Ett liv har gått
och jag har fått
min livserfarenhet
Det är så dags
när jag nu strax
ska glömma allt jag vet
Senildement
när allt som hänt
var värt att skrivas ner
Min memoar
är inte kvar
ty livet både tar
och ger
Ett liv har gått
och jag har fått
min livserfarenhet
Det är så dags
när jag nu strax
ska glömma allt jag vet
Senildement
när allt som hänt
var värt att skrivas ner
Min memoar
är inte kvar
ty livet både tar
och ger
När alla som diktar
har gett sig tillkänna
och dom som bestämmer
har slutat bestämma
Då randas en tid
i en anda av frid
då svärdet byts ut
mot en penna
En tacksamhetens tanke
dök upp från ingenstans
och vittna’ om en tacksamhet
jag inte visste fanns
En tacksamhet så märklig
en tacksamhet så klar
att jag förstod att tacksamhet
kan vara ofattbar
Om skillnaden mellan åsikter – mina och dina
var som skillnaden mellan verben – minera och dinera
då skulle jag omedelbart byta – från mina till dina
så våra middagar kunde bli – flera
Om jag blott för en stund
tror att jorden är rund
är jag rädd att det skulle bli…
…ett problem när jag sen
tror som vanligt igen
utan något att hålla i
Jag är på flykt från kärleken
Jag gömmer mig i framtiden och det förflutna
Där kan kärleken inte hitta mig
För den är här och nu
Ta mig som jag är
och låt sinnet vara öppet
Allt får vara med
när vi reser utan mål
Ta mig som jag är
och låt verkligheten flöda
varje gång vi möts
på vår resa utan mål
I stunder av klarhet
går vägen ihop
Där tankarna vandrar
blir ofta en grop
När stunderna tätnat
blir groparna få
och vägen en enda
men vart ska du gå?
Min längtans blomma
känns alltid nära
som vinden genom mitt hår
eller solen mot min kind