Författare: Lennart Hallström

2005

Tvåtusenfem
var ju inte så längesen
Fast det har gått femton år
så känns det ändå som igår

Vart tog tiden vägen
Vad har jag gjort sen dess
Och har något annat hänt
än att jag har bytt adress

Mitt liv känns inte verkligt
när jag tittar tillbaka
Är det samma människa
som äter livets kaka

Eller är jag ständigt ny
fast med samma vanor
Kanske är jag ständigt nu
men går i gamla banor

Svaren får jag pö om pö
alltmedan jag lever
Alla ska vi nån gång dö
Jag går dit vägen leder

Min kärleksförklaring

Alla gör allting som de gör av kärlek
Fast alla älskar inte samma saker

En del älskar sitt land eller sin religion
En del älskar makt, sex eller pengar
En del älskar familj, släkt eller vänner
En del älskar att skapa eller konsumera
En del älskar naturen eller storstaden

Ta reda på vad andra älskar
så blir det lättare för dig att förstå dem

Då förstår du även
varför världen ser ut som den gör idag

Alla älskar helt enkelt väldigt olika saker

Min politiska hemvist

Om regeringen är höger
så tillhör jag oppositionen
och blir då kallad vänster

Om regeringen är vänster
så tillhör jag oppositionen
och blir då kallad höger

Om regeringen är mitten
så tillhör jag oppositionen
och blir då omväxlande
kallad höger och vänster

Sanningen är att jag varken
är höger vänster eller mitten
och tillhör därför oppositionen
oavsett vilka som har makten

Den dag jag står på maktens sida
står jag inte längre på folkets sida
såvida inte folket har fått makten
att bestämma allting tillsammans

Först när den dagen kommer
tillhör jag inte längre oppositionen

Daglig rutin

När du står där i duschen

Blundar och låter vattnet skölja
över konturerna av din hjässa

Som du gjort så otroligt många
gånger förr under ditt liv

Vem är det då som duschar?

Är det samma person som den
som duschade när du var tjugo?

Eller är det en annan person
som står där och duschar idag?

Vem av dem är det när du tänker efter?
Vem av dem är det när du känner efter?

När du står där i duschen

Väntans tider

Jag går i väntans tider
sedan ett år på ett ungefär
Och inser sent omsider
att jag inte vet vad det är

Som jag går och väntar på
Som jag tror att jag ska få
den dag min väntan är över

Blir allting som vanligt då
För hur ska det annars gå
med allt jag tror jag behöver

Eller väntar jag på nåt nytt
Kommer allt vara som förbytt
och är det bra eller dåligt

Jag börjar inse att ingen vet
Och min förmodan är att just det
får mig att vänta så tåligt

Jag väntar på sanningen

Jag väntar på sanningen
och jag kan vänta länge
för det sägs att sanningen
den kommer alltid fram

Så jag väntar på sanningen
om sånt jag har fått höra
från de olika nyhetskällor
som vi alla förväntas följa

Jag väntar troligen på något
som är helt oacceptabelt
som vi inte såg komma
för att vi har varit naiva

Ja jag väntar på sanningen
och sörjer under tiden
den tid som går förlorad
innan den kommer fram

Det stora livet

Det enda som har betydelse
i ett större perspektiv
är ditt förhållande till dig själv

I det mindre perspektivet
är det vanligen just detta
som du åsidosätter allra först

Du är ständigt villig att offra
det enda som har betydelse
i brist på ett större perspektiv

När detta perspektiv blir ditt
så ökar istället din villighet
att åsidosätta allting annat

Var är jag

Var är jag
mitt i alltihop
Är jag universums mittpunkt
eller bara en liten lort

Är jag en illusion
eller den enda verkligheten
Är det jag som är bagaren
eller är jag bara smeten

Är jag en drömmare
eller är jag själva drömmen
Är det jag som bär grimman
eller håller jag i tömmen

Och var är du
i allt det här
En del av mig
av allt som är

Kanske är jag
en del av dig
Vi är nog ett
fast var för sig