan
Där finns allt och ingenting
Allt och inget smälter samman
Där finns ro och där finns frid
Där finns frånvaron av tid
Det är i ensamheten jag ser
att det finns så mycket mer
Långt bortom händelsehorisonten
står du och jag och ser på
medan universum kröker sig
och tiden stannar
Någonstans mellan dikt och verklighet
befinner sig varje ord
beroende på din uppfattning
och hur mycket du förstod
Av allt det som pågår omkring dig
och allt det som inte har hänt
är det något som väcker din musa
Är det något du redan har känt
Det pågår en inre kamp
mellan dårskap och bättre vetande
En kamp som avgör ditt liv
Hur ditt livsöde ska se ut
Det pågår en inre kamp
som har pågått så länge du funnits
Den har alltid avgjorts nu
Det är kampen som är du
Du tror du tror det
för att det är så
Tänk om det är så
för att du tror det
Jag tror det är så
för att jag tror det
Tänk om jag tror det
för att det är så
Jag ser en strimma hopp
där förut inget fanns
Ett hopp jag bara sett just här
och ingen annanstans
För här är det som mörkast
och hoppet är mitt sken
när spelet är förlorat
och timmen alltför sen
Liksom varje vandring
och varje väg
har sina vägskäl
så har både vägen
och vandringsmannen
sin vägsjäl
Jag låter bli
Jag låter allting bli som det blir
Jag kan bara inte låta bli
Honung och citron
är en smak-kombination
som när den späs med vatten
blir som flytande melon
Det hände något märkligt alldeles nyss
Jag minns det som igår
Det som är värt att göras
är värt att göras väl
Men inte för att höras
utan av helt andra skäl
Jag må vara patetisk
när jag gör det jag gör
och låter det flöda
utan minsta gehör
för vad folk skulle tycka
och vad folk skulle tro
det är inget som skrämmer
den som kommit till ro
Den som förebygger en brand
blir aldrig någon hjälte
Det blir däremot den
som släcker en brand
Därför är hjältar och bränder
så populära
Att inte ha ont
är för många en dröm
som endast blir uppfylld
i samband med sömn
När livet gör ont
vill man inte va’ med
Fast alternativet
gör ont även det
Det är musiken och lyriken
som är finessen med varje låt
Fast enligt STIM är det statistiken
och alla pengar som man vill åt
Att ha en relation
är enkel addition
Och trots att jag har haft en del
så blir det ändå räknefel
För när jag är i tvåsamhet
så känner jag mig halv
och när jag lever ensam
så känner jag mig hel
Gröna blad gör mig glad
Fattas bara annat
När min mat annars var
korv och pyttipanna
Jag har många saker av värde
Det är faktiskt det enda jag har
För skulle dom ej ha nåt värde
så skulle jag ej ha dom kvar
För mig har dom fått ett värde
men kanske inte för dig
Det är det som är själva grejen
med varenda grej
Hur ska alla vi
nånsin kunna bli
en hel värld i harmoni
När jag inte ens
kommer överens
med min egen existens
Astralfärd med roddbåt
är skönt må du tro
För kroppen får vila
och själen får ro
Marknadsföringens konst
är sällsam och dyrköpt för många
Ibland får man ingen fångst
i den målgrupp man avser att fånga
Jag blir lätt infernalisk
när mitt skrivande går undan
och kan ångra vartendaste ord
Jag blir rätt kannibalisk
när jag biter mig i tungan
och på svadan planerar ett mord
Det var en händelse
av bibliska proportioner
Platt, tjock och fyrkantig
samt indelad i portioner
Den tråkiga smaken av likgiltighet
kan blandas med smaken av leda
Då får man en aning om hur min diet
av ensamhet smakar en fredag
I Mörby centrum
finns ett väntrum
där jag aldrig varit
Fast jag ofta ståendes
med tunnelbanan farit
I Mörby centrum
finns ett väntrum
där jag aldrig var’t
På trötta ben jag önskar att
jag i det rummet satt
Jag är riven av eld
Jag är driven av el
Jag kan stava det rätt
Ändå säga det fel
Jag har slutat
stå i vägen
för mig själv
Det var enkelt
Jag tog bara ett steg
åt sidan
När min desperation möter mig i hallen
iklädd din vita morgonrock
Då inser jag
att det är för sent att vara försiktig
Jag har ingen kärlek
att ge till dig
Det finns ingen kärlek kvar
Men skulle det finnas
så ska du få allt
av den jag i så fall har
Om vi alla hade möjlighet att minnas
vad som händer efter livet som vi har
Ja då skulle det nog inte längre finnas
särskilt många som i livet vore kvar
Livslust är min livsluft
Jag andas den och njuter
Ibland ett tidlöst andetag
Ibland några minuter
Döden är min hemlighet
Ingen känner till den
Det är inte nån som vet
Ej heller nån som vill den
Borta eller ingenstans
tror dom allra flesta
Önskar att den inte fanns
och hoppas på det bästa
Döden är min hemlighet
så jag kan ej berätta
Bara ge dig tveksamhet
kring livet efter detta
Jag gav mig ut för att finna mörkret
men jag fann det ingenstans
Jag hade med mig en vanlig ficklampa
och lyste på allt som fanns
Men vart jag än riktade ljuset
så fanns inget mörker där
Det var först när jag släckte min lampa
som jag insåg vad mörker är
Jag menar det jag säger
vartenda litet ord
Jag menar det jag säger
men inte det du tror
Ty det var ej min tanke
att DU skulle va’ med
och tolka det jag säger
Jag menar bara det
Sista uppförsbacken
innan det bär utför
är en sorts njutning
inför vad som komma skall
Och fast det inte
är min trötta kropp
som njuter
har jag en känsla
utav vällust
i alla fall
Att få leva sitt liv
i obemärkthet
är en ynnest
för alla som vet
att den välkände
trots all sin framgång
saknar lyxen
att röra sig fritt
och med sorg
från ett liv på hotellrum
längtar ut
till det liv
som är ditt
Den klara, stilla stunden
är värd så mycket mer
än alla andra stunder
fast dom är många fler
Ett ögonblick
är den tid det tar
att överblicka evigheten
när du har genomskådat
tidens illusion
När inget längre
spelar någon roll för dig
så är allting bara som det är
När ingen längre
spelar någon roll för dig
så är alla bara som dom är
Det är lätt att tappa fokus
på det som är viktigt
när det finns så ofantligt mycket mer
som inte är viktigt
Allt börjar och slutar med Tao
Vad däremellan är
avgör du själv
När känslan av att vara lycklig
har blivit en självklarhet
och ingenting längre
är till förtret
Då söker jag nya kontraster
mellan glädje och eufori
och inser att mina laster
som vanligt försöker förbli
Att jämföra nåt med nåt annat
är källan till separation
och det som kan göra dig lycklig
– en paradoxal illusion
Jag visste – utan att veta
Jag handlade – utan att tveka
Jag upptäckte – utan att leta
– att livet kan vara så enkelt
Jag vet nästan ingenting
om hur det är mellan liv och död
Det enda jag med säkerhet vet
är att man kan sväva där
Stillheten
slår läger
i mitt sinne
Jag känner åter
fridens harmoni
Den stillhet
som ger frihet
från allt möjligt
Den frid
som ger mig tid
att låta bli