När min dikt är klar
finns just inget kvar
av den glädje jag kände innan
När den kom till mig
som en ofödd själ
och berörde den tunna hinnan
Mellan vara och icke vara
Mellan skapa och ta emot
Mellan allt och det ofattbara
Mellan det gjorda och den som gjort
När min dikt är klar
finns just inget kvar
än att läsa den för nån annan
För att kanske få
samma glädje då
som jag fick när den ställdes samman
Jag har tagit ett beslut
som ska få mig att må bra
Jag har tagit det förut
praktiskt taget varje dag
För jag har en karaktär
som man ej kan lita på
Den har varit till besvär
sen jag lärde mig att gå
Vackra löften har jag gett
många gånger i mitt liv
Ändå har de inte lett
till nåt initiativ
Varje gång jag känt mig stark
och har sagt mig klara allt
har det varit som ett knark
utan någon sanningshalt
Men nu tar jag nya tag
och bestämmer mig på nytt
Trots att både du och jag
vet vad mina ord betytt
Jag har dock bytt strategi
Jag ska utföra en kupp
mot mitt självbedrägeri
Mitt beslut är att ge upp
Det var det omedelbara igenkännandet
som gjorde att jag fastnade för dig
Jag vet inte riktigt vad det var jag kände igen
men omedelbart var det i alla fall
Något som hade att göra med hur du uttryckte dig
när du talade med de andra som var där
De som var våra gemensamma vänner
Åtminstone några av dem
Det var det omedelbara igenkännandet
som gjorde att jag länge satt tyst
och bara iakttog allt du gjorde och sa
som om det nästan vore nåt heligt
Så här i efterhand kan man ju säga att det var det
med tanke på vad som sedan skulle hända
Men just då fanns inget som tydde på nåt heligt
Förutom – det omedelbara igenkännandet
Det var det omedelbara igenkännandet
som till slut fick dig att fråga vem jag var
som bara satt där tyst och orörlig
utan att delta i det pågående samtalet
Det undrade jag också just då
För jag kände verkligen inte igen mig själv
Men jag svarade bara nåt otydligt
om att jag var helt nöjd med att bara sitta där
Det var det omedelbara igenkännandet
som gjorde att jag kände mig nöjd
Säker på att vi skulle mötas fler gånger
oavsett vad jag sa eller gjorde just då
Så säker att jag inte ens ansträngde mig
för att du skulle finna mig intressant
genom att till exempel nämna
det omedelbara igenkännandet
Det var det omedelbara igenkännandet
som så småningom ledde till att det blev vi
Jag vet inte riktigt hur det gick till
men det var som om det bara skulle vara så
Nu är allt det där så länge sen
och vi har så många andra minnen tillsammans
Men mitt starkaste minne av dig är fortfarande
det omedelbara igenkännandet
Du lever i ett stabilt kaos
där allt kan hända
men bara vissa saker sker
Du lever i ett stabilt kaos
där det är upp till dig
att se något sammanhang
Du lever i ett stabilt kaos
där allt är en del
av både det ena och det andra
Du lever i ett stabilt kaos
där paradoxen
är både frågan och svaret
Vi kan ha kommit över stäppen
ridande på vildhästar
Eller från det öppna havet
i fullriggare med musköter
Vi kan ha krossat allt motstånd
och gjort dom överlevande till slavar
Eller tvingat dom att ge upp
och överlämna sina rikedomar
Vi gjorde nästan precis
som våra förtryckare hade gjort
mot oss i vårt hemland
långt innan vi kom hit
Dom tvingade oss att tala deras språk
Nu talar vi alla förtryckarnas språk
Dom kom över stäppen
ridande på vildhästar
Dom krossade allt motstånd
och gjorde vårt folk till slavar
Dom kom från det öppna havet
i fullriggare med musköter
Dom tvingade oss att ge upp
och överlämna våra rikedomar
Dom gjorde nästan precis
som vi hade gjort
mot det folk som levde här
långt innan vi kom hit
Det folk som vi tvingade att tala vårt språk
Nu talar vi alla förtryckarnas språk
Vi talar alla förtryckarnas språk
Jag gav mig ut för att finna mörkret
men jag fann det ingenstans
Jag hade med mig en vanlig ficklampa
och lyste på allt som fanns
Men vart jag än riktade ljuset
så fanns inget mörker där
Det var först när jag släckte min lampa
som jag insåg vad mörker är
Det råder
en kontrollerad tystnad
Vissa saker
talar man inte om
Det är bäst så
Det är enklast så
Det råder
en kontrollerad tystnad
Mitt i allt brus
märks det ändå inte
Det är bäst så
Det är enklast så
Dom som vill veta
får inga svar
Dom som vet
ger inga svar
Det råder
en kontrollerad tystnad
Det är makten
som kontrollerar den
Det är bäst så
Det är enklast så
Det råder
en kontrollerad tystnad
Den skyddar sanningen
från att komma fram
Det är bäst så
Det är enklast så
Dom som vill veta
får inga svar
Dom som vet
ger inga svar
Det råder
en kontrollerad
tystnad
Jag menar det jag säger
vartenda litet ord
Jag menar det jag säger
men inte det du tror
Ty det var ej min tanke
att DU skulle va’ med
och tolka det jag säger
Jag menar bara det
When there is no path
You have arrived
When the path is dissolved
You have entered
Sista uppförsbacken
innan det bär utför
är en sorts njutning
inför vad som komma skall
Och fast det inte
är min trötta kropp
som njuter
har jag en känsla
utav vällust
i alla fall
Att få leva sitt liv
i obemärkthet
är en ynnest
för alla som vet
att den välkände
trots all sin framgång
saknar lyxen
att röra sig fritt
och med sorg
från ett liv på hotellrum
längtar ut
till det liv
som är ditt
Den klara, stilla stunden
är värd så mycket mer
än alla andra stunder
fast dom är många fler
Fråga mig inte varför jag gör som jag brukar
Det är väl enklast att göra så
Då slipper jag känna efter
och upptäcka hur jag mår
Fråga mig inte varför jag finns här på jorden
Det är inget jag bryr mig om
Dom som gör det är konstiga typer
och jag vill inte va’ som dom
Fråga mig inte varför jag väljer att blunda
Det angår väl inte dig
Och det gäller vad du än undrar
Mitt svar kommer alltid va’ nej
Så fråga mig inte varför jag gör som jag brukar
Jag vill inte veta det
För då skulle jag säkert förändras
och det är det värsta jag vet
Jag har lärt mig att inte ha bråttom
utan njuta av stegen jag tar
För dom steg som leder mot målet
blir till minnen som sen lever kvar
Och när det en dag är dags att summera
vad du faktiskt har gjort med ditt liv
lär du märka att stegen var flera
än dom mål som passerat förbi
Jag har lärt mig att inte ha bråttom
utan njuta av varje sekund
Ty den tid som jag förr hade gott om
har förvandlats till just denna stund
Ett ögonblick
är den tid det tar
att överblicka evigheten
när du har genomskådat
tidens illusion
När inget längre
spelar någon roll för dig
så är allting bara som det är
När ingen längre
spelar någon roll för dig
så är alla bara som dom är
Det är lätt att tappa fokus
på det som är viktigt
när det finns så ofantligt mycket mer
som inte är viktigt
Allt börjar och slutar med Tao
Vad däremellan är
avgör du själv
När känslan av att vara lycklig
har blivit en självklarhet
och ingenting längre
är till förtret
Då söker jag nya kontraster
mellan glädje och eufori
och inser att mina laster
som vanligt försöker förbli
Att jämföra nåt med nåt annat
är källan till separation
och det som kan göra dig lycklig
– en paradoxal illusion
Jag visste – utan att veta
Jag handlade – utan att tveka
Jag upptäckte – utan att leta
– att livet kan vara så enkelt
Jag vet nästan ingenting
om hur det är mellan liv och död
Det enda jag med säkerhet vet
är att man kan sväva där
När utslocknandets vila
har gett mig lugn och ro
finns anledning att fira
ty sådan är min tro
Att allt som var förgäves
ej alls förgäves var
Och borta är nu skälen
som länge höll mig kvar
Jag känner ingen leda
och lider ingen nöd
Ty livet är mitt tidsfördriv
i väntan på min död
När tystnadens eko ljuder
mellan tomhet och stillhet och ro
vill jag fira mitt öde och bjuder
till fest – om du delar min tro
Det väger lätt när du säger att du värnar
om dom svaga och om hela vår planet
när du själv utan att se det är problemet
Men du är långt ifrån den enda som är det
Det väger lätt när du har åsikter om saker
som du inte tänkt igenom särskilt väl
utan använder istället den agenda
som du använt varje gång som du haft fel
Det väger tyngre om du visar genom handling
att du själv är den förändring du vill se
Att du lever dina drömmar och visioner
och det liv som leder fram till just det
Men det är tungt för du har ack så många plikter
att du inte hinner med att vara sann
mot idealen och principerna du hyllar
Men du gör i alla fall så gott du kan
Och vi har ju alla våra fel och brister
Just i ditt fall är problemet hyckleri
Detta delar du med fler än en minister
som i högmod säljer ut demokrati
Det väger lätt den dag du ser med egna ögon
att världen redan är fullkomlig som den är
Att vi får leka här en livstid med varandra
och låtsas bry oss om dom andra som är här
Stillheten
slår läger
i mitt sinne
Jag känner åter
fridens harmoni
Den stillhet
som ger frihet
från allt möjligt
Den frid
som ger mig tid
att låta bli
Det var en oväntad följd av betydelselöshet
som tog honom bort från den stig
trampad av ödet som lett honom dit
i form av ett tidsfördriv
Inget kan längre förvåna
Allt går sin gilla gång
Han går där med gräs mellan tårna
Från träden hörs fågelsång
Medan somliga av oss ska vila
ska andra nu sätta fart
Först när alla har slutat att lida
är hans skenbara arbete klart
Ett liv har gått
och jag har fått
min livserfarenhet
Det är så dags
när jag nu strax
ska glömma allt jag vet
Senildement
när allt som hänt
var värt att skrivas ner
Min memoar
är inte kvar
ty livet både tar
och ger
När alla som diktar
har gett sig tillkänna
och dom som bestämmer
har slutat bestämma
Då randas en tid
i en anda av frid
då svärdet byts ut
mot en penna
En tacksamhetens tanke
dök upp från ingenstans
och vittna’ om en tacksamhet
jag inte visste fanns
En tacksamhet så märklig
en tacksamhet så klar
att jag förstod att tacksamhet
kan vara ofattbar
Idag gör jag ingenting särskilt
precis som jag gjorde igår
För när man gör ingenting särskilt
så är det nånting man förstår
Som man vanligen brukar missa
under vardagens göromål
Under upptagenhetens fernissa
finns förståelsen som jag når
Om hur härligt det är att leva
ett så underbart liv som mitt
Ja jag känner mig priviligerad
som kan leva mitt liv så fritt
Och då blir jag väldigt tacksam
över livet jag har just nu
Och samtidigt väldigt aktsam
om varendaste liten minut
För jag vet att det är en ynnest
att få leva det liv jag gör
Utan sorger och utan bekymmer
som en livets observatör
Ja jag ser hur dom andra ilar
mellan vardagens alla besvär
Medan jag tar det lugnt och vilar
och är nöjd med hur livet är
Idag gör jag ingenting särskilt
precis som jag gjorde igår
För när man gör ingenting särskilt
då är det nånting man förstår
Jag har just ingen brådska
när jag i skogen går
längs stigen här på berget
bland lingonris och snår
Jag har just ingen brådska
för dagen den är min
Precis som hela livet
när allt kommer omkring
Så varför inte stanna
och se sig om en stund
Kanske kontemplera
och komma underfund
Med jordelivets mening
och vardagslivets mål
Jag kanske inte ser dom
jag kanske ej förmår
För huv’et mitt är riktat
mot bergets högsta höjd
Och toppen som jag siktat
ska få mig att bli nöjd
Fast jag har inte bråttom
mot toppen som jag ser
För när man står däroppe
då ser man bara fler
Så jag har ingen brådska
när jag i skogen går
längs stigen här på berget
bland lingonris och snår
Jag har just ingen brådska
för dagen den är min
Precis som hela livet
när allt kommer omkring
Det är nån som komponerar i mitt huvud
och serverar mig musik på silverfat
Denna någon har förmodligen fått för sig
att jag inte klarar av en sådan sak
Och det vet jag inte heller om ni frågar
för det har jag faktiskt inte ens försökt
Jag har alltid varit upptagen av låtar
som jag fått när nån mitt huvud har besökt
Det kan hända när som helst – helt utan varning
Jag kan vakna mitt i natten av musik
Och dan efter har jag verkligen ingen aning
var den kom från – hur den lät – hur den kom dit
Därför har jag alltid papper och en penna
eller allra helst mobilens diktafon
Så att jag kan spela in min ljuva stämma
med musiken som jag hör här inifrån
Det är bråttom för den stannar inte länge
och den kommer kanske aldrig mer igen
Liksom gammelgäddan på ett fiskafänge
är den fångsten som man allra helst tar hem
Men det kanske bara är en sketen braxen
som jag efter allt besvär har fått ombord
Och jag upptäcker till slut som lök på laxen
att musiken som jag fått är redan gjord
Poesi är livets kundtjänst
där finns dygnet-runt-support
när du vill av orden njuta
eller bara har det svårt
Där finns världens kuratorer
där finns alla som förstår
Vad du än har för bekymmer
vilka sorger du än får
Vill du lära mer om livet
och dom villkor som där rå’r
finns en avdelning för detta
dit båd’ män och kvinnor går
Om du enbart önskar nöje
finns en mängd att välja på
Du kan ta en dikt på måfå
och bli tillfredsställd ändå
Men dom flesta som besöker
denna kundtjänst för vårt liv
söker nån som redan vart i det
dom själva hamnat i
För då känns det lite lättare
och då tänds en strimma hopp
”Om nån annan kommit ur det här
så ska jag nog ta mig opp”
Och sen kanske du själv skriver
nåt som liknar poesi
så att någon mer som lider
får en dikt att hålla i
Jag ville fånga friheten
och göra den till min
Jag visste ej vad frihet var
förrän jag mötte din
Du var liksom en fjäril
som stannade en stund
Sen var du plötsligt borta
och jag fick ej en blund
Jag ville fånga friheten
och göra den till min
Jag trodde att det räckte med
att jag ville bli din
Jag lockade med kärlek
med längtans blomma ljuv
Jag visste inte då
att jag var blott en simpel tjuv
För det jag ville ha av dig
var friheten jag stal
Med kärlek och med kyssar
och tvåsamhetsavtal
Men när man fångar friheten
förlorar man den helt
Jag har den inte längre kvar
det är mitt eget fel
Nu ångrar jag min girighet
för jag har just förstått
att kärleken du kände
den har jag nog förrått
Och jag vill inte tvinga dig
att alls besvara min
Så om vi aldrig ses igen
så gör det ingenting
Men om du hör min längtan
i dessa mina ord
och ännu känner kärlek
så ha då tålamod
För jag går dig till mötes
med insikten jag fått
Jag ville fånga friheten
och ångrar nu mitt brott
Poesin rinner i mina ådror
Lyriken flödar ur min mun
Jag lever och andas min skaldekonst
Men inför nuet är jag stum
Lyckan har funnit mig vilande
vid källan till alltings väl
Därifrån springer min diktarkraft
trots min akilleshäl
Poesin rinner i mina ådror
Lyriken flödar ur min mun
Jag lever och andas min skaldekonst
Men inför nuet är jag stum
Allt varande mig behagar
Långt borta är lidandets lek
Jag kvider trots detta ett kväde
Hör diktarens hemlighet:
Poesin rinner i mina ådror
Lyriken flödar ur min mun
Jag lever och andas min skaldekonst
Men inför nuet är jag stum
Om skillnaden mellan åsikter – mina och dina
var som skillnaden mellan verben – minera och dinera
då skulle jag omedelbart byta – från mina till dina
så våra middagar kunde bli – flera
Jag lever i en drömvärld av musik
där ena dagen är den andra lik
Jag diktar fram en sång
och sjunger gång på gång
tills sången fått sin rätta melodi
Sen övar jag på låten som jag gjort
Ibland så går den alldeles för fort
Då får jag tagga ner
så pauserna blir fler
Det visar sig gå bättre än jag trott
Jag filar sen på texten till min låt
Att hitta rätta orden kan va’ svårt
Jag ändrar hit och dit
Det är ett jävla slit
En låtskrivares liv kan vara hårt
Det blir nån sorts verbal akrobatik
som utmynnar i underbar lyrik
Jag diktar hela dan
Jag sliter hårt som fan
För er – min kära trubadurpublik
Om jag blott för en stund
tror att jorden är rund
är jag rädd att det skulle bli…
…ett problem när jag sen
tror som vanligt igen
utan något att hålla i
You showed me the beauty of sadness
A beauty that I didn’t know
You made it so plain and so simple
and gave me a new place to go
I don’t know if you still remember
the time that we spent in Berlin
You showed me the beauty of sadness
in places where I’d never been
You showed me the beauty of sadness
and gave me a present to keep
You know I can still see the beauty
whenever I break down and weep
I read that you left us this morning
and found that it saddened me so
You showed me the beauty of sadness
and now it’s a lifetime ago
† 2013-10-27
Jag är på flykt från kärleken
Jag gömmer mig i framtiden och det förflutna
Där kan kärleken inte hitta mig
För den är här och nu
Ta mig som jag är
och låt sinnet vara öppet
Allt får vara med
när vi reser utan mål
Ta mig som jag är
och låt verkligheten flöda
varje gång vi möts
på vår resa utan mål
I stunder av klarhet
går vägen ihop
Där tankarna vandrar
blir ofta en grop
När stunderna tätnat
blir groparna få
och vägen en enda
men vart ska du gå?
Det var dagen då allting vände
och jag gick in i ett annat liv
Allt som varit kom till en ände
när jag vågade ta mitt kliv
Det var dagen då allting vände
Jag hade hoppats men aldrig trott
Och det var som det bara hände
Sedan gick allting väldigt fort
Nu har allt fått en annan riktning
och min resa ett annat mål
Ingenting verkar lika viktigt
som att älska allt jag förmår
Att känna kärleken utan längtan
det är den gåva som kärlek är
Och jag fick ge den och tog emot den
fast det var just ingen annan där
Ja det var dagen då allting vände
Den var precis som en vanlig dag
Men den var fylld utav allt jag kände
och det var kärlek – just denna dag
Min längtans blomma
känns alltid nära
som vinden genom mitt hår
eller solen mot min kind
Det blev så förunderligt stilla
den dagen du lämnade mig
”Jag vill inte göra dig illa!”
sa du och försvann med ett ”Hej”
Vi hade det bra för det mesta
men bråkar när tillfälle ges
För min skull sa du att det bästa
var nog att vi slutar att ses
Hur fan kan du tro att jag lider
av att Du finns i mitt liv
när varje ögonblick utan Dig
känns som att svälja en kniv
Det blev så förunderligt stilla
och tyst på gator och torg
Du vill inte göra mig illa
men lämnar mig halvdöd av sorg