När nuet känns bra
har vi inget emot
att just vara här och nu
Fast skälet till att
det känns så pass bra
är just att vi är här och nu
När nuet känns bra
har vi inget emot
att just vara här och nu
Fast skälet till att
det känns så pass bra
är just att vi är här och nu
Jag vet inte när
och jag vet inte hur länge
men jag vet att jag inte behöver veta
Jag vet inte om
och jag vet inte varför
men jag vet att jag inte behöver veta
Jag vet inte var
och inte vilken riktning
men jag vet att jag inte behöver veta
Är det nåt mer du behöver veta?
Vid gränsen för min förmåga
går gränsen till vem jag är
Den gräns som så tydligt visar
vad som brister och vad som bär
Men trots att jag ser den gränsen
så upplever jag den vag
Jag vet inte vilken sida
om gränsen som är mitt jag
I’m in the flow of being
and there is nothing else
It’s just a way of seeing
It’s where my spirit dwells
Den nakna sanningen
har inga attribut
Den är varken naken
eller inte naken
Den är som den är
och det är allt den är
Det är sanningen
om den nakna sanningen
Det finns ingenting så befriande
som när man går in i ett rum
och har glömt varför man gick dit
En andäktig rymd av tomhet
öppnar sig då under en kort stund
innan du försöker minnas
I den stunden finns bara du
Befriad från allt du brukar vara
Tänk om det finns en klarhet
som vet varför du är här
Som vet meningen med ditt liv
och dina innersta önskningar
Som vet vad du behöver göra
i varje stund
Tänk om denna klarhet
finns inom dig
och är tillgänglig för dig
i varje stund
som du är här och nu
I tillvarons utkanter syns jag ibland
Där finner jag det som är udda
När tillvaron har börjat bli alltför jämn
och tristesskänslan kastar sin skugga
Jag strövar omkring
bortom allt som är känt
och återupptäcker min källa
Där stannar jag sen
tills jag återigen
har fastnat i tillvarons fälla
Jag befinner mig utanför tiden
sen en vecka tillbaks ungefär
Min känsla av tid är förvriden
men det är just inget besvär
Jag gör ingenting kronologiskt
Min upplevelse är temporär
Förlusten av tid blir då logisk
Ja alldeles klockren den är
Tack för allt jag har
och allt som jag har kvar
Min önskan är att bara få
ska otacksamma gå
Om man tar bort
allt hos mig
som är inlärt
Vad finns då kvar?
Vad är mitt svar?
Finns jag ens kvar?
Finns jag ej kvar
så är jag blott
någonting inlärt
Och finns jag kvar
så är jag en
som inte vet
I believed I could fly
and then I woke up
I believed I could die
and then I woke up
I believed what I knew
and then I woke up
I believed it was true
and then I woke up
I believed in my dream
and then I woke up
I believed inbetween
and then I woke up
I believed I was free
and then I woke up
I believed I was me
and then I woke up
Den mest paradoxala paradoxen
är en paradox som inte är en paradox
Det är just det som gör den
så paradoxalt paradoxal
Att skapa illusorisk mening
är vår kreativa kärna
I mötet mellan väg och mål
är alla hjärtans hjärna
I have no obligations to anyone
Never had
Never will
There is no one else to oblige
Never was
Never will be
The moon and the sun and the stars
Will witness
Will testify
That I am at the center of creation
Always was
Always will be
For I am that which is and is not
In eternity
And infinity
You may call me whatever you want
In response
In despair
I have no obligations to you
Only grace
If you care
Ibland går jag ut ur stillheten
för att möta allting annat
Där finns det som leder mig
tillbaks till det som stannat
Var befann sig sanningen
innan den upptäcktes?
Det finns en tystnad
som är större
än den som inte hörs
Det finns en gärning
som är mindre
än den som inte görs
Det finns ett minne
som ligger bortom
allt du minns
Där finns en stillhet
som är så still
att den inte finns
Is there any reason to celebrate?
Of course there is!
I’m celebrating that I am able to celebrate!
Not long ago I wasn’t.
I also celebrate that I’m telling you about it.
It’s been on my mind for quite some time now.
And if you’d like to celebrate with me
that’s worth celebrating too!
But I don’t really need a reason to celebrate.
That’s usually the best celebration.
Causeless celebration!
Celebrating the causeless cause
När min blick är klar
och jag har ett svar
känns det ändå som en plåga
Jag har gått Access
och har fått en press
på att ständigt ha en fråga
Det är inte lätt
när man vill ha rätt
att då göra detta valet
Så att varken ha
fråga eller svar
vore kanske idealet
Länge levde jag i tillvaron
undrande över dess beskaffenhet
Så småningom förstod jag den
och undrandet upphörde
Jag hade förstått dess beskaffenhet helt och hållet
Men det fanns något som inte var en del av den
men inte heller inte var en del av den
som därför skulle ta mig ännu en tid att upptäcka
Det var undret
Undret i tillvaron
Som inte är en del av den
men inte heller inte är en del av den
Jag har upplevt undret i tillvaron
Och sedan dess finns ingen återvändo
Ingen kan ta det ifrån mig
Inget kan hindra mig från att uppleva det
När jag vill
Undrandet var min livsväg
Undret blev min destination
Så underligt underbart
I wake up
to another day of bliss
Wash my smiling face
and take a piss
When everything
is equally a thrill
I need not even care
what is my will
Jag har ett perspektiv som inte du har
Som gör att jag kan förstå dig – men inte vice versa
När jag beskriver mitt perspektiv så förstår du det inte
Du vill inte heller förstå eller pröva det perspektivet
För det är så långt ifrån ditt eget att det skrämmer dig
Det skrämmer dig till och med att någon annan kan ha det
Så därför möts vi inte – och kan inte heller mötas
För att jag har ett perspektiv som inte du har
Som gör att jag kan förstå dig – men inte vice versa
I tacksamhet ser jag hur världen vaknar
till ännu en ny dag på gott och ont
Jag ser på allt som kallas orättvisor
men avstår från att fälla någon dom
I tacksamhet ser jag hur mörkret skingras
när natten åter växlar och blir dag
I tacksamhet ser jag hur allt förändras
I tacksamhet tar jag mitt andetag
Each new day
brings a brand new way
for me to see
and for me to be
The past is gone
What’s going on
is all I need
to set me free
Det är i ensamheten jag finner ro
Inte hos nån annan
Där finns allt och ingenting
Allt och inget smälter samman
Där finns ro och där finns frid
Där finns frånvaron av tid
Det är i ensamheten jag ser
att det finns så mycket mer
Långt bortom händelsehorisonten
står du och jag och ser på
medan universum kröker sig
och tiden stannar
Vägledd tar jag nästa steg
på färden utan mål
Redo att förändras
i den riktning jag nu går
Från ingenting till allting
från allt till ingenting
Vem vet vart vägen leder
den väg som blott är min
I evigheten lever jag
i varje kort sekund
Jag går för att ta vara på
varenda liten stund
Vägledd tar jag nästa steg
på färden utan mål
Redo att förändras
i den riktning jag nu får
Det pågår en inre kamp
mellan dårskap och bättre vetande
En kamp som avgör ditt liv
Hur ditt livsöde ska se ut
Det pågår en inre kamp
som har pågått så länge du funnits
Den har alltid avgjorts nu
Det är kampen som är du
No matter where I’m going
perception will remain
It’s always very different
and yet it’s all the same
Du tror du tror det
för att det är så
Tänk om det är så
för att du tror det
Jag tror det är så
för att jag tror det
Tänk om jag tror det
för att det är så
Jag ser en strimma hopp
där förut inget fanns
Ett hopp jag bara sett just här
och ingen annanstans
För här är det som mörkast
och hoppet är mitt sken
när spelet är förlorat
och timmen alltför sen
Jag låter bli
Jag låter allting bli som det blir
Jag kan bara inte låta bli
Jag må vara patetisk
när jag gör det jag gör
och låter det flöda
utan minsta gehör
för vad folk skulle tycka
och vad folk skulle tro
det är inget som skrämmer
den som kommit till ro
When there is no path
You have arrived
When the path is dissolved
You have entered
Allt börjar och slutar med Tao
Vad däremellan är
avgör du själv
Det var en oväntad följd av betydelselöshet
som tog honom bort från den stig
trampad av ödet som lett honom dit
i form av ett tidsfördriv
Inget kan längre förvåna
Allt går sin gilla gång
Han går där med gräs mellan tårna
Från träden hörs fågelsång
Medan somliga av oss ska vila
ska andra nu sätta fart
Först när alla har slutat att lida
är hans skenbara arbete klart