Du och jag
är som vatten och olja
För att inte separera
måste vi skakas om hela tiden
Du och jag
är som vatten och olja
För att inte separera
måste vi skakas om hela tiden
Den mest paradoxala paradoxen
är en paradox som inte är en paradox
Det är just det som gör den
så paradoxalt paradoxal
Vissa saker vill jag inte kunna
Trots min höga intelligens
Trots att jag faktiskt förstår
Vissa saker vill jag ha hjälp med
av folk som kan mer än jag
och som trivs med sin kunskap
Jag skulle kunna lära mig allt
men det vill jag helt enkelt inte
Jag vill lära mig det jag vill kunna
och det kommer att forma mig
till den jag vill vara
Det hela är egentligen mycket enkelt
Vissa dagar ids jag inte diska minsta tallrik
Överallt står tallrikar från frukosten, lunchen,
middan och alla mellanmål
Vissa andra dagar räcker det med att jag får syn
på en använd tallrik så blir den diskad
innan den ens hinner blinka
Dessa två typer av dagar är extremt olika
Men jag vet ändå inte vilken jag föredrar
Det är ju precis lika tillfredsställande
att låta bli att diska vissa dagar
som att diska undan direkt vissa andra dagar
Som vågtopparna och vågdalarna på livets hav
Jag har lärt mig läsa havet
när jag gått längs havets strand
Jag har lekt med havets vågor
och fått rädda mig ibland
När jag blivit alltför orädd
och glömt bort vad havet är
har det påmint mig om kraften
hos den våg som framåt bär
Jag har lärt mig läsa havet
och jag undrar om det vet
att jag trots min ringa kunskap
känner till dess hemlighet
Förmedla tystnaden med ord
En konst som få förunnats har
Men som till den kan ge ett svar
För vilken tystnad ej är nog
Jag är nöjd med det lilla
och blir tacksam och glad
när min värld är helt stilla
om så bara ett tag
Utan plikter och ansvar
Utan krav eller mål
Inte ens några tankar
Ingenting att förstå
Jag är nöjd med det lilla
fast för mig är det stort
att få njuta av känslan
när jag ingenting gjort
Det är
pauserna i livet
som är livet
Allt det andra
är visserligen
det som vi kallar livet
Men det är i pauserna
som du kan uppleva livet
utan något innehåll
Det egentliga livet
Livet självt
När natten kommer
blir världen min
Jag får min frihet
och släpps in
I dimensioner
utan tid
Där allt tar slut
men nåt tar vid
Som vägleder
min fria själ
Mot nya mål
som vill mig väl
I tidlöshetens
mjuka famn
Jag går på vägar
utan namn
Som ingen nånsin
gått förut
Och aldrig nånsin
gåtts till slut
För dagen bryter
varje färd
Och tar mig bort
från nattens värld
I seem to love whatever I do
Not beforehand
And not at first
But as soon as I’ve got into it
So I have to be very wary
About what I choose to do
So I don’t start loving
Something that’s not good for me
Because sometimes
I just continue
Because I love it
Whatever it is I’m doing
This has been very detrimental
To my health
To my well being
Because this love is blind
Am I sick
Am I neurotic
Or am I in love with life itself
Just being here and now
Who the hell knows
Who the hell can tell
What this love is
Whether it’s virtue or vice
I certainly can’t
I’m much too involved
To see clearly on this
Even in retrospect
It’s my modus operandi
It’s just the way I am
Sometimes I like it
Sometimes I don’t
All I want to know
Is this a common trait
Or am I the only one
Who is afflicted with it
And if there are others
How do they handle it
Are they in therapy
Or in a monastery
Is it curable
Will it go away
Or is it a blessing
To be used diligently
Jag fullbordar mitt öde
och lever så mitt liv
att vart jag än tar vägen
finns detta perspektiv
I varje liten handling
I varje steg jag tar
finns resten av min levnad
finns allt som jag har kvar
Livet är min musa
Min själs inspiration
Där varje litet ögonblick
kan väcka min passion
Ty om jag det betraktar
med öm och lyrisk blick
så kan jag skapa konstverk
av allt som kom och gick
Att skapa illusorisk mening
är vår kreativa kärna
I mötet mellan väg och mål
är alla hjärtans hjärna
I have no obligations to anyone
Never had
Never will
There is no one else to oblige
Never was
Never will be
The moon and the sun and the stars
Will witness
Will testify
That I am at the center of creation
Always was
Always will be
For I am that which is and is not
In eternity
And infinity
You may call me whatever you want
In response
In despair
I have no obligations to you
Only grace
If you care
Ibland går jag ut ur stillheten
för att möta allting annat
Där finns det som leder mig
tillbaks till det som stannat
Har du fått smaka
på vildkvinnans kyss
så vet du vad kärlek
och sårbarhet är
Du har förstått
att hon alldeles nyss
såg att du också var där
Endera dan
kan vi andas ut
Ty allt som nu pågår
har även ett slut
Endera dan
ska vi uppnå frid
Det enda som fattas
är lite mer tid
Endera dan
är det våran tur
Vi vet att det händer
men ingen vet hur
Endera dan
kan vi få vårt svar
Fast ingen har fått det
som ännu är kvar
Det tar lång tid att fatta
att man hamnat på avvägar
när man är omgiven av andra
på väg åt samma håll
Jag gjorde mitt bästa
för att bli eremit
så jag lämnade Stockholm
och flyttade hit
Men här fanns det fler
som precis liksom jag
var kulturkreatörer
av olika slag
Ja här finns teater
och konst och musik
Och entreprenörer
som öppnat butik
Så här vill jag stanna
för här trivs jag bra
Hos er här i Åfors
finns allt jag vill ha
Du framstod så fin
när jag såg dig där
På avstånd så var du
så ren och skär
Men du tålde inte
en närmare granskning
För av sanningen var du
en ren förvanskning
Jag älskar natten
För mig är den frihet
Den har bara en regel
Man ska sova då
Men genom att bryta
mot denna enda regel
så uppnår jag en frihet
som dagen ej rår på
En frihet bortom alla
borden och måsten
som hör dagen till
En frihet att göra
precis vad jag vill
Jag är klarvaken
mitt i natten
och ändå tacksam
Att vara klarvaken
är en ynnest
när det än händer
Så var klarvaken
och tacksam
när det finns tid
Förr eller senare
kommer sömnen
ändå att ta vid
Om din andning
blir lite djupare
när du har läst
eller hört min dikt
Så har dikten tagit
det lyriska språnget
från djupet mitt
till ditt
Dom säger att det är måndag idag
Fast det är bara nåt dom hittat på
Precis som veckans övriga dagar
Idag är ju bara en av alla de dagar
som kommer och går hela tiden
Helt oavsett vad vi kallar den
Själv vill jag gärna ta emot den
som en fullständigt namnlös dag
som får vara sig själv helt och hållet
Utan att behöva inordnas i de mönster
som vi hittat på för att få ordning
på bitarna i våra livspussel
För dagarna som kommer och går
är inte pusselbitar som ska läggas
De är färdiga mästerverk
som väntar på att upplevas
Jag är inte orolig för vart världen är på väg
Jag är orolig för vart du är på väg
Är du en av de många som följer med
den gamla världen på väg mot sitt fall?
Eller är du en del av den nya värld
som håller på att växa fram?
Stillheten lägrar sig åter
Efter ett välbehövligt tvärdrag
av kompensatoriska aktiviteter
Jag har kommit hem
Efter en lång färd med ett enda mål
Att säkra min försörjning
Jag har påbörjat en uppgradering av livet!
En ny version som inte hänger sig hela tiden
och sedan måste startas om.
En betydligt stabilare version än den tidigare.
Snabbare dessutom – och effektivare.
Som jag har väntat på den här uppgraderingen!
Den är dock inte bakåtkompatibel med mina gamla vanor
så dom behöver också uppgraderas.
Fast många av dem är så gamla att de har slutat tillverkas…
Alternativet är att jag skaffar mig helt nya vanor istället.
Det kanske vore bra nu när jag ändå är på gång!
Fast hårdvaran skulle nog också behöva bytas ut då.
Vet inte ens om den klarar att köra Livet 2.0.
Tror väl knappast det – jag har ju haft den väldigt länge.
Kanske vore det enklare att köra vidare med Livet 1.0 ett tag till?
Så får det bli! Det verkar minst besvärligt.
När jag ser
på nyheterna
så är min reaktion
Vad döljer de?
På vilket sätt
har de valt ut
och tillrättalagt
dessa nyheter?
Vad väljer de
att undanhålla oss
och varför?
Vad väljer de
att underhålla oss med
och varför?
Jag pendlar mellan total lättja och idoghet
och trivs med den skarpa kontrasten
Likt yin och yang i sitt sammanhang
balanserar jag dygden och lasten
På något sätt måste det ha gått till
Fast utan att jag riktigt förstod
Att det skulle bli så här
Vad gjorde jag egentligen?
För att det skulle bli så här
När jag faktiskt inte ville det
Jag minns att jag hade goda skäl
Åtminstone till en början
Sen blev det mera som en vana
En ganska dålig vana
Jag var nog ganska kluven
När allt kommer omkring
Och visste nog hela tiden
Att det var en svår balansgång
Och den klarade jag alltså inte
Det var därför det blev så här
Det är bara att konstatera
Det kommer nog att hända igen
Det börjar som en bra idé
Som efterhand går överstyr
Såvida jag inte lär mig nåt
Av att det blev så här
Men det gör jag nog inte
När jag skapar musik och lyrik
är jag lycklig
utan att veta om det
Jag är så uppslukad
av själva skapandet
att jag inte ens märker lyckan
Om jag hade vetat
att den här gången var den sista
Att det självklara
var något som jag skulle mista
Fanns det nån utväg
mer än att bara låta det hända
Om det nu var så
att det inte gick att vända
Borde jag ha gjort nåt
som jag inte gjorde
Eller gjorde jag nåt
som jag inte borde
Var jag tacksam eller tvär
över att få vara där
Är jag tacksam eller tvär
över att få vara här
I skrivande stund
tar livsanden över
I skrivande stund
har jag allt jag behöver
I skrivande stund
är min värld i min hand
I skrivande stund
kan den sättas i brand
I skrivande stund
är jag ett med giganten
som i skrivande stunden
skrev sånt som är sant än
I skrivande stund
är jag ett med dem alla
som i skrivande stunden
till kamp hördes kalla
I skrivande stund
är jag allt jag vill va’
I skrivande stund
har jag allt jag vill ha
Medan Titanic sjönk
fanns det experter
som envist hävdade
att fartyget var osänkbart
Jag har gjort en observation
och den handlar om religion
Jag har hört om Gud
och hans tio bud
men aldrig sett till nån auktion
Först tyckte jag
att samvaron med andra
bestal mig på tiden
med mig själv
Sen tyckte jag
att samvaron med mig själv
bestal mig på tiden
med andra
Slutligen tyckte jag
att tiden bestal mig
på samvaron med andra
och mig själv
Men det var tyckandet
som bestal mig
på både samvaron
och tiden
Ibland tar jag ledigt
från de fem sinnenas verklighet
och går ut i det fria
Där finner jag det som saknas
i de fem sinnenas verklighet
Ingenting
Vi är alla på resa genom livet
Några av oss reser all inclusive
Andra har bara en flygstol
Någon har glömt sitt pass
Vissa har ingen biljett
Var befann sig sanningen
innan den upptäcktes?
I get increasingly interested in
intentional stagnation
A state of having had enough
but still be going on
With nothing on the horizon
except the horizon itself
And a sense of no ambition
but waking up to a new day
Den lågutbildade mannen har fått ge vika
för den högutbildade kvinnan
Ja högskolans kvinnor vann men är nästan lika
förbannat ojämlika som innan
Jag sökte den balans
som jag trodde fanns
någon annanstans
Inte förrän jag slutade
såg jag vartåt det lutade
varpå den återvanns
Jag minns
när jag läste de otäcka framtidsskildringarna
1984 och Farenheit 451
Att det som utmärkte dem
var att den tekniska utvecklingen
och det materiella välståndet
var så imponerande
samtidigt som samhällsklimatet
hade blivit outhärdligt
Jag minns
att myndigheterna i dessa böcker
ständigt påminde det passiviserade folket
om hur bra dom hade det
via de officiella mediakanalerna
Jag tyckte då att dessa framtidsskildringar
var alltför osannolika för att tas på allvar
Det tycker jag inte längre
Jag säger det ingen vill höra
och jag gör det som ingen vill göra
Jag blir impopulär
och jag blir till besvär
När jag maktspelets folk råkar störa
Förr i världen hade alla bilar stänkskydd
Det var lag på det
På den tiden var det viktigt
att inte skita ner sina medtrafikanter
Sen tog dom bort den lagen
När och varför vet jag inte
Resultatet blev i alla fall
att vi började köra utan stänkskydd
och skita ner varandras bilar
Kanske var det för att bensinmackarna
skulle få sälja mer spolarvätska?
Kanske var det för att biltvättarna
skulle få fler kunder?
Kanske var det för att bilarna
snabbare skulle rosta?
Jag vet inte
Men idag tar vi inte samma hänsyn till varandra
som vi gjorde på stänkskyddens tid
Ingen vet var det kommer att sluta
Men det började med att stänkskydden togs bort
Du älskade mig för den jag var
Och jag älskade dig för den du var
Vi kunde ha blivit lyckliga
Men för att visa vår stora kärlek till varandra
började vi ge upp oss själva för den andra
Och snart fanns ingen längre kvar
De vi älskade för den de var
Ingen av dem var nu kvar
Tänk så fel det kan bli
Att krypa till korset
är inte så lätt
Och svårast för den
som nog ändå har rätt
Det finns en tystnad
som är större
än den som inte hörs
Det finns en gärning
som är mindre
än den som inte görs
Det finns ett minne
som ligger bortom
allt du minns
Där finns en stillhet
som är så still
att den inte finns
De falskaste nyheterna
är de som inte rapporteras
när någonting har hänt
som av media ignoreras
Sånt som media inte vill
att vårt folk ska känna till
och som därför exkluderas
så att sanningen halveras
Jag brukade trivas i stan
men låg alltid före
så det var mycket jag saknade
som ännu inte fanns där
Trettio år har gått
och nu finns allt det jag saknade
plus mycket mer därtill
Men nu vill jag inte ha det längre
I synnerhet inte allt det där andra
Därför har jag lämnat stan
Kanske är jag fortfarande lite före
eller så har staden kört om mig